SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPOTAKTISK hyp1otak4tisk l. -åt- l. -ωt-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hypotaktisch, eng. hypotactic; av gr. ὑποτακτικός, adj. till ὑπόταξις (se HYPOTAX)]
språkv. som utmärkes av hypotax l. är utmärkande för underordnade satser. Hypotaktisk satsförbindelse, satsfogning. Hypotaktisk ordföljd, ordföljd utmärkande för underordnade satser. NF (1883). Beckman SvSpr. 214 (1904). 2NF (1909).
Spoiler title
Spoiler content