HYPOSTATISK hyp1osta4tisk l. -ås- l. -ωs-, adj.
Etymologi
[jfr t. hypostatisch, eng. hypostatic, fr. hypostatique; av gr. ὑποστατικός, adj. till ὑπόστασις (se HYPOSTAS)]
1) med. till HYPOSTAS 1. Tholander Ordl. (c. 1875). Blodöfverfyllnaden (i lungorna vid hypostas) kan .. öfvergå till inflammation (hypostatisk pneumoni). NF 7: 206 (1883).
2) (i fackspr.) till HYPOSTAS 2; särsk.: substantiell. Ekbohrn (1904). Abstrakt taget, kunde man visserligen, enligt Kyrillos, skilja mellan två naturer (hos Kristus), men in concreto egde en ”hypostatisk enhet” rum. 2NF 18: 929 (1913).
