publicerad: 1932
HÖST hös4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(höst 1521 osv. hööst 1525—1538. — i uttr. (i) höstas (i) hös3tas2 (se II 1 c): -agdz VDAkt. 1650, nr 27. -ars(s) BtFinlH 3: 247 (1549), BoupptRasbo 1710. -arsse RARP 2: 12 (1633), Därs. 208 (1636). -as OxBr. 1: 128 (1619) osv. -ase VDAkt. 1779, nr 231. -ast Hembygden 1910, s. 337 (1860). -ers Teitt Klag. 261 (1555), Hermelin BrBarck 23 (1703). -es G1R 10: 308 (1535), RARP 1: 106 (1629). -iis BtFinlH 4: 253 (1564). -is G1R 1: 220 (1524), Därs. 9: 78 (1534). Anm. I ä. tid förekommer äv. den efter HÖST-DAG ombildade formen höstdags (BtFinlH 2: 255 (1666), VDAkt. 1749, nr 250); jfr HÖST-DAGS, adv.2)
Etymologi
[fsv. höster, sv. dial. höst, i bet. II 1 o. (i sydligaste Sv.) I; jfr d. høst, skörd, höst, nor. dial. haust, m. (o. n.), isl. haust, n., fnor. haustr, m., höst. I bet. II av germ. harƀusta- jämte harƀista-, vilket senare föreligger i mnt. hervest, mnl., holl. o. ffris. herfst, fht. herbist, t. herbst, feng. hærfest, eng. harvest, skörd l. höst; till roten i lat. carpere, plocka (av), gr. καρπός, frukt. I bet. I är ordet väsentligen vbalsbst. till HÖSTA (jfr sv. dial. (Gotl.) hoist, skörd: haust, hösttid). Ändelsen -as i uttr. (i) höstas (fsv. i höstas, -es, -ers, -res) torde vara en variant till -s i i aftons (i afse), i söndags o. d.; jfr uttr. i somras, i vintras, i våras samt i julas, i påskas o. d.; se etymolog. avdeln. under AFTON 1 e, f]
I. (i sydligaste Sv., starkt bygdemålsfärgat) skörd; skördande; äv. uppfattat ss. vbalsbst. till HÖSTA I; förr äv.: skördetid. (Sv.) Skiörd-and, skiördetjd .. (dvs.) hösten, bergsletiden .. (lat.) tempus messis. Spegel 422 (1712). (Sv.) god höst .. (lat.) larga; benigna messis. Lindfors (1815). Skördandet eller, som det i Skåne heter, ”hösten”. SLorS 7: 6 (1892). jfr: Med höst mena vi till största del den årstid, som följer efter hösten i dess egentliga mening av skörd. SvKulturb. 5—6: 52 (1930). — jfr KORN-, RÅG-HÖST m. fl.
II. om viss årstid samt i bildl. anv. av denna bet.
1) den av de fyra årstiderna som infaller efter sommaren o. före vintern o. som utmärkes bl. a. av att många slags säd o. frukter då mogna o. skördas; i astronomiskt avseende på norra halvklotet börjande vid höstdagjämningen o. slutande vid vintersolståndet; äv. (i vitter stil) i personifikation. En vacker, rägnig höst. I början resp. slutet av hösten. (E)mot hösten, under tiden närmast före kommande höst. Om l. på hösten, dels i fråga om ngt som sker varje höst l. ngn icke närmare angiven höst, dels i fråga om ngt som sker en viss, närmare angiven höst. Till l. (ngt vard.) åt hösten, under den kommande hösten. Under hösten rägnade det ofta. Han stannade i Sthm över hösten, dvs. under hela hösten (o. ngn tid efteråt). Thenne (dvs. falska lärare) äro .. som trä ther om hösten borttwina ofructsam. Judas 12 (NT 1526). Hans nade är til fridz med bettalningen till hösten. G1R 7: 308 (1531). Åt höstenom när tu skalt inbergha kerffuanar. Jes. 17: 11 (Bib. 1541). Hava de Dansiker eij helder ij sinnett att utschika några skep för en emott hösten. OxBr. 6: 24 (1628). Han kom tilbaka om Hösten. Stiernhielm Fateb. D 4 a (1643). Hösten begynnas .. Korsmässo dagh, och gör Natt och Dag lijka lång, och warar in til Luciæ, hwilken Tijd innehåller samfälte 3. Månader, Septembrem, Octobrem och Novembrem. IErici Colerus 1: 312 (c. 1645). (Vi) kalle det Höst, när dagarnes medelvarme är beständigt mindre än 12 grader, då löfven på träden börja blekna och af-falla, flytt-foglarne aftåga, frostnätter oftare infinna sig. VetAH 1783, s. 172. Nu är det höst, / stormande häfver sig hafvets bröst. Tegnér (WB) 5: 66 (1825). Hösten (= från början af Sept.). Krok o. Almquist Fl. 1: V (1883). Fyll lustigt dina lungor, höst, / låt vattnen bäfva vid din röst / och snäckans segel spänn! Karlfeldt FridVis. 13 (1898). På hösten, då vi färdades hemåt. Schück o. Lundahl Lb. 1: 49 (1901). — jfr EFTER-, FÖR-, SEN-, SID-HÖST m. fl. — särsk.
a) utan prep., användt ss. adverbial. Nästa höst. Förra hösten. I fjol höst (jfr c). Hösten 1921 reste jag utomlands. Lass tör ved höst oc vaar .. vj (dvs. sex) huithe. G1R 1: 154 (1523). En höst giordes itt stort blod-offer hos Kong Alf. Verelius Herv. 2 (1672). Min (dvs. odalbondens) skörd ej gror i ryktets famn. / Jag skär den lugn hvar höst. Geijer Skald. 11 (1811, 1835). Första hösten efter 1841 års riksdag sökte jag mig plats såsom tingsskrifvare. De Geer Minn. 1: 60 (1892).
b) i uttr. i höst, under innevarande höst; under nästkommande höst; förr äv. i uttr. i förlidne höst, i höstas (se c). G1R 6: 327 (1529). RARP 1: 110 (1629: i förledne Höst). Jag måste hem i höst, sade Refr. Verelius Gothr. 55 (1664). Nu i höst var det tjugufem och ett halft år sedan han flyttat ut till ön. Janson Ön 45 (1908). (†) J thenne nærwarandis hööst. G1R 2: 228 (1525).
c) i uttr. i höstas, förr äv. uti höstas, i höstas som var, i förliden l. förlidne höstas, i höstas näst förliden, förlidne l. nästliden l. sistlidne höstas, under den sist förflutna hösten, under sistlidna höst. I høstis nesth forlidin. G1R 1: 220 (1524). The warur ther vpsattis i höstis. Därs. 9: 78 (1534). Halfft rijss (papper) tog iach till .. (disciplarnas) behoff i höstars, som waar. BtFinlH 3: 247 (1549). Nu förleden Höstdags, när hans Sÿster war Bruudh. VDAkt. 1695, s. 416. Dessa vitnen .. hafva såsom Matroser sistledne Höstas farit uppå Skeppar Haaks Galeas til Stockholm. TörngrenMål. 329 (1802). När jag återkom .. från en resa i höstas. Ödman UngdM 1: 88 (1874, 1881).
d) (†) i uttr. i fjol om höst, i fjol höst. SthmSkotteb. 1521, s. 225. Någet sölff, som i fiord om höst war strandat. G1R 9: 178 (1534).
