SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄTTA, v., anträffat bl. i inf.
Etymologi
[fsv. hätta, motsv. isl. hætta]
(†) riskera, våga, äventyra (ngt); äv. i förb. hätta till, våga ett försök, försöka. På thet the sit Ljf frjmodigt skola hätta. Spegel GW 280 (1685). (Sv.) Hätta til .. (lat.) experiri, periculum facere. Spegel 174 (1712). Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content