publicerad: 1932
HÖLJA höl3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) HÖLJ höl4j, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (IllSv. 1: 442 (1873)) l. -er32 (Tiselius Vätter 1: 56 (1723; möjl. till sg. hölja), Johansson RödaHuv. 1: 14 (1917)), l. HÖL hø4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(höl 1881—1928. hölj 1874—1917. hölja (-ia) c. 1750 osv. hellja Hiärne 2Anl. 113 (1702: helljor, pl.))
Etymologi
[fsv. hyl, m. o. f., sv. dial. hölj, höl, hölja, ä. d. høl, nor. hyl (pl. hyler o. hyljar), m., djup hålighet i botten av bäck l. älv, mindre vattensamling, isl. hylr (gen. sg. -jar), m., djupt ställe i flod; avledn. med -i̯a- till stammen i HÖLJA, v. Formen hölj har j från tvåstaviga kasus]
1) (bygdemålsfärgat, ävensom i fackspr.) större fördjupning i botten av vattensamling; i sht om fördjupning i flod (å, älv, bäck), ofta förenad med en utvidgning av den o. i allm. kännetecknad av lugnare vatten o. saknad av vattenväxter. Hiärne 2Anl. 109 (1702). Är vthi (Vättern) ojämt diup, nu höga Sand- och sten åsar, reflor och klippor, nu diupa hölljer och gryfter. Tiselius Vätter 1: 56 (1723). Under stora Edsfallet i Indals-älfven, der ingen lax slipper fram, står en otrolig myckenhet (av lax) uti höljan derunder, som är 10 a 12 famnar djup, hvarest de hafva många uptåg at fånga honom. VetAH 1751, s. 283. I Ebbar(p)s höl i Helgeå bodde en lindorm. Wigström Folkd. 2: 81 (1881). Hammarström Sportfiske 97 (1925). Sahlin SkånFärg. 68 (1928). — särsk. (i fackspr.) i kanal: bassäng med ökat vattendjup och ringa fall å vattenytan (mellan slussar). SD(L) 1901, nr 38, s. 3. Ofvanför och nedanför denna större hölja föreslogos två slussar med mellanliggande mindre höljor, alla förlagda i berg. Trollhättan II. 1: 266 (1916). jfr: ”Hölj” .. är ett här i trakten (dvs. Dalsland) brukligt namn på sjö, som står i förbindelse med ett längre vattendrag. Ödman UngdM 1: 102 (1874, 1881).
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, ävensom i fackspr.) djup, mindre vattensamling; i sht om dylik, av kärrmark omgiven vattensamling, vattenfylld sänka i mosse, göl o. d. Dess (dvs. Brusjöns i Medelpad) belägenhet, såsom en hölja imellan alt omkring liggande branta berg (osv.). VetAH 1782, s. 328. Då sjöbottnarne ej kunnat fullständigt torrläggas, utan å dem blifvit qvar större eller mindre höljor, omkring hvilka bildats sumpig kärrmark. LAHT 1883, s. 377. MosskT 1894, s. 6. De undangömda höljernas snårfyllda sidor. Johansson RödaHuv. 1: 14 (1917). En hölja (i mossen) med öppet vatten. BotN 1921, s. 9. NoK 43: 126 (1925).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content