SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IMMISSION im1iʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 3) -er.
Etymologi
[av lat. immissio (gen. -ōnis), införande, vbalsbst. till immittere, införa (se IMMITTERA)]
vbalsbst. till IMMITTERA.
1) (i fråga om ä. sv. förh. samt i Finl.) jur. till IMMITTERA 1: åtgärd varigm vederbörande myndighet insätter ngn i besittning av ngt (i allm. en fastighet), därigm tillerkännande denne äganderätt l. en längre l. kortare tids besittningsrätt; särsk. dels om tillerkännande av värklig äganderätt l. ständig besittningsrätt, dels om införsel i gods l. inkomster på grund av skuld l. andra förpliktelser. Meddela l. giva l. få immission i l. på ngt. ConsAcAboP 1: 143 (1644). Taga immission i hans (dvs. kyrkoherdens) lön. Hagström Herdam. 4: 41 (citat fr. c. 1760). (Guvernören över Viborgs län 1844—53 C. von Kothen) företog sig, fullkomligt olagligt, att vägra ett antal kronobönder immission på de af deras fäder besuttna hemmansdelarna. FinBiogrHb. 1188 (1899).
2) (†) till IMMITTERA 2: (av vederbörande myndighet meddelat) förordnande (att inneha en tjänst); äv. konkret: fullmakt; motsatt: dimission (se d. o. 2); vanl. med bestämning inledd av prep. i l. på. Doct. Bång .. lät opläsa wälb. H:r Landshöfdingens immission på Nåndals pastorat. ConsAcAboP 4: 390 (1677). VDAkt. 1692, nr 260.
3) [efter motsv. anv. i t. rätt] jur. förhållandet att en fastighet avbördar olägenheter (ss. rök, giftiga gaser, buller o. d.) på en annan; äv. o. urspr. i det fullständigare uttr. immission av imponderabilier; äv. konkretare. Förbudet mot immissioner (i den tyska civillagen) gäller .., om intrånget är väsentligt och icke härrör från ett vanligt nyttjande af den fastighet, från hvilken immissionen utgår. FörslJordab. 3: 176 (1909).
Ssgr: (1) IMMISSIONS-BREV. (i fråga om ä. förh. samt i Finl.) dokument innehållande en immission. RP 1: 147 (1629). Vårt och Riksens Kamar-Collegii Immissionsbref til tullfrihetens åtnjutande (har) ej kunnat upvisas. Bergv. 2: 690 (1756). FFS 1896, nr 10, s. 4. —
-RÄTT, r. l. m.
1) (i fråga om ä. förh., samt i Finl.) till 1: rätt till införsel (i en fastighet l. i lön). Hagström Herdam. 4: 42 (i handl. fr. c. 1768).
2) jur. till 3: sammanfattningen av de rättsnormer som reglera immissionen. ÖrebroDagbl. 1916, nr 24, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content