2) (i vitter stil) bildl.; i sht om period av nedgång l. avmattning; särsk. om ålderdomen. Winter-blommor opå din (dvs. den åldrades) kinn, som saftlöse plantor, / Groo, och gråna med hast: och Hösten i hufwudet hyser. Stiernhielm Herc. 512 (”522”) (1648, 1668). Skall Svea falla här i tidens höst, / en slaf bland folken utan namn. Tegnér (WB) 2: 72 (1811). I min ålders höst. Runeberg 5: 19 (1860). Vill Dexippos endast skåda vårens prakt (dvs. ungdomen) i sina led? / O, låt äfven sommarns styrka, höstens mognad vara med! / Männer komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har. Rydberg Dikt. 1: 31 (1876, 1882). Nästan hela raden av banbrytare på den romerska litteraturens fält .. uppnådde en hög ålder och verkade som författare ännu i livets höst. Grimberg VärldH 4: 229 (1930).
Ssgr (i allm. till II 1). Anm. De av nedan anförda ssgr som ansluta sig till I kunna i regel äv. hänföras till HÖSTA I, vartill de i många fall urspr. torde vara bildade.
A: HÖST-ADONIS. bot. örten Adonis autumnalis Lin., gossen i det gröna. Torén Rebau o. Hochstetter 106 (1851). —
(I) -AND(EN), r. l. f. (höst- 1526—1839. höste- 1813—1844) (†) skördetid(en); jfr AND, sbst.2 2. Som och thå höst anden för handen war. GlJoh. 4: 34 (NT 1526). Johansson HomOd. 9: 135 (1844). —
-ARBETE~020, äv. ~200. (jordbruks- l. trädgårds)arbete som utföres under hösten. VDAkt. 1701, nr 241. Höst-arbeten: Sätta vårlanden i godt stånd; rothugga och rödja i ängar och hagar. Fischerström 2: 330 (1780). Almqvist Grimst. 31 (1839). —
-ASTER. bot. benämning på om hösten blommande, fleråriga, ss. prydnadsväxter odlade örter av släktet Aster Lin. (ss. Aster Novi Belgii Lin. o. Aster amellus Lin.), samt på liknande former av släktet Chrysantemum Lin. m. fl. Quennerstedt KampTillv. 47 (1898). —
-ASTRAKAN. (numera föga br.) trädg. om vissa slag av sent mognande astrakaner. Lundström Trädg. 1: 169 (1831). Eneroth Pom. 2: 1 (1866). —
-BAK, n. (i sht i fråga om ä. tids hushållning) jfr BAK, sbst.3 Langlet Husm. 44 (1884). De hade haft höstbak på Ekeby just de dagarna. Lagerlöf Berl. 2: 217 (1891). —
-BEREDNING. landt. o. trädg. jfr -ARBETE. Åkerjordens höstberedning. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 21, s. 44. —
-BERGAMOTT, äv. -PERGAMOTT. trädg. vinterbergamott; jfr -FRUKT. Rosensten Skog. 50 (1737). Dahl Pom. 1: 350 (1929). —
-BETE, n. bete (se BETE, sbst.1 1 o. 3) om hösten; särsk. om bete av efter slåttern åter uppväxande foderväxter. G1R 27: 273 (1557). TLandtm. 1900, s. 614. —
-BLAD. om en växts blad på hösten; särsk. bot. om de mot slutet av vegetationsperioden utväxande bladen (som ofta äro olika vår- o. sommarbladen). Höstbladens röda färg. Agardh Bot. 2: 279 (1832). BotN 1908, s. 227. —
-BLOM. (i vitter stil) jfr -BLOMMA. Som höstblom sprucko skenen / ur dunklet fler och fler. Karlfeldt FlBell. 139 (1918). —
-BLOMMA, r. l. f., förr äv. -BLOMME. i sht bot. blomma som slår ut om hösten; äv. (numera icke i fackmässigt spr.): växt som blommar om hösten. Linné Gothl. 325 (1745). Höstblommorna af Lamium amplexicaule. BotN 1867, s. 85. (†) Höstblommar, medh fem små bladh. Linc. (1640; under petilius; om en numera okänd, av den romerske författaren Plinius d. ä. omtalad ört petilium). —
-BLOMMANDE, p. adj. bot. om växt: som blommar om hösten. Fries BotUtfl. 1: 218 (1843). Sylvén SvDikotyl. 1: 10 (1906). —
-BLOMSTRING. särsk. bot. (på hösten) efter den normala blomstringstiden inträdande alstring av nya blommor innefattande ”efterblomstring” o. ”förblomstring”; ofta inskränktare: ”efterblomstring”. BotN 1883, s. 21. 3NF 6: 337 (1926). —
-BLÅ. (i vitter stil) blå ss. himmel, hav o. d. om hösten. En höstblå himmel med kyligt klar luft, genomdallrad af solsken. Lundegård Tannh. 1: 24 (1895). —
-BLÅSNING. (†) metall. blåsning i masugn om hösten. OxBr. 11: 140 (1625). Johansson Noraskog 3: 247 (i handl. fr. 1684). —
-BODAR, pl. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) höstfäbodar. Broman Glys. 1: 205 (1726). Fatab. 1918, s. 47. —
-BRODD. (numera knappast br.) i sht landt. om hösten uppskjutande (sädes)brodd. HushBibl. 1755, s. 265. Palmstjerna Snapph. 1: 48 (1831). —
-BRUK. landt. jfr BRUK 8. VDP 1665, s. 694. Höstbruk, åkerarbeten på hösten, sedan skörden afslutats, bestå hufvudsakligen i upplöjning af nästa års vårland och träde. Juhlin-Dannfelt (1886). —
-BÄRANDE, p. adj. (mindre br.) landt. om ko: som kalvar om hösten. Höstbärande kor. VL 1894, nr 260, s. 2. —
-DAG. (höst- 1547 osv. höste- 1545—1723) dag om hösten; i pl. förr äv.: höst. Höste dagerne äre nu i henderne (dvs. nära för handen) och alle dager storm och owäder tilförmodendes. G1R 17: 480 (1545). Det var en varm höstdag. PoetK 1813, Suppl. s. 147. SvH 2: 169 (1905). särsk. (†) i sg. obest. o. i formen höstdags i adverbiell anv. samt i uttr. om höstdag, om l. under hösten, höstetid; jfr -DAGS, adv.1 (Han) lott liggia humblan quarran thr j Danska viid Strandena .. vm høst dagh. SthmTb. 14/3 1547. Höga Trän som himlen hoota / .. Fälla Höst-dagz effter raden, / Bladen. Lucidor (SVS) 106 (c. 1670). Då en timas vind försummad är, (har detta) offta förorsakat en så stor skada, att skiepp och gods derigenom råkat i största äfventyr, särdeles höstedag. 2RA 1: 34 (1719). —
-DAGJÄMNING~020. i sht astr. den tidpunkt om hösten då dag o. natt äro lika långa, enl. nya stilen inträffande den 23 sept. Höstdagjämningen = d. 12 Sept. kl. 8.11. min. f. m. Hofcal. 1738, s. 2.
