bjuda | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1911

BJUDA bjɯ3da2 (bju`da Weste), v. -er bjɯ4-der, bjöd bjø4d, bjödo bjø3dω2, bjudit bjɯ3dit2, bjuden bjɯ3den2, sällan böd, bödo, budit, buden (jfr anm. på formafd.).

vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).

Ordformer

(inf. buda Fin. urk. II. 1: 26 (1602; i ssgn tillbuda). — biu Lucidor Hel. T 2 b (1672), biu' Börk Dar. 153 (1688), bju Dalin Vitt. 5: 132 (c. 1753), Därs. 342 (c. 1753: bju till). pres. ind. sg. buder E. Fleming i BtFH 3: 119 (1541), Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 125 (1633; i ssgn tilbuder). — bjur U. Rudenschöld (1725) i 2 Saml. 1: 95, Livin Kyrk. 49 (1781: bjur ut), bju'r Dybeck Runa 1843, 3: 39 (i folkvisa: bju'r till). — pl. byde G. I:s reg. 18: 868 (1547). p. pr. biuendis G. I:s reg. 6: 131 (1529). ipf. ind. sg. böd(h) Mark. 8: 6 (NT 1526), 1 Mos. 2: 16 (Bib. 1541), A. Oxenstierna 1: 4 (1605), H. Hildebrand i 3 SAH 12: 99 (1898), Edgren Tennyson 50 (1902) m. fl.; bödt G. I:s reg. 8: 26 (1532). — bjöd Mörk Ad. 2: 36 (1744; i ssgn utbiöd), Bellman 6: 19 (1787), Envallsson Bobis bröll. 47 (1788) osv. — bjudde Murbeck Catech. arb. 1: 95 (c. 1750; i ssgn tillbjudde), Törngrenska målet 299 (1801; bygdemålsfärgadt). ipf. ind. pl. bud(h)o (-om, -e) G. I:s reg. 1: 168 (1523), Apg. 16: 7 (NT 1526), 4 Mos. 25: 2 (Bib. 1541), Linné Ungd. 2: 321 (1734), Celsius G. I 479 (1746, 1792; i ssgn förbudo), Ad. prot. 1789, s. 539 (i ssgn tillbudo) m. fl. budde Tegel G. I 2: 77 (1622; i ssgn tillbudde). — bod(h)o (-e) Växiö rådstur. prot. 1611, s. 235, Messenius Signill 8 (1612), Kiöping Resa 37 (1667), Mörk Th. 2: 299 (1752; i ssgn tilbodo) m. fl.; båd(h)o (-e) Apg. 4: 15 (NT 1526, Bib. 1541), Dom. 12: 6 (Bib. 1541), Gustaf II Adolf 83 (c. 1620), Rosenstein 3: 362 (1788; i ssgn tillbådo). — böd(h)o (-e) L. Petri Kr. 112 (1559), Brahe Kr. 37 (c. 1585), Kolmodin Liv. 1: 434 (1831) m. fl. — bjödo Mörk Ad. 2: 247 (1744), Fryxell Ber. 3: 80 (1828) osv. ipf. konj. bud(h)e G. I:s reg. 2: 101 (1525), O. Petri Clost. C 4 b (1528), RARP 1: 72 (1628; pass. i ssgn påbudes) m. fl. — böde HSH 31: 346 (1662; pass. i ssgn tillbödes), Adlerbeth Æn. 44 (1804, 1811), Schlyter Jur. afh. 1: 248 (1837) m. fl. — bjöde Boivie Sv. spr. 185 tab. (1820) osv. sup. bud(h)it G. I:s reg. 2: 196 (1525), Mat. 8: 4 (NT 1526), 1 Mos. 47: 11 (Bib. 1541), Bremer Fam. H* 2: 175 (1831), Palmblad Fornk. 1: 227 (1843) m. fl. — bodit A. Oxenstierna 2: 264 (1616; i ssgn förbodedt), Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 138 (1644; i ssgn tilbodit). — bjudit Bidr. t. Hfors hist. 1: 136 (1623; i ssgn förbiutidh), RP 8: 67 (1640; i ssgn förbiudett), Lagerbring Hist. lit. 17 (1748), Tegnér 6: 25 (1826) osv. p. pf. bud(h)en Luk. 14: 8 (NT 1526), 2 Mos. 34: 34 (Bib. 1541), Snoilsky 1: 119 (1874, 1883), Wennerberg 4: 244 (1885) m. fl. budne (pl. o. best.) Luk. 14: 7 (Bib. 1703) osv. — bod(h)na (-ne) (pl. o. best.) Luk. 14: 7 (NT 1526), 1 Sam. 9: 22 (Bib. 1541), L. Petri Kyrkeordn. 46 a (1571; i ssgn vppåbodne), Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 142 (1644; i ssgn obodne) m. fl. — bjuden RP 6: 172 (1636; i ssgn förbjudin), Index (1641), Bremer Grann. 