HÄSSEL häs4el, n.; best. hässlet; pl. =.
Etymologi
[av t. esel, m., i motsv. anv., eg.: åsna (se ESEL); med avs. på formen jfr HESSELHUVUD; med avs. på bet. jfr den bildl. anv. av BOCK (se BOCK, sbst.1 II) m. fl. djurnamn]
tekn. vid handtillvärkning av papper: med stegformade hak försedd träkloss som sättes fast på randen av ”kypen” (det kärl vari den grötformiga massan förvaras) o. mot vilken formen med det ur kypen upptagna våta pappersarket några ögonblick stödes, medan vattnet får rinna av. Ambrosiani DokumPpprsbr. 369 (1923).
Avledn.: HÄSSLA, v. -ing. tekn. i fråga om handtillvärkning av papper. Hässla (kallas) guskarens verksamhet, när han sätter upp formen mot hässlet och tager ned densamma därifrån. Ambrosiani DokumPpprsbr. 369 (1923).