Ssgr: höstdagjämnings-moment(et). (knappast br.) astr. om tidpunkten för solens passerande gm höstdagjämningspunkten. Melanderhjelm Astr. 1: 315 (1795).
-punkt. astr. om den ekvinoktial- l. dagjämningspunkt som solen passerar vid höstdagjämningen. 2VittAH 5: 14 (1789, 1796). Lindhagen Astr. 261 (1860). TT 1900, K. s. 94. —
-DRAG. biodl. i fråga om bin: insamling (av honung o. frömjöl) om hösten. Lewerén Bisköts. 13 (1900). —
-DRIFT. bot. om frön, frukter o. andra växtdelar som under hösten driva omkring i floder o. d.; jfr DRIFT 3 e δ. Sernander SkandVeget. 56 (1901). —
-DRÄKT. särsk.
b) i sht zool. o. jäg. i fråga om djur, motsv. DRÄKT II 2 b γ. I två skott sköt jag 8 stycken Tringa pugnax i höstdrägt. Nilsson Dagb. 203 (1816, 1879).
c) bot. i fråga om växt, motsv. -DRÄKT II 2 b δ. (Blåsippans) höstdräkt afviker från vårdräkten däri, att det vårliga blommande årsskottet ersättes af en stark, fast sammansluten knopp. HeimdFolkskr. 31: 5 (1895). —
-FASTA, r. l. f. (förr) fasta om hösten. Bælter Cerem. 277 (1760). Lagerbring 1Hist. 3: 818 (1776). —
-FEBER. (†) om viss febersjukdom (”frossa”) som uppträdde om hösten; jfr -FROSSA. Lagerbring 1Hist. 2: 774 (1773). Understundom .. kallas .. (den remittenta formen av ”frossa”) höstfeber, vanligast dock åtminstone nu mera Augustifeber. Bergman Folksj. 209 (1875). NF 5: 431 (1882). —
-FEST. fest som firas om hösten; ofta om basar o. d. som avhålles under hösten, eg. med försäljning av skänkta höstens alster (frukt, blommor o. d). Lindfors (1815). Jungfruföreningen Vänskapskretsen i Halsberg hade sin höstfest i går afton i baptistkapellet med sång, kaffe med dopp o. s. v. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 2. Karlfeldt Hösth. 94 (1927). —
-FESTONG. (i vitter stil, tillf.) Möt mig i kvällens land, vid kopparfloden, / där ekar spegla sina höstfestånger. Karlfeldt FlPom. 10 (1906). —
-FIBLA. bot.
a) den korgblomstriga örten Leontodon autumnalis Lin.; stundom i uttr. allmän l. vanlig höstfibla. Liljeblad Fl. 340 (1798: Höst-Fibler, pl.). Allmän Höstfibla. Gosselman BlekFl. 135 (1865). Vanlig Höstfibla. Thedenius FlUplSöderm. 350 (1871). Krok o. Almquist Fl. 1: 13 (1883).
b) (knappast br.) i uttr. sträv höstfibla, Leontodon hispidus Lin. Gosselman BlekFl. 134 (1865). Thedenius FlUplSöderm. 350 (1871). —
-FISK. fisk som fångas (företrädesvis) om hösten. G1R 17: 533 (1545). Höstfiskar eller de (fiskar), som .. nappa bäst (om hösten): abborre, laxöring m. fl. Schröder Fiske 17 (1900). —
-FJUN. (mindre br.) bot. höstfibla (se d. o. a). Holmström Naturl. 160 (1895). ArkBot. 1: 287 (1903). —
-FLOD. (höst- 1581 osv. höste- 1586) jfr FLOD, sbst.3 1. Brahe Oec. 98 (1581; uppl. 1920). På hösten kommer den tredje floden eller höstfloden, hvilken i vårt land icke är så stark, emedan vi om hösten hafva föga regn, men mera snö. Berlin Lsb. 339 (1852). Flodström Naturförh. 175 (1918). —
-FLOX. bot. namn på prydnadsväxterna Phlox paniculata Lin. o. Phlox hybrida Hort., höstsyren. FolkskV 1901, s. 159. 2NF 21: 786 (1914). —
-FLUGA. (mera tillf.) fluga som visar sig om hösten; i sht i jämförelser. Matt som höstflugan .. irrade denne olycklige från by til by. Eurén Kotzebue Orth. 3: 111 (1794). Solnedg. 4: 41 (1914). —
-FLYTTNING.