1: 170 (1837) osv. — bud(d) BtFH 2: 5 (1537; i ssgn fforbwd), Växiö domk. akt. 1782, nr 516 (i ssgn ärbudd); bod BtFH 2: 3 (1537; i ssgn fforbod). Anm. 1:o Den urspr. formen i ipf. ind. pl. är bud(h)o (bud(h)e osv.) o. i ipf. konj. bud(h)e. Dessa former äro också de som i regel möta i litteraturen under 1500-talet o. förra hälften af 1600-talet. De blifva sedermera mindre vanliga o. synas alldeles upphöra att användas mot slutet af det följande århundradet. I ordböcker o. grammatikor upptagas de dock, i strid mot det verkliga språkbruket, ännu länge; så hos Ljungberg Sv. spr. 134 f. (1756), Botin Sv. spr. 128 (1777) o. ännu hos Möller (1790) o. Weste (1807) ss. enda angifna former, hos Almqvist (1844) o. Dalin (1850) ss. äldre, i högtidligare stil ännu ngn gg brukade. — Vid sidan af de ofvan nämnda formerna anträffas i äldre tid bod(h)o (sannol. med öppet å- ljud) o. bådho, som, försåvidt slutet å-ljud afses, torde vara att väsentligen betrakta ss. uppkommet gm inflytande från motsv. böjningsform af BEDJA (jfr anm. 5:o sp. 565). — Redan vid midten af 1500-talet intränger ö ngn gg från ipf. ind. sg. i ipf. ind. pl. (o. ipf. konj.). Detta blifver från o. med senare hälften af 1600-talet allt vanligare, o. åtminstone från början af det följande seklet äro formerna bödo, böde de normala, tills de så småningom vika för de yngre bjödo, bjöde (jfr anm. 2:o). 2:o Redan i fsv. förekomma enskilda ex. på att j från pres. öfverförts till ipf. o. p. pf.: wpp byödh (BtFH 1: 246 (1508)), bywdo, byudhin (Söderwall). Det synes emellertid hafva dröjt mycket länge, innan dylika former vunno allmännare utbredning. Sällan anträffas på 1600-talet p. pf. biuden o. sup. biudit (jfr öfversikten af formerna ofvan). Först mot midten af 1700-talet möta former af ipf. med inskjutet j. Under hela 1700-talet äro emellertid formerna bjöd, bjödo, bjöde, bjudit, bjuden ganska sällsynta i skrift o. förekomma där väsentligen blott hos förf., som afsiktligt närmat sitt språk till talspråket, ss. Lagerbring, Bellman, Envallsson. Att dessa former däremot i talspråket haft stor utbredning redan under senare hälften af 1700-talet, har man skäl att antaga bl. a. däraf, att Botin Sv. spr. 168 (1777) anser sig böra varna för deras anv. Från o. med början af 1800-talet blifva formerna med j äfv. i skrift allt vanligare. Tidigast blifva de allmänna i de lägre stilarterna, under det att stelare o. mera konservativa arter af normalprosa, ss. historisk stil, juridisk stil osv., liksom de högre stilarterna längre föredraga de äldre formerna. I den högre stilen, i sht poesien, brukas formerna böd, budit osv. ännu ngn gg, i sht i arkaiserande syfte. Det är härvid i sht i den numera i dagligt tal föråldrade bet. befalla o. d. (mindre ofta i de till denna bet. hörande ssgrna FÖRBJUDA o. PÅBJUDA) som dessa former komma till användning, under det att de t. ex. i de mera hvardagliga bet.: bedja (ngn) taga för sig, spendera, traktera o. d. alls icke torde förekomma. I dagligt tal äro formerna med j: bjöd, bjudit osv. nästan allenarådande; undantagsvis höres, i sht hos äldre personer, särsk. p. pf. buden (i bet. inbjuden) samt nöd-, o-, själfbuden. — I anslutning till det sagda kan anmärkas, att i ordböcker o. grammatiker formerna med j: bjöd, bjudit osv. upptagas först från o. med början af 1800-talet. Redan Moberg Gram. 237 (1815) betecknar dem emellertid ss. de vanligare, o. detsamma är senare fallet med Almqvist (1844), Dalin (1850), Rydqvist SSL 1: 252 (1850), SAOL (1874 o. följ. uppl. t. o. m. 1889) m. fl. SAOL (1900) upptager af former utan j bl. sup. o. p. pf.: budit, buden, budet, budna o. betecknar dessa ss. ålderdomliga)

