SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INBJUDA in3~bjɯ2da, v. -er, -bjöd, -bjödo, -bjudit, -bjuden; se för övr. BJUDA. vbalsbst. -AN (Carlstedt Her. 2: 289 (1833) osv.), -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under einladung)), -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. indbyde; av IN o. BJUDA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr BJUDA IN.
1) anmoda (ngn) att komma ss. l. vara ens gäst (se GÄST, sbst.1 4), särsk. att ss. gäst deltaga i samkväm, fest, måltid o. dyl. l. bevista ngn högtidlig akt o. d.; stundom med bl. underförstått personobj.: bjuda (på ngt); äv. allmännare i bet.: anmoda l. erbjuda (ngn) att (på egen bekostnad) deltaga i en mer l. mindre offentlig tillställning l. festlighet (jfr 2). Inbjuda ngn till l. på supé. Herr och fru N. N. hava äran inbjuda N. N. till middag lördagen (osv.) (på bjudningskort). N. N. inbjudes att med sin närvaro hedra vigselakten mellan (osv.) (på bjudningskort). På inbjudan av (osv.). Mottaga, tacka för, antaga, avböja, säga nej till en inbjudning. PErici Musæus 2: 277 b (1582). Thet hände sig så, at jag på några glas Vin blef inbuden. Humbla Landcr. 98 (1740). Herr von Oldeland .. bad honom vara .. välkommen, och inbjöd på frukost. Sparre Stand. 12 (1847). Tommy inbjöds att slå sig ned och äta. Hellström Kusk. 132 (1910). Inbjudan till bevistande av rektorsskiftet vid Kungl. universitetet i Uppsala. (1929; boktitel). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. med allmännare bet., om min l. åtbörd varigm man inbjuder ngn att närma sig l. deltaga i ngt o. d. l. visar benägenhet att mottaga ngn. Pater Gondo .. log inbjudande mot folket. Lagerlöf Antikr. 401 (1897). Flickan .. gör (i en tur i träskodansen) en inbjudande gest med båda händerna. Folkd. 103 (1923).
2) anmoda, erbjuda, uppmana (ngn att göra ngt l. att deltaga i ett företag, ofta av ekonomisk l. politisk art). Inbjudning till aktieteckning. Järta 2: 576 (1833). Rådet inbjöd prinsessan Ulrika Eleonora att inträda i regeringen. Svedelius i 2SAH 54: 406 (1878). (Sverge) inbjöds .. att deltaga i den allianstraktat, som (osv.). Forssell i 3SAH 3: 328 (1888). Inbjudan till teckning av Wermlands enskilda banks 7 % förlagsbevis. SvD(A) 1922, nr 338, s. 2. (†) Sändingebudh eller Apostlar .., som alle Folck til then Judaiske Religionen inbiuda skulle. Brask Pufendorf Hist. 380 (1680).
3) i bildl. l. överförd anv.: (gm handling l. uppträdande l. inneboende egenskaper o. d.) locka (ngn till ngt); utgöra en frestelse (till ngt); ofta med saksubj. Inbjuda till kritik, angrepp. Inbjuda till betraktelse. Läraren formligen inbjöd till drift. (Man kan lätt) ledas att säga mer än som i början var afsigten, om ämnet dertill inbjuder. Geijer I. 5: 226 (1820). Att slå över till den larvighet som rollen gärna inbjuder till. SD 1928, nr 56, s. 8. — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som lockar till närmande l. deltagande, lockande, tilldragande. Elgström Frunt. 32 (1809). En .. hygglig .. yngre man, af ett inbjudande yttre. Rydqvist Resa 262 (1838). Så tog sig stadens inre ej serdeles inbjudande ut. Snellman Tyskl. 275 (1842). Den manliga ungdomen, som ser framför sig en verld, hvilken öppnar sig såsom ett inbjudande arbetsfält. Wikner Pred. 283 (1875). Wrangel TessPal. 1 (1912).
Ssgr: (1) INBJUDNINGS-BREV. brev innehållande en inbjudning. JPTheorell i 2SAH 8: 38 (1816).
(2) -LISTA, r. l. f. teckningslista med inbjudan till teckning av aktier, bidrag för ngt välgörande ändamål o. d. Fryxell Ber. 9: 5 (1841). En inbjudningslista till tecknande af preferensaktier. AB 1898, nr 132, s. 2.
(1) -PROGRAM. (i sht av läroanstalt, ss. högskola, lärovärk o. d., utgiven, tryckt) skrift (”program”) som bl. a. innehåller en inbjudning (vanl. att bevista ngn högtidlighet, ss. promotion, årsexamen o. d.). BerRevElLärov. 1832, s. 88. Lundström LPGothus 1—2: 68 (1893).
(1) -SKRIFT. jfr -PROGRAM. SFS 1859, nr 16, s. 14. Den .. till den juridiska doktorspromotionen utfärdade inbjudningsskriften. Wisén i 3SAH 4: 166 (1889). Undén UUPr. 8/10 1932 (i titeln).
Avledn.: INBJUDARE, m.||ig.
1) till 1; särsk.: person som anordnar o. inbjuder till offentlig tillställning, ss. möte o. d., arrangör. Björkman (1889).
2) till 2: person som inbjuder till deltagande i ett företag, i sht av ekonomisk art, till teckning av aktier o. d. SthmEnskBank 11 (1906).
Spoiler title
Spoiler content