2) till FLYTTNING 4. Landt- och Stads-Tjenstefolk .. erhålles vid instund. Höstflyttning. DA 1824, nr 169, Bih. s. 4 (i annons). Vildgässen företogo sin höstflyttning. Lagerlöf Holg. 2: 249 (1907). —
(I) -FOLK. (höst- 1835—1880. höste- 1775—1897) (i sydligaste Sv., bygdemålsfärgat) skördefolk, slåtterfolk. Lönqvist Bara 7 (1775). Rosenius Naturst. 50 (1897). —
-FORNA, r. l. f. (†) från hösten (till nästa år) kvarstående, visset gräs o. d.; jfr FORNA, sbst.1 Gadd Landtsk. 2: 233 (1775). —
(I) -FRID. (i fråga om medeltida förh.) hist. = -HELG 1. Andfriden eller Höstfriden varade i Upland från Olufsmässan til Michelsmässan. Lagerbring 1Hist. 2: 710 (1773). —
-FROSSA, r. l. f. (†) jfr FROSSA, sbst. 2, -FEBER o. -KVARTAN. Lindestolpe Fross. 13 (1717). Höstfrossa kallas den frossfeber, som förekommer på hösten, samt vanligen är Tredjedagsfrossa (Febris intermittens qvartana). Collin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-FROST. jfr FROST 1. VetAH 1744, s. 270. Minst utsatt för frostskada, om hänsyn tages till både vår- och höstfroster, synes Bohuslän vara. Flodström Naturförh. 12 (1918). —
-FRUKT. i sht trädg. sådan frukt (äpplen, päron o. d.) som mognar o. ätes i sht under tiden från förra hälften av oktober till början av december; förr äv. om sommarfrukt. Krook Alm. 1714, s. 28. (De äpplen som mogna i augusti o. september) kallas sommar- eller höstfrukt. Berlin Lsb. 180 (1852). Walin Födoämn. 143 (1906). —
-FÅGEL. (enst., †) flyttfågel (med tanke på bortflyttningen om hösten). Så rädz iag, att .. (Minerva) wänder sig åter i en swala och med andra höstfoglar drager af. Rudbeck Atl. 1: 863 (1679). —
-FÅRA, förr äv. -FÅR, r. l. f. (numera bl. ngn gg tillf.) fåra som plöjes om hösten; förr särsk. i uttr. lägga (åker) i höstfåra, plöja upp (åker) om hösten o. låta den ligga upplöjd över vintern. Sedan lägges åkren i Höst-får til nästkommande Vår, då han åter hanteras, som förmält är. HushBibl. 1755, s. 272. Vårplogen lider, när våren är blider; men höstfåran gror (om våren), när torkan är stor. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-FÄBODAR~020, pl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt kult.-hist.) fäbodar som bebos om hösten; jfr -BODAR, HEM-FÄBOD. Stiernstolpe Arndt 3: 194 (1808). SvKulturb. 5—6: 87 (1930). —
-FÄRG. särsk. om färgen på blad (löv) hos träd o. buskar under hösten. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 280. Alla .. trädgårdar voro klädda i gula och röda höstfärger. Lagerlöf Holg. 2: 424 (1907). —
-FÖL. (höste- 1736) landt. under sensommaren l. (för)hösten födt föl. Broocman Hush. 3: 22 (1736). —
-FÖRE, n. före (väglag) om hösten. UrFinlH 326 (1789). Vid godt höstföre behöfves för färden tre dygn. Fennia XII. 1: 60 (1896). —
(I) -GILLE. (höst- 1792—1900. hösta- 1900—1926) [jfr d. høstgilde] (i sydligaste Sv., bygdemålsfärgat) skördegille. SP 1792, nr 26, s. 4 (titel på från d. översatt sångspel). FrGSkånHem 126 (1926). —
-GRANN. (i vitter stil) jfr GRANN IV 2. Gröna ängar och höstgranna parker. Bremer Hem. 2: 17 (1839). —
-GRODD, p. adj. (i fackspr.) om frö, växt o. d.; jfr -GROENDE. Sernander SkandVeget. 173 (1901). Höstgrodda frön. BotN 1905, s. 176. —
-GROENDE, p. adj. (i fackspr.) om frö, växt o. d. Höstgroende växter. BihVetAH XXV. 3: nr 2, s. 7 (1899). —
-GRÄVA, -ning. trädg. SD 1892, nr 263, s. 6. Vid höstgräfning af jord användas helst grepar. HbTrädg. 2: 8 (1872). —
-GRÖDA, r. l. f. (mindre br.) landt. om hösten (in)sådd gröda (höstsäd o. d.). Wallin Rel. 1: 283 (1819, 1825). Egendomen får .. med dåvarande höstgröda .. tillträdas 14 nästa Mars. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 1. Östergren (1928). —
-GRÖE. bot. gräset Poa serotina Ehrh. (Poa palustris (Lin.) Roth), sumpgröe. Lilja SkånFl. 69 (1870). —
-GRÖN. (höst- 1898. höste- SvForns.) (mera tillf.) jfr -BLÅ. SvForns. 2: 317. Vattnet började se kallt och höstgrönt ut. Geijerstam YttSkär. 121 (1898). —
-GUDINNA. (knappast br.) Holmberg 2: 442 (1795). Höstgudinna .. (dvs.) Pomona, höstens gudinna. Dalin (1852). —
-GUL. (i vitter stil) gul ss. löv, gräs o. d. om hösten. Thorild 1: 93 (c. 1780). Höstgula björkar. Rydberg 9: 327 (1894). —
-GÄRD. (förr) skatt som erlades om hösten; jfr GÄRD, sbst.1 2. Och skall han vnderholla folket med läninger (dvs. sold) af höstgärden. SUFinlH 5: 216 (1617). —
-GÄSTNING. (förr) jfr GÄSTNING 1. Item clage bönderne, att the fordom haffwe utgiort till höst-gestningen, som fougten them gäster, rog 6 spen, nu moste the utgöre 10 spän. Teitt Klag. 33 (1556). —
-HALM. (†) halm av höstsäd. Wåhr-Halmen giör .. Hästarna mehra Beenmogna än Höst-Halmen. Rålamb 13: 105 (1690). —
-HELG.
1) (i fråga om medeltida förh.) hist. till I: andfrid (se d. o. 1); jfr -FRID. FolklEtnSt. 1: 299 (1916).
2) (i Norrl., bygdemålsfärgat) till II 1: under (för)-hösten firad ”helg” (med olika kyrkliga förrättningar, marknadshandel o. d.). ”Hösthelgen” (firas av lapparna) i början av september. Sandström NatArb. 2: 136 (1910). —
-HELVELLA. (knappast br.) bot. i uttr. fårade hösthelvellan, svampen Helvella lacunosa Afz. Strömbom Svamp. 64 (1886). —
-HJÄLP. (förr) jfr HJÄLP 1 d β. Han fahr omkring i sin Sacellanie och begärar hösthielp, bestående i humble, lijn eller annat gott hvad dhet då vara må. VDAkt. 1700, nr 429. Därs. 1788, nr 535. —
-HONUNG. biodl. honung som insamlas under sensommaren l. förhösten, ljunghonung. Ymer 1921, s. 261. —
-HORN. (enst., i poesi) horn vari man blåser om hösten; äv.: ymnighetshorn; jfr FULL-HORN. Det droppar av stjärnljus från hösthornets rand. Karlfeldt Hösth. 8 (1927). —
(I) -HÄCK. (i sydligaste Sv., bygdemålsfärgat) landt. (vardera sidoväggen i) överredet på visst slags vagn för inkörande av säd; äv. om dylik vagn. ÅgerupArk. Bouppt. 1748. SDS 1928, nr 51, s. 1. —
-HÖ. (numera knappast br.) landt. VarRerV 36 (1538). Vtaff återigen vpwäxande gräs warder Hösthöö. Schroderus Comenius 419 (1639; t. texten: Grummet .. Herbsthew). Hösthö .. (dvs.) Hö, som inbergas hösttiden. Dalin (1852). —
-IS. Höst-is. .. Är hel klar och Solid .. är ock seg samt något elastique. Wallerius Hydrol. 36 (1748). Höstisarnes offer. KarlstT 1895, nr 1718, s. 3. Varning för höstisarna! SvD(A) 1929, nr 328, s. 10. —
-KANT(EN). (vard.) i uttr. på höstkanten, på höstsidan. En kulen och ruskig marknadsdags afton på höstkanten. Falk Skolp. 126 (1903). —
(I) -KARL. (höst- 1919—1926. höste- 1900) (i sydligaste Sv., bygdemålsfärgat) person som deltager i skördearbete, skördearbetare. SDS 1900, nr 490, s. 3. LD 1926, nr 185, s. 8 (i annons). —
-KATTOST. (†)
2) i uttr. livfärga höstkattost, örten Malva alcea Lin., rosenkattost, samt vit höstkattost, om vitblommig form av nämnda ört. Rudbeck HortBot. 4 (1685). —
-KLOCKA.