Etymologi

[fsv. biuþa (sällan byþa, pres. biuþer, enstaka budher, ipf. ind. sg. böþ, pl. buþu, stundom bodho, ipf. konj. buþi, p. pf. buþin, stundom bodhin), motsv. fd. o. ä. d. biuthæ, d. byde, nor. bjoda, isl. bjóða, got. biudan i ssgrna anabiudan o. faurbiudan, fsax. biodan, mnt. beden, nt. beden, be'en, beiden, beien, mnl. o. holl. bieden, ffris. biada, fht. biotan, mht. o. t. bieten, feng. béodan, meng. beode(n), bede(n), ä. eng. bede. Ordet härledes ur en rot bheudh-, med afljud bhoudh-, bhudh-, som med mer l. mindre närbesläktade betydelser föreligger bl. a. i gr. (kret.) πεύϑεν (inf.), tillkännagifva, πεύϑομαι o. (med nasalerad stam) πυνϑάνομαι, fråga, utforska, erfara, få veta, fslav. bŭdĕti, vaka, buditi, väcka, lit. budéti, vara vaken, bùsti, vakna, sskr. budh-, bôdhati, vaka, vakna, gifva akt, varseblifva, lära känna, få veta, med kausativum bôdhayati, göra uppmärksam på, meddela, lära. Jfr Tamm, Falk o. Torp, Kluge, Prellwitz (1905; under πεύϑομαι). Beträffande bet.-utvecklingen jfr anm. sp. 2884 nedan. — För vissa af det sv. ordets bet. (se nedan) böra jämföras äfv. ssgrna fsax. gibiodan, mnt. gebeden, mnl. o. holl. gebieden, fht. gabiotan, mht. o. t. gebieten, äfvensom eng. bid (se BEDJA), som från det ofvan nämnda meng. beode(n), bede(n), ä. eng. bede upptagit flera af sina nuv. bet. (se Murray). — Jfr BUD o. BÖDEL]

jfr AN-, BORT-, ER-, FAL-, FRAM-, FÖR-, GÄST-, HEM-, HOP-, IGEN-, IN-, KRING-, KVAR-, LAG-, MISS-, MOT-, NED-, OM-, PÅ-, SALU-, SAMMAN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖFVER-BJUDA samt AKTNINGS-, ALL-, ANDAKTS-, HÖGST-, LYDNADS-, MAKT-, MEST-, MINST-, MOT-, TROTS-, VÖRDNADS-BJUDANDE o. NÖD-, O-, SJÄLF-BJUDEN.

Översikt

Öfversikt af betydelserna.

1) säga (till ngn), förkunna.

B) befalla, påbjuda o. i bet. som utgå från dessa.

2) befalla, påbjuda, ålägga. 3) med saksubj.: ålägga, påbjuda, föreskrifva; tvinga, kräfva. 4) med prep. öfver: befalla öfver, härska l. råda öfver; förfoga öfver, hafva till sitt förfogande. 5) framtvinga l. framkalla l. ingifva l. väcka (aktning o. d.). 6) mana, uppmana.

7) säga (god dag l. god natt l. farväl o. d.), hälsa (ngn välkommen) l. bedja (ngn vara välkommen).

D) erbjuda, tillbjuda o. i bet. som närmast sammanhänga med dessa.

8) i allm. erbjuda, tillbjuda. Härunder: bjuda ed (a γ), bjuda nej för (ngt l. att) (a δ), bjuda strid, fältslag o. d. (a ε). 9) erbjuda ss. vederlag för ngt, erbjuda sig att ss. vederlag för ngt gifva l. betala. 10) i kortspel: göra bud, säga (ngt ss.) sitt bud. 11) i uttr. bjuda till salu o. d., utbjuda till försäljning. 12) refl., om kvinna: bjuda ut sig.

E) gifva, lämna o. d.

13) gifva, skänka, förära, lämna, ofta med bibet.: framräcka, fram- l. öfverlämna. 14) med saksubj.: erbjuda, gifva, lämna; visa, förete.

F) bedja (ngn) taga för sig (af ngt) o. d.; traktera; spendera, bekosta; gifva, lämna, prestera.

15) (med ord l. åtbörd) bedja l. uppmana (ngn) taga för sig (af ngt) l. begagna sig af l. taga emot (ngt); traktera (ngn) med (ngt); servera. 16) gifva till bästa, spendera, bestå, bekosta, släppa till; gifva, lämna, prestera.

