SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄRKOMMA, v.2 -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen. vbalsbst. -AN (se avledn.), -KOMST (se HÄRKOMST, sbst.2).
Ordformer
(her- 1523—1801. här- 1615—1885)
Etymologi
[efter t. herkommen (jfr HÄR, adv.2)]
(†) härstamma (från ngn l. från ett ställe o. d.); härröra, härleda sig (från ngn l. ngt); härflyta (ur ngt); leda sitt ursprung l. upphov (från ngt), uppstå, uppkomma (ur ngt). Att dette .. echtenskap ähr aff Gudh, den alderhögste, härkommedt. AOxenstierna 1: 612 (1615). Dee synder, aff hvilke groff förargelse härkommer. RP 8: 22 (1640). At .. menniskian af en ganska lijten Fröömatk härkommer. Lindestolpe Fross. 1 (1717). Svenskarnes äldsta .. tåg ha gått i österväg; hvarifrån de ock sjelfva trodde sig härkomna. Geijer I. 8: 282 (1838). Schulthess (1885; med hänv. till härflyta, härstamma). — särsk.
a) om person: härstamma (från ngn l. en släkt, ett stånd, ett folk o. d.), vara född av (ngn). Rudbeckius Horn D 1 b (1618). Att saligh Bastian Bonadts barn ey vore af adelige stämna härkombne. OxBr. 8: 388 (1643). Som han aff wackra Föräldrar är herkommen. CollMedP 1683, s. 37. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 96 (1857). — särsk. i p. pr. substantiverat i pl.: (ngns) avkomlingar l. efterkommande. Wår .. salighe Herres Edle och Wälborne effter-aff- och härkommande. Wallius Bielke A 5 b (1623).
b) språkv. om språkform l. ord l. språkligt uttryck o. d.: komma (av l. från), härledas (av), deriveras (av); härstamma (från). The af latinen härkomne ord. Stiernhielm Vitt. 183 (c. 1650). Huru .. vissa Adverbia af Adjectivis härkomma. Sahlstedt SvGr. 80 (1769). Leopold (1824) i 2SAH 17: 90.
c) övergående i bet.: nedärvas; äv. bildl.; särsk. i p. pf. (ss. adj.): nedärvd, hävdvunnen, traditionell. Gamble lofflige herkomne Seduänier och bruchelse. G1R 1: 86 (1523). Effter som denne dheras egendom .. (var) merendehls effter Enkians Sahl: Föräldrar herkommen. BoupptSthm 26/9 1674. Sylvius Curtius 374 (1682).
Avledn.: HÄRKOMLING, m. l. r.; pl. -ar. (†) djur som leder sitt ursprung (från) l. uppstått (ur ngt visst). Man fortfor .. att anse en del maskar, som lefva inuti andra högre djur, såsom härkomlingar af dessa djurs vätskor. UVTF 2: 10 (1872). —
HÄRKOMMAN, f. (†) härkomst, ursprung, upphov. SthmTb. 25/10 1570.
Spoiler title
Spoiler content