HÅRRÖR hå3r~rö2r l. ~rœ2r, n.; best. -et; pl. =.
eg.: rör fint som ett hår; särsk. (mindre br.) fys.: rör av så liten diameter att hårrörsfenomenen däri framträda särskilt tydligt; kapillärrör. Desse så kallade hår-rörens (tubi capillares) Phænomena. Klingenstierna Musschenbroek 206 (1747). BonnierKL (1924; med hänv. till kapillärrör).
-FENOMEN. fys. benämning på adhesions- o. kohesionsfenomen som inträda vid beröring mellan en vätska o. en fast kropp o. som äro särskilt märkbara då ett ”hårrör” nedföres i en vätska, i det att vätskan kommer att stå på annan höjd (högre l. lägre) inom röret än utanför detta (kapillär attraktion resp. depression); kapillärfenomen. NF (1883). —
-KRAFT. fys. om de vid beröring mellan en vätska o. en fast kropp värksamma krafter som framkalla kapillärfenomen; kapillärkraft, kapillaritet. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 46. På grund af hårrörskraften äro de små dropparna, af mindre diameter än 1/2 mm., alltid klotrunda. 2NF 33: 9 (1921). —
-KÄRL. anat. vart särskilt av de ytterst talrika, fina o. tunnväggiga blodkärl som hos människan o. de högre djuren förmedla blodcirkulationen mellan artärernas o. venernas minsta förgreningar; kapillär; jfr HÅR-KÄRL. Thorell Zool. 1: 72 (1860). Broman Männ. 1: 127 (1925). —
SAOB