G) låta röna; refl.: bete sig (mot).

17) bevisa (ngn ära o. d.), visa (ngn förakt l. trots o. d.), göra (motstånd mot ngn o. d.), (söka) tillfoga (ngn slag o. d.). 18) i uttr. bjuda schack, gifva schack, schacka. 19) refl.: visa sig (mot), bete sig (mot).

H) vända l. rikta l. sträcka fram (en kroppsdel l. ett vapen mot ngn l. åt ett visst håll) o. d.

20) i allm. sträcka (en lem mot ngn l. åt ett visst håll). 21) i försvarssyfte l. fientlig afsikt vända l. rikta (mot ngn en viss sida l. kroppsdel o. d. l. ett vapen). 22) räcka (fram) l. sträcka fram (åt ngn sin hand till handslag l. stöd, sin kind l. sina läppar att kyssa osv.). 23) i fråga om fosters läge vid förlossning.

I) våga sig, försöka.

24) refl.: våga sig l. försöka att komma l. begifva sig (ngnstädes hän); försöka (att göra ngt). 25) tr. med inf. ss. obj.: försöka, bjuda till.

J) inbjuda.

26) inbjuda, invitera (i fråga om måltid, gästabud, underhållning o. d. l. i allm. i fråga om utöfvande af gästfrihet l. värdskapsplikter). 27) i allm. inbjuda (ngn till ngt l. till att göra ngt), anmoda. 28) i öfverförd anv. med saksubj.: inbjuda, locka (till ngt l. till att göra ngt).

Anm. En af ordets ursprungligaste bet. i de germ. språken torde hafva varit: tillkännagifva, kungöra, låta veta. Denna bet. är jämförelsevis sparsamt företrädd i de nord. språken, särsk. i sv. (o. dan.), men en rest däraf föreligger dock ännu i den ä. nysv. i den under 1 omtalade bet. Från denna bet. utgå troligen dels bet. ”befalla”, ”påbjuda” (2) med därur utvecklade anv. (3—6), dels bet. ”erbjuda”, ”tillbjuda” (8), dels bet. ”inbjuda” (26—28). Till densamma sluter sig möjligen äfv. bet. 7 (jfr dock nedan, sp. 2892). Ur bet. ”erbjuda”, ”tillbjuda” (8) kunna i sin ordning alla de återstående bet. hafva utvecklats. Närmast till densamma sluta sig 9, 10, 11 o. 12 o. därnäst 13—14, 15—16. Fjärmare stå de i olika riktningar utvecklade bet.-grupperna 17—19, 20—23 o. 24—25. Beträffande gruppen 20—23 är det äfv. möjligt att antaga, att den i dem föreliggande bet.: sträcka, vända, rikta (en lem o. d. mot ngn l. ngt) är urgammal i de germ. språken vid sidan af den ofvan nämnda: tillkännagifva osv. — I allmänhet hafva de i sv. föreliggande bet. motsvarigheter i de öfriga germ. språken, o. i några fall (se de etym. afd. nedan) beror anv. i sv. säkerligen på lån. Egendomlig för de nord. språken är (om man bortser från meng., som emellertid kan hafva lånat denna bet. från skandinaviska språk) bet. ”inbjuda” (26). Endast i mycket ringa mån utvecklad i andra språk än sv. är bet. ”bedja ngn taga för sig”, ”spendera”, ”traktera”, ”bestå” o. d. (15—16), som nu jämte bet. 9 o. 26 äro hufvudbet. i sv.

1) [jfr fsv. bödh waar herra til israels folk mz moysen nw wil iak koma til thik i myklo sky, isl. bjóða (trú, sið etc.), förkunna, samt mnt. beden, ä. holl. bieden, holl. gebieden, ä. t. bieten o. meng. beode(n) i bet.: låta veta, underrätta, meddela, säga (till ngn), kungöra, tillkännagifva, förkunna] (†) säga (till ngn), förkunna; jfr BJUDA TILL 1. Ty bödh och Paulus til the Galater at wij skulle bliffua j then frijheet wij wåre kallade til. O. Petri Clost. B 2 a (1528); jfr 2. jfr: Biuda, uppenbara manifestare. Broman Gl. (1736).

