HÄMTARE häm3tare2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
2) till HÄMTA, v. 1: (mindre, cylinderformigt, med rörligt handtag försett) metallkärl för hämtning av mat, mjölk o. d.; äv. naturv. om cylinderformigt redskap för upphämtande av djupvattensprov, plankton o. d. (Studenterna) åto ur hämtare. Stiernstolpe ESkr. 122 (c. 1820). En stor hämtare med mjölk. TurÅ 1907, s. 419. Planktondjur med stor rörelseförmåga kunna ej fångas med hämtaren utan tagas bättre med håfvarna. Ymer 1913, s. 433. — jfr MAT-, MJÖLK-HÄMTARE.
Ssgr: (1) HÄMTAR- l. HÄMTARE-LÖN. (förr) betalning (för månad l. termin) åt den som åtagit sig att hämta mat (särsk. middagsmål) åt student. Geijer (1800) i MoB 7: 14. —
(2) -MAT. (numera bl. tillf.) mat som hämtas (i mathämtare) från värdshus l. spisställe. Wetterbergh Sign. 131 (1843). Jag blef (1835) .. förhindrad från att spisa hemtarmat. Svedelius Lif 183 (1887).
SAOB
