SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INBEGRIPA in3~begri2pa, v. -griper, -grep, -grepo, -gripit, -gripen; se för övr. GRIPA. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Acrel Sår 273 (1745)).
Etymologi
[jfr d. indbegribe; efter t. einbegreifen, ävensom inbegriffen, p. pf.; av IN o. BEGRIPA]
— jfr INNEBEGRIPA.
1) (†) medtaga (ngt i ngt); inrycka, infoga; äv.: sammanfatta (ngt i få ord o. d.). En eller flera nervers inbegripning i häfften. Acrel Sår 273 (1745). (I mitt långa brev) inbegriper jag ännu följande öfversättning. Tessin Bref 1: 280 (1753). I få ord inbegripa sina tankar. Rudenschöld PVetA 1772, s. 17.
2) betrakta (ngt) ss. hörande till l. utgörande en del av ngt, innefatta (ngt i ngt); ofta med prep. under l. (ut)i.
a) innefatta, låta (ngt) ingå i (ngt), medräkna, inräkna; ofta i p. pf.: medräknad, inklusive. I köpet inbegripas icke inventarierna. Rudbeck Atl. 2: 216 (1689). Elf-bron .. tillhörer Cronan, men är inbegrepen under Avestads arrendet. Hülphers Dal. 32 (1762). (Utlandsresan) fick kosta .. 600 kronor .., resan genom Sverige inbegripen. De Geer Minn. 1: 43 (1892).
b) innesluta (ngn i ett avtal, en bestämmelse o. d.), låta (ngt) gälla (för ngn). Svea Rike var inbegripet i detta Fridsslut (i Nijmegen 1679). Schönberg Bref 2: 391 (1778). Alla jordfunna fornsakers inbegripande i hembudsbestämmelsen. SvD 1912, nr 247, s. 5.
c) sammanfatta (ngt under ngt); mena (ngt) med, inlägga (ngt) i (ett ord, en benämning o. d.). Rydén Pontoppidan 202 (1766). Under det allmänna namnet gräs inbegripa vi en mängd ganska olikartade växter. UVTF 26: 97 (1880). Allt vad vi inbegripa i ordet tillvaro. Segerstedt Händ. 29 (1923, 1926).
3) i p. pf. i vissa bildl. uttr.
a) (†) i uttr. inbegripen med ngn, förbunden l. förenad med ngn, i förbund l. släktskap med ngn. RARP 7: 53 (1660).
b) i uttr. vara inbegripen med ngn i ngt, hava ngt gemensamt med ngn. 1/2 gården är jnbegrijpen medh Byen i Åker och äng. VDAkt. 1697, nr 221.
c) i uttr. inbegripen i ngt, invecklad l. försänkt i, upptagen av, sysselsatt med ngt; som håller på med ngt; numera bl. med avs. på värksamhet, förehavande o. d., förr äv. med avs. på konkret föremål; förr äv. i uttr. vara inbegripen i värket med ngt. Vara inbegripen i ett samtal med ngn. VDAkt. 1660, nr 71. Inbegripen i studier. Weste (1807). Magistern kastade .. blicken på små paltarne, hvilka just voro inbegripna i tårtan. Bremer FamH 2: 229 (1831). Vara inbegripna med hvarandra i de hetsigaste politiska strider. De Geer Minn. 2: 151 (1892). Vid sin hemkomst fann .. (Absalon) sitt land inbegripet i det olyckligaste borgarkrig. Bååth Saxo 10 (1902).
4) (†) med saksubj.: omgiva, omsluta. (Plutarchos menade) att sielfva iorden .. skulle inbegripa hafwet, och inte hafwet iorden. Rudbeck Atl. 1: 332 (1679). FörarbSvLag 4: 315 (1694).
5) med saksubj.: innehålla, omfatta.
a) (†) (i sig) rymma; innehålla. At desse två tölfter inbegripa mer Folk, än alla de andra. Dalin Arg. 1: 228 (1733, 1754). Som en inrättning för vettenskapen bör .. (universitetet) i sin omkrets inbegripa alla det menskliga vetandets höjder. Tegnér (WB) 5: 341 (1826).
b) (†) om bok l. skrift o. d.: innehålla. Rudbeck Atl. 2: 532 (1698). Afhandlingen inbegrep alt hvad til saken hörer. Sahlstedt (1773).
c) omfatta, innefatta; bestå av, utgöras av. Thracia (den de äldsta Skribenter tala om som inbegrijper heela Påland, Littowen (osv.) ..). Rudbeck Atl. 2: 372 (1689). Såsom binäring idkas husslöjd, hvilken egentligen inbegriper tillverkning af väfnader, träsaker samt åtskilliga slag af smiden. Höjer Sv. 2: 1109 (1879).
d) om tidsperiod: omfatta; förr äv.: utgöra (viss tid). Heela Åhret, som inbegrijper 365 dagar. Rudbeck Atl. 2: 468 (1689). Den första (perioden) inbegriper tiden från eldningens början till det ögonblick, då (osv.). TT 1873, s. 20.
e) (†) innebära; jfr IMPLICERA 3. Förbund med fremmande mackter inbegripa en art af dépendance. Höpken 2: 34 (1746).
Spoiler title
Spoiler content