2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., mnl. o. meng. samt af mnt. gebeden, mnl. o. holl. gebieden, t. gebieten o. eng. bid] (numera nästan bl. i högre stil) befalla (se d. o. 5) l. tillsäga (ngn att göra ngt l. att han skall göra ngt l. att ngt skall göras), gifva (ngn) l. utdela (åt ngn) befallning l. tillsägelse l. föreskrift l. order (att göra ngt l. att han skall göra ngt l. att ngt skall göras), påbjuda (ngt), ålägga (ngn ngt l. att göra ngt); ofta (i sht förr) i förb. med verbet befalla.

a) med personl. (l. ss. personl. tänkt) obj. betecknande den (l. det) till hvilken (l. hvilket) befallningen osv. riktas; i ä. tid, liksom i fsv., stundom med detta obj. i dat.

α) [jfr fsv. böþ hanom sit napn ok sina syslo sighia, bywdo them at the skullo iomfrwnar tagha mz fridh sik til hustrwr, d. jeg bød ham at gaa, ä. d. biwdh Israels søner, at the skullæ .. o. motsv. konstruktioner i mnt., holl. o. t.] med befallningens osv. innehåll uttryckt gm aktiv inf. (med l. utan att), äfv. (i sht förr) gm att-sats l. indirekt frågesats (jfr b α o. β, c α). Han bödh folkit sätia sigh på jordena til ath äta. Mark. 8: 6 (NT 1526). Gudh bödh honom (dvs. Abraham) han skulle gåå vtaff sitt fädhernes land. O. Petri Men. fall D 7 b (1526). Iagh haffuer budhit korpom, at the skola ther födha tigh. 1 Kon. 17: 4 (Bib. 1541). Fadhren som migh sendt haffuer, han haffuer budhit migh, hwadh iagh skal säya. Joh. 12: 49 (Därs.; NT 1526: giffuit mich befalning). (Vi) biude eder .. ved högste lydne, att I strax late komme up emott grentzen och synnerligen til Vijborg then meste fetalie utti alle partzeler, som I kunne åstadkomme. G. I:s reg. 24: 435 (1554). (Vår himmelske Fader) haffuer sielffuer budhit oss så bidia. Kat. 1572, s. B 8 a. Samma lag vare om then, som annan .. budit, trugadt, intaldt eller lockadt sådan gierning at giöra. JB 13: 4 (Lag 1734). Svea! med festliga kanonader / Bjud dina ättlingar hylla sin fader. Wallin Vitt. 1: 28 (1808). (Karl Knutsson hade) uttryckeligen bjudit dem (dvs. sändebuden), att i afseende på Gottland och Norrge ej eftergifva något. Fryxell Ber. 2: 177 (1826). Den himmelska stämma, som talar i deras eget inre och bjuder dem att försaka det förgängliga, mångskiftande och opålitliga för det rena, i gudomen försänkta lifvet. Wikner Vitt. 53 (1869). Meinhart .. bjöd Guntram bringa bud till skeppet. Melin De svarte vik. saga 70 (1910). — särsk.

α') (†) med hjälpverbet må i att-satsen. (Katolikerna) mena, thet Maria hafwer macht at biuda och befalla Christum, at Han osz hielpa må. Swedberg Sabb.-ro 648 (1692, 1710).

β') (†) i pass. med den aktiva konstruktionens personobj. ss. subj. Alle Domare, Förstar och Konungar uthi Iszrael, hafwa .. warit budne och befalte, at the alltijd flijteligen skulle läsa Mosis Böker om Herrans Lagh. Brahe Oec. 26 (1581).

γ') i pass. med personobj. bibehållet; vanl. med inf. (resp. att-satsen) anteciperad af ett formellt subj. Om dö mig böds af Ödet, / Hvad båtar då mig guldet? Tranér Anakr. 26 (1827, 1833). Det är dig icke budet, men väl förbudet att draga i främmande ok med de otrogna. Thomander Pred. 2: 139 (1849).

β) [jfr motsv. konstr. i ä. t. (se nedan)] (numera mindre br.) med befallningens osv. innehåll uttryckt gm en själfständig sats (jfr b γ). Tw ande döwer och dumbe iach biwdher tigh gack vtaff honom. Mark. 9: 25 (NT 1526; Luther: gepiete). Saul bödh sina tienare, Taler medh Dauid hemligha och sägher (osv.). 1 Sam. 18: 22 (Bib. 1541; Luther: gebot). Jag bjuder dig: tyst nu, / Du speleman unger. Wennerberg 3: 39 (1883). — särsk. [vanl. med motsvarighet hos Luther; efter motsv. fras i grek. o. hebr., urspr. stammande från det senare spr.] (anträffadt bl. i NT 1526 o. Bib. 1541) i förb. bjuda och säga. Gudh hafuer budhit och sagt, Tw skal ära fadher och modher. Mat. 15: 4 (NT 1526). Konungen bödh tigh och Abisaj och Ithaj j wåro åhöro och sadhe, Förwarer migh pilten Absalom. 2 Sam. 18: 12 (Bib. 1541). Prophetomen budhen j, och sadhen, J skolen intet prophetera. Amos 2: 12 (Därs.).