1) örten Gentiana Pneumonanthe Lin. Linné Fl. nr 202 (1745; fr. Smål.). Krok o. Almquist Fl. 1: 55 (1903).
-KVÄLL. (höst- 1792 osv. höste- 1792—1839) jfr -AFTON. SP 1792, nr 218, s. 4. Och liten pilt han sitter en kulen hösteqväll / Och leker tyst inunder gula linden. BEMalmström 6: 35 (1839). De trista, tunga höstkvällarna. Segerstedt Händ. 4 (1918, 1926). —
-KÖRA, -ning. landt. höstplöja. MElgh (1749) i SmålHembygdsb. 4: 23. Den väl höstkörda mossjorden. MosskT 1889, s. 449. —
-LAND. (höst- 1911. höste- 1690)
1) (†) = -GÄRDE. Thet är och nödigt, att man alltijdh ömsar sina Åkrar, förbyter Höstelandet uthi Wåhr-Land. Rålamb 13: 17 (1690).
2) (i fackspr.) område brukat till renbete om hösten. Gränsområdena till Norge i våra nordligaste lappmarkssocknar användas som höstland, då renarna återvända från Norge. FoFl. 1911, s. 18. —
-LANDSKAP~02, äv. ~20. särsk. mål. WoJ (1891). Höstlandskapet är aldrig idylliskt. Hedvall RunebgStil 46 (1915). —
-LIK, adj. i sht om väderlek o. d.; jfr HÖSTLIG. Dähnert 121 (1746). Det började bli höstlikt öfverallt nu. Hedenstierna FruW 71 (1890). —
-LUFT. Möller 1140 (1782). Jag .. öppnade mitt fönster och insöp den svala höstluften. Hyltén-Cavallius Lif 106 (c. 1880). —
-LÄGGA, -ning. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) landt. höstplöja. VetAH 1777, s. 255. På hösten krokades ock harvades alla åkrarna, vilket kallades att ”höstlägga”. Landsm. XI. 10: 12 (c. 1888). —
-LÖK. (†) (den lökformiga knölstammen av) örten Colchicum autumnale Lin., tidlösa; jfr -TIDLÖSA. PH 11: 279 (1777). Möller (1790, 1807; under lök).
Ssg: höstlöks-ättika. (†) farm. läkemedel bestående av i vinättika digererad ”höstlök”. PH 11: 267 (1777). —
-LÖKVIOL. (-fiol) (†) i uttr. bredbladig höstlökviol, örten Leucojum æstivum Lin., o. smalbladig höstlökviol, örten Leucojum autumnale Lin. Rudbeck CampElys. 2: 96 (1701). —
-LÖV. (i sht i vitter stil) om gulnade l. bruna löv (som falla av) om hösten. Lantingshausen Young 2: 130 (1790). Mark af bruna höstlöf täckt. Karlfeldt FlPom. 55 (1906). —
-MARKNAD. BtÅboH I. 5: 67 (1688). Höstmarknaden i Åbo 1596. Schybergson FinlH 1: 351 (1887). Höstmarknaden i Arboga. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 3. —
(I, II 1) -MÅNAD. (höst- 1538 osv. höste- 1738) [jfr MNilsson i StEsTegnér 173 ff. (1918)] till II 1: månad om hösten; i ä. tid äv. anslutet till I: månad varunder skörden pågår; äv. i inskränktare anv., dels (i sht förr): september, dels (förr): augusti. (Lat.) September (sv.) höstmånat. VarRerV 4 (1538). September .. På Swänsko kallas han Höstmånad för then inhöstning skull som nu allestädes skeer. IErici Colerus 1: 312 (c. 1645). August. Höstm(ånad) Skördemånat hafwer 31. Dagar. Bondepract. C 1 a (1662). Höstmånader (äro) September, October, November. Berlin Lrb. 170 (1852). Alm(Ld) 1900, s. 21. —
-MÅNE. (i sht i vitter stil) jfr -SOL 1. Ling As. 395 (1833). Höstmånens röda kastrull. Karlfeldt FridPoesi 46 (1902). —
-MÖRKER. Pfaltsgrefven af Sulzbach och Gustaf Otto Stenbock (satte sig) i en båt och lyckades under höstmörkret smyga sig genom holländska flottan. Fryxell Ber. 12: 127 (1843). —
-NARCISS. (†) i uttr. indiansk höstnarciss, om ngn till narcissväxterna (Amaryllidaceæ) hörande växt, av Rudbeck benämnd Narcissus autumnalis major indicus. Rudbeck HortBot. 80 (1685). —
-NATT. (höst- 1527 osv. höste- 1607—1732) [fsv. höstnat] natt om hösten; äv., i pl. (förr äv. sg.) best., närmande sig bet.: höst (med tanke på då rådande mörker). (I klagomålet till rådet sade jag) mig ej vara mer än på halfva vägen, och höstnatten med storm och stor vånda för handen att föra E(ders) N(åd) svar igen. HSH 1: 15 (1527). (Stormen) var så mycket ängsligare, som mörcka höst-nätterna lågo på. Nordberg C12 1: 429 (1740). Den kalla höstnatten. Siwertz JoDr. 382 (1928). —
-NEJLIKA. (†) örten Saponaria officinalis Lin., såpnejlika. Rudbeck HortBot. 102 (1685). ApotT 1739, s. 41. —
-OFFER. rel.-hist. offer förrättat om hösten. Reuterdahl SKH 1: 122 (1838). PopEtnolSkr. 8: 122 (1912). —
-PLANTERING. trädg. abstr. VetAH 1798, s. 47. Den fördelaktigaste tiden för höstplantering (av fruktträd) är slutet av oktober och hela november månad. Sonesson HbTrädgOdl. 280 (1926). —
-PLOG. (numera knappast br.) eg.: plog som användes om hösten; symboliskt med tanke på höstplöjningen. Gadd Landtsk. 3: 126 (1777; bildl.). Höstplogen gråter, när våren är våter. Men vårplogen ler, när regn faller ner. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-PLÖJA, -ning. landt. plöja (åker, jord o. d.) om hösten; jfr -KÖRA, -LÄGGA. Juslenius 364 (1745). LBÄ 27—28: 134 (1799). All jord, som skall vårsås, bör om möjligt höstplöjas. LB 1: 184 (1899). —
-RESA, r. l. f. (numera bl. tillf.) resa om hösten; äv. oeg.; förr särsk. om längre handelsresa under hösten. G1R 4: 116 (1527). Äpter thet the aff Åbo jngen höst rese kunne göre til Dansken (dvs. Danzig). BtFinlH 3: 47 (1535). Bofinkarnes utlänska Höst-resor. VetAH 1740, s. 426. Bremer Hem. 2: 184 (1839). Lundell (1893; angivet ss. brukat av finl. förf.). —
-RIK. (†) eg.: rik om hösten; nästan bl. i förb. höstrik och vårfattig (lådingsfattig), om landtbrukare som om hösten (säljer grödan o.) lever i överflöd, men nästa vår är utarmad. Hiärne 2Anl. 323 (1706). Höstrik och lådings fattig. Som lefwer frist om hösten, och swelter om wåhren. Swedberg Schibb. 342 (1716). Crælius TunaL 359 (1774). —
-ROS.
