SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPOTEKARIE hyp1oteka4rie l. -åt- l. -ωt-, äv. 100302, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hypothekar, eng. hypothecary, fr. hypothécaire; av lat. hypothecarius (se HYPOTEKARISK)]
(i fackspr., föga br.) till HYPOTEK 1: hypoteksinnehavare. 2RA 3: 588 (1734). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content