HÄN ssgr. Anm. Vid sidan av i det följande anförda verbala ssgr förekomma i allm. likabetydande fria verbförb. av hän o. verb, vilka behandlas under särskilda förbindelser vid de olika enkla verben. Ofta äro dessa fria verbförb. vanligare än motsv. ssgr, av vilka de dock i allm. låna vissa former, i sht vbalsbst. o. p. pf., i flertalet fall äv. p. pr. Icke sällan brukas en ssg endast l. företrädesvis för att ersätta motsv. fria verbförb. i nämnda former.
(1 b) HÄN-BLICK. [liksom d. henblik efter t. hinblick] det förhållande att ens uppmärksamhet l. tanke är riktad mot ngt, blick (se BLICK, sbst.1 2 b); numera bl. ss. mera tillfällig germanism l. danism i uttr. med (förr äv. i) hänblick på ngt l. ngn, med ngt l. ngn för ögonen, med tanke på ngt l. ngn. Har du ej under en daglig hänblick på din slutliga lott blifvit med dem (dvs. dödsbetraktelserna) förtrolig. Wallin 2Pred. 3: 173 (1829). Melin JesuL 3: 8 (1849). Med hänblick särskilt på sista kriget. Ek Franzén 268 (1916). I Johannes von Müllers världshistoria hade .. (Geijer) funnit den på sin tid berömda avslutning, skriven med hänblick på Napoleon, som han versifierat i Majbetraktelser. SvLittH 2: 73 (1919). —
(2) -BÖLJA, v. (i vitter stil, tillf.) böljande draga bort. En ström, der allt / hänböljar och försvinner. Rydberg Dikt. 1: 145 (1882).
