INADEKVAT in1adekva4t l. 01—, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. inadäquat, eng. inadequate, fr. inadéquat; av IN-, pref.2, o. ADEKVAT]
(i sht i fackspr.) icke adekvat, icke (fullt) motsvarig l. överensstämmande; icke likvärdig; icke fullt riktig l. träffande; ngn gg äv. i förb. inadekvat till ngt, icke svarande mot ngt. Ett inadekvat uttryck. Geijer I. 4: 182 (1822). Uttrycka sig .. logiskt inadekvat. Larsson PoesLog. 34 (1899). Känslan kan (vid dementia præcox) bli alldeles inadekvat till de tankar, som för ögonblicket upptaga den sjuke. Wigert PsykSj. 2: 45 (1925).