γ) [jfr fsv. göra thz som han them budhi, fd. thet ær hanum budet på tinge o. motsv. konstruktion i mnt., holl., t. o. eng.] med befallningens osv. innehåll uttryckt gm ett sakobj. (i pass. sats subj.), numera vanl. ett pron. i n. sg. (hvad, något, det (som) o. d.) (jfr b ε, c β). När j haffuen giordt alt thz som idher budhit är. Luk. 17: 10 (NT 1526). J ären mina wenner om j gören huad iach biwdher idher. Joh. 15: 14 (Därs.). (Jag) haffuer .. intet sagdt eller budhit them om brenneoffer och annat offer. Jer. 7: 22 (Bib. 1541). Ingen Öfwerste, Capitain, mycket mindre någon aff Vnderbefählet skal biuda och anmoda sin vnderhafwande Soldat något trälachtigt släp til sitt egit bästa. Schmedeman Just. 201 (1621). Hwad Hon (dvs. Pallas) befaller, hwad hon biuder osz, / Thet är wår lust at lyda. Stiernhielm Fred. 2 (1649). Det Goda Gud dig bjuder: / Gör det; och lycklig var. Ps. 1819, 42: 5. Hvad Herren hafver budit oss, det skole vi alle uträtta. Thomander Pred. 2: 541 (1849). — särsk. [jfr fsv. sitær nokor quærr um þæt buþ. þa biuþz (UL þB 1: 1), isl. bjóða boð, gifva en befallning, mnl. tselve gebot dat hi hem biet o. motsv. uttr. i ä. t. (se nedan)] (†) med innehållsobj. betecknande bud, lag o. d.: ålägga (att följa l. iakttaga), gifva (till åtlydnad). (I) skolen .. hålla all the bodh som iagh biudher idher j dagh. 5 Mos. 11: 8 (Bib. 1541; Luther: die Gebote .., die ich dir heute gebiete). See til, och höör all thenna orden som iagh biudher tigh, på thet tigh må welgå. Därs. 12: 28 (Därs.). Mose haffuer budit oss laghen. Därs. 33: 4 (Därs.).

δ) [jfr motsv. konstruktion vid (UPP)MANA, TVINGA, LOCKA, RÅDA m. fl. till bet. mer l. mindre besläktade verb; jfr c γ] (†) med befallningens osv. innehåll uttryckt gm prep. till o. ett sbst. betecknande handling o. d. (jfr c γ). Hvar som biuder, eller leger, hielper, eller råder annan til någon missgierning. MB 61: 1 (Lag 1734); jfr: Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest uppsåtligen förleder annan till brott. SFS 1864, nr 11, s. 7. — i bild. De skarpa Nordanväder ljuda, / Med sit förtärand dån och gny, / At Sommarns prackt til affärd bjuda. Nordenflycht QT 1744, s. 39.

ε) (numera föga br.) med befallningens innehåll angifvet l. antydt gm ett till det föreg. satssammanhanget hänvisande så, såsom o. d. (jfr b ζ). Så är migh budhit. 3 Mos. 10: 13 (Bib. 1541).

ζ) [jfr fsv. bödh han them til hedith land o. liknande anv. af mnt. beden, fht. o. mht. gebieten] (numera knappast br.) med ortsadverbial l. med adverbial betecknande syfte o. d., närmande sig bet.: kalla (jfr c δ). The öfriga Lagfarne Män, som ther (dvs. i lagmansrätterna) sittia, väljer och biuder Lagmannen sig til hielp och råd. Nehrman Pr. civ. 87 (1732, 1751). Ur hornet .. / Med stolta toner nu han bjöd, / Från fruktlöst språng, de hundar två, / Som bäst och tapprast drifvit på. Arnell Scott Sjöfr. 12 (1829). — närmande sig bet.: uppbåda; jfr BJUDA UPP 1 a. För något öfver hundrade år sedan red här en man från by till by, från stuga till stuga, och böd man ur huse. Hagberg Tegnér 4 (1847).

