HYPOTEKARISK hyp1oteka4risk l. -åt- l. -ωt-, adj.
Etymologi
[jfr t. hypothekarisch, eng. hypothecary, fr. hypothécaire; av lat. hypothecarius, avledn. av hypotheca (se HYPOTEK)]
(i sht jur.) till HYPOTEK 1 a: som har avseende på l. är utmärkande för l. utgöres av hypotek; som har hypotek ss. säkerhet l. som har hypoteksrätt. Hypothekariska skulder på egendomar. SC 3: 52 (1822). Hypothekarisk sakrätt i en fastighet. Schrevelius CivR 2: 247 (1847). 2NF (1909).
