SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÖSÅTE hø3~så2te, äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) HÖSÅT hø3~så2t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) HÖSÅTA hø3~så2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. HÖSÅTAN, n.; förr äv. HÖSÅTARE, r. l. m.; pl. =.
Ordformer
(-såt 1881—1929. -såta 1712—1912 (: hösåtor, pl.). -såtan 1541—1807. -såte c. 1730 osv. -såtare 1760)
Etymologi
[av HÖ, sbst., o. SÅTE]
(för torkning i det fria) hopräfsad hög (stack) av hö; jfr HÖ-STACK. G1R 13: 299 (1541). Somliga gator (i Torneå) voro .. med täta hösåtor el. vålmar beprydde. Porthan BrefCalonius 124 (1794). Jo, han är lite rar, den der stolen: du sjunker ned som i den mjukaste hösåta. Carlén Bull. 3: 12 (1847). När .. (göken) får se den första hösåten, tystnar han. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 346 (1864). Östergren (1929).
Spoiler title
Spoiler content