publicerad: 1932
HÖRK hœr4k, adj. -are.
Etymologi
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) rask, flink. Ihre (1769). En tåcken fleper skall vilja fria till en så hörk flicka, som Märtha. Böttiger 3: 32 (1843, 1858). Lundell (1893; angivet ss. folkmål).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content