SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄCKLA häk3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av t. häkeln, fatta l. gripa med hake (hakar) l. krok (krokar), virka, bildat till mht. hækel, avledn. av stammen i mht., t. haken (se HAKE, sbst.2). — Jfr HÄCKLA, sbst.3]
1) (i vissa trakter) fisk. fånga (sill) med ”häckla” (se HÄCKLA, sbst.3). TurÅ 1904, s. 294.
2) skom. sy (vändt arbete) med häckelsyl o. en tråd så att denna bildar kedjesöm med kedjan på sulan. SvSkoT 1926, nr 12, s. 8.
Ssg: (2) HÄCKEL-SYL. skom. vid häckling använd syl, som har en liten hake i spetsen liksom en virknål. SvSkoT 1926, nr 12, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content