SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄVERT hä4vert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. hævert av nt. hever, motsv. t. heber, vbalsbst. till nt. heven resp. t. heben (se HÄVA). Med avs. på ändelsens -t jfr BUFFERT, KLYVERT, KOFFERT m. fl. Jfr HÄVARE]
(häver 1833 (: Häfverstänger, pl.)) tekn. av två olika långa armar (”ben”) bestående, knäböjt rör av glas l. metall som användes för att medelst utsugning av luften i röret lyfta en vätska över kanten av det kärl vari den förvaras o. dymedelst tömma kärlet på större l. mindre del av dess innehåll (ofta för att överföra en vätska från ett högre till ett lägre beläget kärl), sugrör; jfr SIFON; äv. (i sht i ssgn STICK-HÄVERT) om apparat i vilken en vätska uppsuges ur ett kärl, pipett. PH 6: 4357 (1756). UB 2: 186 (1873). Vid ombytet (av vattnet i akvariet) betjänar man sig af en häfvert eller en spruta. Abelin TrInomh. 57 (1904). — jfr DUBBEL-, SPRING-, STICK-, SUG-HÄVERT.
Ssgr: HÄVERT-BAROMETER. fys. hävarbarometer. Rubenson Meteor. 13 (1880). —
-BEN. tekn. om vardera av de båda rörgrenarna på en hävert. Ahlberg FarmT 111 (1899). —
-RÖR. tekn. TT 1873, s. 19. —
-STÅNG. [jfr t. heberstange] (numera mindre br.) bläckslag. dorn (smal stång) över vilken rör o. d. av mindre diameter (urspr. i sht hävertrör) formas. JernkA 1833, s. 585. Almroth Karmarsch 400 (1839). Klemming Blecksl. (1848).
Spoiler title
Spoiler content