1) (föga br.) trädg. om ros(sort) som blommar under hösten; äv. bildl. Wollimhaus Ind. (1652). Unionsperioden — den danska maktfullkomlighetens sista, prunkande höstros. Cavallin (o. Lysander) 90 (1885). Abelin VTr. 11 (1903).
-ROST. bot. benämning på under hösten uppträdande former l. stadier av rostsvampar (Uromyces Lév., Puccinia Pers. m. fl.); jfr -SPOR. 2NF 23: 962 (1915). BonnierKL 9: 1364 (1926). —
-RUGGNING. zool. i fråga om fågel. Nilsson Fauna II. 1: 375 (1824). (Andfåglarnas praktdräkt) anlägges i höstruggningen. NF 1: 948 (1923). —
-RUSK. (ngt vard.) Sehlstedt 5: 76 (c. 1870). För mig återstod således blott att midt i höstrusket företaga en resa. Strindberg TrOtr. 2: 148 (1885, 1890). —
-RUSKIG. (ngt vard., mindre br.) jfr -RUSK. Vi ha haft en riktigt höstruskig afton, natt och morgon detta dygn. Bremer Brev 4: 566 (1854). Andersson Vidskep. 102 (1916). —
-RÅG. landt. (visst slags) råg som sås om hösten. Rudbeck Atl. 1: 416 (1679). Skårman Forssell 98 (1898). —
-RÄGN. Rudbeck Atl. 2: 529 (1689). Ätraåen var af det myckna höstregnet så uppsvälld, att den icke kunde öfvergås på något ställe. Fryxell Ber. 3: 278 (1828). Flodström Naturförh. 17 (1918). —
-SAFFRAN. (†) växten Crocus sativus Lin., saffran; äv. i uttr. purpurlätt höstsaffran. Tillandz B 3 b (1683). Purpurlett höst Saffran. Rudbeck HortBot. 34 (1685). Lundström Trädg. 2: 22 (1831). —
-SAV, förr äv. -SAVA, r. l. f. (i fackspr., föga br.) om den sav (saft) som under förhösten (augusti) uppstiger i stammen hos träden. Fries BotUtfl. 2: 222 (1848, 1852). Abelin VTr. 71 (1903). —
-SEMESTER. särsk. (†): hösttermin. Antalet af dem, som på sista HöstSemestret voro närvarande (vid Visingsö skola). VDAkt. 1772, nr 252. —
-SESSION. (i sht i fackspr.) OxBr. 10: 377 (1638). Från och med den 10 juni till dagen för höstsessionens början, skall hvarje division (i Svea hovrätt) tjänstgöra en och en half månad. SFS 1909, nr 139, s. 3. —
-SIDA(N). (i sht ngt vard.) i uttr. på höstsidan, äv. (fram) mot l. framemot höstsidan, mot hösten, under sensommaren l. förhösten; jfr -KANT(EN). Fryxell Ber. 7: 259 (1838). Vexeln skulle .. betalas på höstsidan. Fröding Brev 61 (1889). —
-SJUKDOM~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) sjukdom uppträdande (i sht) om hösten; förr särsk. om vissa slags ”febrar”, ”frossor” l. ”flusser”. HdlCollMed. 2/3 1737 (1736). PH 6: 4852 (1758). Dalin (1852). Berndtson (1880). —
-SKATT. (höst- 1530. höste- 1726—1727) (numera bl. tillf.) skatt erlagd om hösten. HH XI. 1: 25 (1530). Abrahamsson 141 (1726). Salander Gårdzf. 217 (1727). —
-SKRUD. (i vitter stil) Crusenstolpe CJ III. 2: 143 (1846). Därnedanför vidtog apelgården, som nu var i första höstskruden. Strindberg NSvÖ 1: 105 (1906). —
-SLAKT. (i sht i fråga om ä. tids hushållning) (Klockaren) skrek som en galt i höstslakten. Törneros Brev 1: 223 (1825; uppl. 1925). —
-SLÅTTER. slåtter om hösten, efterslåtter; jfr -HÖ. SFS 1867, nr 56, s. 6. Böök 4Sekl. 153 (1928). —
-SOL.
1) solen (solsken) om hösten. Men mitt öga ler matt, som höstsoln ler / Öfver öknens ensamhet. ESjöberg 117 (1819).