η) [jfr fsv. andreas böþ diäflenom ii guz namn, holl. wie is doch dese, dat hy oock de winden ende het water gebiedt, ä. t. er gebeut mit macht und gewalt den unsaubern geistern] (numera föga br.) utan angifvande af befallningens osv. innehåll, pregnant; ofta i motsats till LYDA (jfr b η,, 3 a β). Han biwdher medh welligheet them fula andomen, och the lydha honom. Mark. 1: 27 (NT 1526). (Vi) vore (icke) .. kompne .. att biudha och befala huar andhre. A. Oxenstierna 1: 58 (1612). Gud, Naturen och Kongl. May:tz höga Arfz-Rätt (osv.) .. hafwa satt Kongl. May:tt .. til een Enwåldz allom biudande och rådande Souverain Konung. Stiernman Riksd. 2098 (1693). En Konung .. bör bjuda Folket, och lyda Lagen. Tessin Bref 1: 180 (1752). — särsk. [jfr fsv. thz veet väl gudh alla världine bödh, holl. wiens scepter oost en west gebood, t. du gebietest mir] (numera bl. möjl. ngn gg i vitter stil) närmande sig bet.: härska l. råda öfver, behärska (jfr b η slutet). Thorild 2: 221 (1790). Om du purpurbeklädd en verldsdel bjuder, / Dock för skickelsens lagar / Faller ditt lif som en ros. Stagnelius 1: 279 (c. 1822).

b) utan obj. betecknande den (l. det) till hvilken (l. hvilket) befallningen osv. riktas: påbjuda, gifva befallning om.

α) [jfr fsv. böþ biscopen at alla iuffru som upfödes ii guz mönstar ok tel aldar varo komna skuldo hem fara ok mannom fästas o. motsv. konstruktion i fd., isl., mnt., holl., t. o. ä. eng.] med befallningens osv. innehåll uttryckt gm en att-sats (jfr a α, c α). Apg. 24: 8 (NT 1526). (Påfven) bödh .. strengeligha at erchebispen och the andre bisperna skulle lysa her Steen i ban. O. Petri Kr. 281 (c. 1540). Herren haffuer budhit at man skal vthskiffta landet Israels barnom til arffuedeel. 4 Mos. 36: 2 (Bib. 1541). (Jesus) steg .. i en båt, och böd att den skulle läggas ut ett stycke från landet. Wallin 1 Pred. 2: 327 (c. 1830). Då bjöd Ragnvald, att de skulle stöta i stridslurarna. Melin De svarte vik. saga 193 (1910).

β) [jfr fsv. domaren böt vägha gärniggana goþa ok illa o. motsv. konstruktion i mnt. o. fht.] (†) med befallningens osv. innehåll uttryckt gm en aktiv inf. (med l. utan att) (jfr a α, c α). Jesus .. bödh ledha honom (dvs. den blinde) till sigh. Luk. 18: 40 (NT 1526). Thetta är thet som Herren budhit haffuer at göra. 3 Mos. 8: 5 (Bib. 1541). Gudh hafver .. budit at hålla tron och the 10 Gudz budh och then ganska helige skrifft. RA 1: 347 (1544). Tu .., som .. bödst låta barnen komma til tigh. Handb. 1614, s. 11 b.

γ) [jfr holl. ”spreek klaar, ik wil het!” gebood de koningin] (mindre br.) med befallningens osv. innehåll uttryckt gm en själfständig sats (jfr a β). Grafvarnas insegel bryts, och Allmaktens röst bjuder: Statt upp! Hagberg Pred. 3: 153 (1817). Lär dig glädjas, bjuder han (dvs. Seneca) uttryckligt. Gustafsson Senecas bref 16 (1907).

δ) [jfr fsv. böz han ginstan läggias i myrkostofuo, fd. biuthe wii alle artiglæ fasthe atholdes, äfvensom motsv. konstruktion hos lat. jubere] (numera knappast br.) med befallningens osv. innehåll uttryckt gm en pass. inf. Priamus sjelf .. böd hans tryckande bojor / Lossas. Adlerbeth Æn. 32 (1804, 1811). Här är skatten, som du bjöd / hämtas från vestervågor. Tegnér 1: 87 (1825). Det fängelse, der en obarmhertig borgenär .. bjöd honom inspärras. Atterbom Siare VI. 1: 31 (1852).

