1) (†) låta bilden av (ngt) framträda (i ngt). Och måne, sol och stjernor, / Den klara midnattshären, / Inbilda sina flammor / I hennes (dvs. källans) djup. Stagnelius (SVS) 2: 294(1821).
2) i sht filos. låta (ngt) taga form o. gestalt (i ngt); inarbeta (ngt i ngt); stundom äv. refl. Schelling FörelAcadStud. 126(1812). Medelst denna ingjutning i formen inbildar sig sjelf det ideala in i det reala. Leopold 4: 162(c. 1820). Den, som tänkt ädelt och handlat godt har inbildat i lifvet något odödligt och helgande. Bremer Brev 2: 312(1843). Ljunggren Est. 1: 74(1869).
