HÅ hå4, sbst.3, r. l. m.; best. -n; pl. -ar.
Etymologi
[jfr nor. dial. haa, m., (säckformig) utvidgning av älv l. sjö; möjl. från början samma ord som HÅ, sbst.2]
(starkt bygdemålsfärgat i delar av Norrl.) inbuktning med spakvatten i sjö- l. älvstrand, utvidgning av sjö. Byn (Hån) har sitt namn av den vik eller hå på västra sidan av övre Håarsjön, invid vilken de första åboarna sägas hava slagit sig ner. Landsm. XIX. 2: 164 (1902; fr. Härjed.). Ljusnan .. vilande i vidgad hå. Ekholm SvL 88 (1926).
SAOB