-SPEL. särsk. jäg. om spel av (årshannar av) tjäder o. orre om hösten. Skogvakt. 1890, Profnr, s. 64. —
-SPOR. bot. namn på hos vissa rostsvampar förekommande sporer som utvecklas på sensommaren o. hösten, teleutosporer; jfr -ROST. SmåskrLandtbr. 8: 17 (1896). —
-STADBRAK. (†) höstdagjämning. Spole Alm. 1691, s. 46. Riddermarck Alm. 1694, s. B 3 b (: Höst-Stabraket, sg. best.). —
-STRÖMMING. i sht fisk. jfr -SILL. EkenäsDomb. 1: 247 (1659). Den värdefullaste (strömmingen) är vår- ock höstströmmingen. Landsm. 1926, s. 27. —
-STÄLLE. (i vissa delar av Norrl., mera tillf.) höstviste. Wahlenberg KemiLappm. 24 (1804). IllSv. 2: XIX (1882). —
-STÄMNING. (i sht i vitter stil) stämning som hösten framkallar; äv. mål. om motiv från (landskap om) hösten. Strindberg RödaR 79 (1879). —
-SÅ, v. (i fackspr.) om hösten så (frön, växter o. d.) l. beså (jord, åker o. d.). Deras Åkrar .. (äro) allenast till hälfften .. höstsådde. BtVLand 5: 61 (1723). I trädgårdarna höstsås stundom frö af morötter, palsternackor (osv.). 2NF 12: 292 (1909). —
-SÅDD, r. l. f. (i sht i fackspr.) jfr -SÅ. EconA 1807, april s. 107. Höstsådd av tall- och granfrö (går) icke .. så väl till som vårsådd. Geete o. Grinndal 87 (1923). —
-SÄD. (höst- 1543 osv. höste- 1690) landt. säd (i sht råg o. vete) som sås om hösten (o. skördas nästa sensommar l. höst). G1R 15: 572 (1543). Berlin Lrb. 81 (1876). Ssgr, se under -SÄDE. —
1) (numera knappast br.) abstr.: höstsådd. Åkerns upkiörande til Höst-Sädet för Råg och Hvete. Salander Gårdzf. 80 (1727). SvBL 5: 216 (1864).
2) (numera föga br. utom i ssgr) konkret: höstsäd; förr äv.: utsäde för viss jordareal om hösten. UppsDP 11/2 1601. Höstsädet består här hos oss mäst af Råg och Hvete. HushBibl. 1755, s. 124. Årliga Höst- och Vårsädet (å skattehemmanet Väckärä) är minst Tjugusju (27) Tunnor i en välhäfdad lermulljord. ÅboAllmT 1818, nr 3, Bih. s. 1. Jönsson Gagnv. 58 (1910).
Ssgr (landt.; i allm. till -SÄDE 2, men numera anslutande sig till -SÄD): höstsädes-areal. (-säds-) LAHT 1921, s. 30.
-TECKEN. (höst- 1704 osv. höste- 1776)
1) tecken på höstens annalkande o. d.
2) (†) om var särskild av de stjärnbilder i djurkretsen gm vilka solen passerar under hösten. Krook Alm. 1704, s. 3. PhysSH 1: 103 (1776). —
-TERMIN. (höst- 1788 osv. höste- 1684—1800)
1) (numera knappast br.) under hösten infallande betalningstid l. tidsperiod för beräkning av hyra o. d. Kneckten skal för i år låta sig benöja med halfwa Lönen, som wid Höste-Terminen utfaller. LMil. 1: 439 (1684). SthmStadsord. 2: 130 (1697).
2) under hösten infallande lästermin vid undervisningsanstalt (universitet, skola o. d.). GT 1788, nr 28, s. 4. SFS 1852, nr 20, s. 34. Läsåret (vid rikets allmänna lärovärk) .. fördelas i två terminer, nämligen hösttermin och vårtermin. Därs. 1905, nr 6, s. 5.
-TID. (höst- 1561 osv. hösta- 1667. höste- 1556—1912.)
1) (i sydligaste Sv., starkt bygdemålsfärgat) till I: skördetid. Uthi ande- och höstetijden. RARP 10: 246 (1668). Lindfors (1815).
2) (numera bl. tillf.; jfr dock a, b) till II 1: den tidsperiod av året som utgöres av hösten l. vartill hösten hör; höst. För thänne ubekvemmelige höst tidh .. schyll. RA I. 2: 44 (1561). Callerholm Stowe 513 (1852). särsk. ss. tidsadverbial: om l. under l. på hösten.
a) (i sht i vitter stil, fullt br.) i sg. best. l. (i sht i formen höste-) i sg. obest.; förr äv. i pl. best. Warg 677 (1755). Detta skedde höstetiden år 1805. EconA 1807, april s. 101. Alvastra kloster, der jag, höstetiderna 1827 och följande år, tillbragte flera veckor. Ahnfelt Rääf 91 (c. 1862). Höstetid for han på marknader rundt landsbygden. Johanson Ligap. 70 (1907).
b) (numera bl. i vitter stil) i uttr. vid, stundom i höst(e)tid, förr äv. i höstetiden o. om höst(e)-tid(en), vid hösttider o. d. (Det är) ganske mykit farligit, att skicke någet anthen folk eller annet om höstetijdh utöffver (till Finland). G1R 26: 484 (1556). Althenstund Holland wedh Höstetijder aff Watten öfwerflutit blifwer. Brask Pufendorf Hist. 281 (1680). (Vi) ankommo .. (till Sverge) i sista höstetiden. Kurck Lefn. 162 (1705). För dig (evighet) .. / .. jordar falla bort, som löf om höstetiden. Tegnér (WB) 1: 76 (1805). Drufvorna mogna i hösttid. Jacobsson Lucretius 9 (1897). WoH (1904). —
-TIDLÖSA~020, r. l. f. (föga br.) bot. örten Colchicum autumnale Lin., tidlösa; förr äv. i uttr. vit hösttidlösa; jfr -LÖK. Hwit höst tidlösa. Rudbeck HortBot. 32 (1685). Rosendahl Farm. 42 (1897). —
-TING. (höst- 1536 osv. höste- 1531 osv.) [fsv. höstþing] jur. ting hållet om hösten; numera om serie av under hösten hållna tingssammanträden (av växlande antal). iij ting (näml.) somarting hösteting ock vint(er)ting. HH XI. 1: 17 (1531). I tingslag, som ensamt utgör en domsaga, så ock där två tingslag äro till en domsaga förenade, skola årligen hållas två lagtima ting, det ena, vårtinget, mellan den 7 januari och midsommar, samt det andra, höstetinget, mellan den 24 augusti och Tomedag (dvs. den 21 dec.). SFS 1913, s. 131. särsk. bildl. Kråkorna höllo hösteting på sädesstackarna. Ahrenberg Stockj. 113 (1892). —
-ULL. (i fackspr.) Fåren klippas vanligen två gånger om året, höst och vår; höstullen anses bättre och är alltid renare. Langlet Husm. 863 (1884). —
1) (numera knappast br.) abstr.: besående av jord om hösten, höstsådd. Vänta på torrare väderlek för höstutsädet. VetAH 1764, s. 71. Lundegård Tit. 199 (1892).
