SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄSSJA häʃ3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(häsi- c. 1755. häs(s)j- (he-) 1773 osv. häsch- 1847. häss- 1784)
Etymologi
[sv. dial. hässja, häsja, trol. eg. ljudhärmande; jfr nor. dial. hæsa, flåsa o. d.]
(i vissa trakter, ngt vard.) om människa o. vissa djur: andas häftigt o. hörbart (på grund av hastig rörelse), flämta, flåsa. Schultze Ordb. 1695 (c. 1755). (Han) tömde .. supen med en hässjning. Hallström VilsnF 110 (1894). Där kom .. mickel ännu en gång hässjande, blöt och utschasad. Knöppel SvRidd. 191 (1912).
Spoiler title
Spoiler content