SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPERIT hyp1eri4t, r. (m. Lundell (1893)); best. -en; pl. (i bet. olika slag av hyperit) -er.
Etymologi
[jfr t. hyperit; av eng. hyperite, -yte, kortform för hypersthenite, -yte, bildat till hypersthene (se HYPER-STEN)]
miner. eruptiv bärgart av svart l. svartbrun färg, väsentligen bestående av mineralen fältspat, hypersten, augit och olivin. Chydenius ExpSpetsb. 80 (1865). Ymer 1926, s. 158.
Ssgr (miner.): HYPERIT-BÄRG. BotN 1921, s. 279. Hyperitbergen i Värmland. HimHavJord 1: 155 (1925).
-GÅNG, pl. -ar. jfr GÅNG II 2. 5SvGeolU 6: 5 (1915).
Spoiler title
Spoiler content