2) konkret: utsäde för viss jordareal om hösten; stundom: säd som utsås l. utsåtts om hösten, höstsäd. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 113 (1706). Höstutsädet, synnerligast rågen, skadades (av att snö föll på den ofrusna jorden). BtRiksdP 1877, Saml. 1. I. 2: BerRikStyr. s. 18. Det höstutsäde, som vid boställets afträdande kan vara derå nedlagdt. Därs. 1895, I. 1: nr 2, s. 2. —
(I) -VAGN. (höst- 1745—1890. hösta- 1908. höste- 1897) (i sydligaste Sv., bygdemålsfärgat) vagn på vilken säd (o. hö) köres in vid skörden (resp. slåttern). Möller 1: 289 (1745). Cronholm Minnesbl. 76 (1908). —
-VATTEN. (föga br.) i sht landt. SvTr. V. 1: 289 (1621). Höstvatten .. (dvs.) Vatten, som hösttiden vid ihållande regn öfversvämmar åkrar och ängar. Dalin (1852). Högberg Vred. 1: 27 (1906). —
-VATTNA, -ing. landt. bevattna (ängsmark) om hösten. Lundequist Landtbr. 195 (1845). Höstvattning är mindre lämplig på grund af den kalla väderlekens tidiga inbrott. LAHT 1909, s. 498. —
-VED. (i fackspr.) om den yttre (under hösten bildade) delen av en årsring i trädstam. Areschoug BotEl. 197 (1883). Hvarje årsring (på tallen) kan väl särskiljas, då den består af tvänne väl markerade lager: ett inre lösare, vårveden, och ett yttre fastare och mörkare, höstveden. ArkKem. IV. 28: 2 (1912). —
-VEGETATION. bot. Vesterhafs-regionen har en torftig vårvegetation, men yppig höstvegetation. BotN 1839, s. 5. —
-VETE. landt. jfr -RÅG. Serenius EngÅkerm. 186 (1727). Hvete är dels höst- och dels vårhvete och denna olikhet är i länder med kall vinter så utpräglad, att man plägat räkna höst- och vårhvete, Tr(iticum) vulgare hibernum och æstivum, som olika underarter. LB 2: 266 (1900). —
-VINTER. (i vissa trakter, i sht Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 320 (1917)) senhöst, förvinter. Hertzberg Päivärinta 2: 30 (1884). VetAÅrsb. 1912, s. 267. —
-VISTE. (i Norrl.) ställe där en fjällapp med sin hjord uppehåller sig under hösten (höstflyttningen). Læstadius 2Journ. 201 (1833). Fjällapparnes höst-visten äro belägna på gränsen mellan skogs- och fjäll-bygden, just der skogen slutar. Düben Lappl. 35 (1873). —
-VÄDER. (höst- 1627 osv. hösta- 1929. höste- 1732—1749)
1) (i sydligaste Sverge, bygdemålsfärgat) till I: (så l. så beskaffat) skörde- l. bärgningsväder. Nordforss (1805). Cavallin (1875).
2) till II 1: väderlek under hösten. Dhet elaka höstvädret, som nu tillstu[n]dar. Carl XII Bref 338 (1702). Vi ha det vackraste höstväder. EGGeijer (1807) i MoB 7: 63.
3) till II 1: (numera bl. ngn gg tillf.) höststorm; förr äv.: dålig väderlek (oväder) under hösten. Att man .. skiul för höstwädret sökia moste. RARP 1: 31 (1627). På villande vägar vid höstvädrens vals. Karlfeldt Hösth. 5 (1927). —
-VÄDERLEK~002. (höst- 1641—1880. höste- 1710) (numera mindre br.) höstväder (se d. o. 2). Herlicius Alm. 1641, s. B 3 b. Den kyligt fuktiga höstväderleken. Santesson Nat. 82 (1880). —
-VÄTA, r. l. f. (numera föga br.) nederbörd om hösten. OxBr. 11: 115 (1643). Vägarna voro af den beständiga höstvätan så uppblötta, att både hästar och menniskor nästan helt och hållet uttröttades. Fryxell Ber. 5: 17 (1831). Lundell (1893). —
-VÄXT, r. l. m. jfr -BLOMMA. Lindfors (1815). Söderns sommar- och höstväxter hinna sällan till full utbildning under våra korta somrar. Fries BotUtfl. 3: 149 (1856, 1864). —
-ÄRJA, -ning. (†) höstplöja. VDAkt. 1652, nr 107. Den kornjord, som ej blifvit höstård. Crælius TunaL 336 (1774). —
-ÖVERROCK~002. särsk. i uttr. höst- och våröverrock.
B (i sydligaste Sv., bygdemålsfärgat): HÖSTA-GILLE, se A. —
(I) -SÄRK. (hösta- 1918—1925. höste- 1832) (i Skåne, förr) (Forssell o.) Grafström 112 (1832). (Särken bars) som enda klädnad jämte ett rött snärjband om livet t. ex. vid skördearbete, kallades då höstasärk. TextBildv. 80 (1925). —
-TID, -VAGN, -VÄDER, se A.
C (utom i -TID o. -TING numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter): HÖSTE-AND, -DAG, -FLOD, -FOLK, -FÖL, -GRÖN, -KARL, -KVÄLL, -LAND, -MÅNAD, -NATT, -SKATT, se A. —
-SÄD, se A. —
-SÄRK, se B. —
-TECKEN, -TERMIN, -TID, -TING, -VAGN, -VÄDER, -VÄDERLEK, se A.
Avledn. (i allm. till II 1): HÖSTA, se d. o. —
HÖSTAKTIG, adj. höstlik, höstlig. JBureus (före c. 1630) hos Lindroth Bureus 104. Luften kändes rå och höstaktig. Lindqvist Locke Balt. 246 (1920).
Avledn.: höstaktighet, r. l. f. (numera knappast br.) Linc. (1640; under autumnitas). Wollimhaus Ind. (1652). —
HÖSTING, m. l. r. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lax fångad om hösten. Den utlekta laxen kallas vid Viskan grålax .. eller hösting. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 35. —
HÖSTLIG, adj. (i sht i vitter stil) som tillhör l. utmärker l. förekommer under l. har prägel av o. d. hösten. Lind 1: 155 (1738). Darrande, en asp i vinden väger / Gula toppen öfver höstlig sjö. Atterbom Lyr. 3: 33 (1812). Det höstliga kornet, som jordas, / Ej vintriga månar föröda. Ps. 1819, 492: 6. Höstlig dimma. Hagberg i 2SAH 15: 458 (1834). Björkarnas höstliga bladverk. Rydberg Varia 190 (1894). (†) Solen instijger vthi thet Höstliga Wågens Tecknet, när thet andra reesan i åhret gör dagh och natt lijka lång. Voigt Alm. 1669, s. B 1 b. särsk. mer l. mindre bildl.; äv. (mindre br.): som tillhör ålderdomen; jfr HÖST II 2. Mitt landskap, nyss så gladt, låg mörkt och höstligt. Tegnér (WB) 5: 204 (c. 1826). Hans höstliga visdom. Böök 4Sekl. 94 (1928).
Spoiler title
Spoiler content