ε) [jfr fsv. biuþa þing, biuþa hælgþ ok fastudagha, fd. lething varthær buthæn, ä. d. saadant biuder Gud o. motsv. konstruktioner i mnt., mnl., holl., t. o. ä. eng.] med befallningens osv. innehåll uttryckt gm ett sakobj. (i pass. sats subj.), numera vanl. (jfr dock slutet) ett pron. i n. sg. (hvad, något, det (som) o. d.) (jfr a γ, c β). Offra thina gafwo, som Moses budhit haffuer. Mat. 8: 4 (NT 1526). The gerningar här bodhna wardha. O. Petri Men. fall C 3 b (1526). Huadh som wij genum wår[e] tilförordnede befalningzmän, med them skaffa, biudhe eller befalendis warde. G. I:s reg. 17: 16 (1545). Dhen ondt lijder (dvs. tolererar, tillåter), han biuder dhet och. Grubb 147 (1665) [jfr lat. qui non vetat peccare cum possit, jubet (Seneca)]. Hwar som thet (dvs. brottet) biuder, ther til råder eller hielper. MB 11: 1 (Lag 1734). Om vi älske Gud, så fullgöre vi allt hvad han bjuder. Franzén Pred. 5: 21 (1847). All den verksamhet, som icke är af lag bestämd, d. v. s. hvarken bjuden eller förbjuden. Claëson 1: 134 (1857). Höfding, sade Erland till Singoallas fader; — skall du icke snart bjuda rast? Rydberg Sing. 49 (1876; uppl. 1865: befalla). Heidenstam Folkung. 2: 12 (1907). — särsk. [jfr t. ruhe gebieten] i uttr. bjuda tystnad, äfv. stillhet o. d. Midt i faran, / Öfverguden tystnad böd. Lenngren 24 (1797). Han (dvs. Döbeln) bjuder tystnad. Hör hans röst! Runeberg 2: 114 (1848). Då trädde Gärtner in bland den rasande hopen och bjöd stillhet: man teg. Cederschiöld Riehl 1: 29 (1876).

ζ) med befallningens osv. innehåll angifvet l. antydt gm ett till det föreg. satssammanhanget hänvisande (så)som l. så o. d. (jfr a ε). Jach haffuer giordt som tu bödh. Luk. 14: 22 (NT 1526). Joseph skaffadhe sinom fadher och sina brödher booning .. såsom Pharao budhit hadhe. 1 Mos. 47: 11 (Bib. 1541). Du, som är i synden död! / Vak upp, statt upp, som Herren böd. Ps. 1819, 108: 3. Äfven denna återstod (af idealitet) måste bort. Så bjuder och befaller den nyaste naturvetenskapliga skolan. Sundberg Farl. 4 (1873).

η) utan angifvande af befallningens osv. innehåll, pregnant (jfr a η, 3 a β). Bacchus bjuder — hjeltarne ljunga / Bacchus bjuder — skalderne sjunga. Kellgren 2: 55 (c. 1780). Bjud, och hvart offer ger jag utan knot. Tegnér 1: 134 (1822). Tranér Anakr. 146 (1827, 1833). — särsk. [jfr d. England byder paa havet, holl. wij denken niet meer te redetwisten, waar wij gebieden kunnen, t. irgendwo zu gebieten haben] om gifvande l. utdelande af befallning(ar) l. utfärdande af föreskrift(er) l. påbud osv. på grund af l. ss. uttryck för makt l. myndighet; ofta i motsättning till LYDA; stundom mer l. mindre närmande sig bet.: härska, råda (jfr a η slutet). Menniskian war j bland the andra Creaturen, en Herre, til at biwdha och befala epter som behöffdes. O. Petri Men. skap. 20 (c. 1540). Årligha vthwalde man en Höffuitzman, som j all theras land hadhe til at biudha. 1 Mack. 8: 16 (Bib. 1541; Luther: zu gebieten hatte, Vulg.: dominaretur). Monge finner man, som äre skickelighe til at biudha och befala, men obeqwemlighe til at lydha och effterkomma. Schroderus Hoflefv. 193 (1629). Dhen intet weet lyda, han kan illa biuda. Grubb 100 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 26 (1807) [jfr d. den ikke kan lyde, kan ikke byde o. liknande uttr. i t. o. lat.]. Thet råder then som biuder. Peringskiöld Hkr. 1: 256 (1697; isl. þat sciptir hvor byþur); jfr: Råder, som bjuder. Rhodin Ordspr. 108 (1807). Then, som å Öfverhetens vägnar biuder och befaller. MB 6: 1 (Lag 1734). Konungen äger bjuda och Undersåtare lyda. Tessin Tess. 146 (1751). Konungen bjuder och befaller, såsom stode hans rike i sin fulla magt. Svedelius i SAH 54: 350 (1878).

c) med sakobj. (i pass. sats subj.) betecknande det till hvilket befallningen osv. riktas: (i sht på grund af l. gm gudomlig makt l. magisk kraft o. d.) befalla ngt (att göra ngt), låta ngt (göra ngt); äfv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; (i sht i ex. från ä. tid) stundom svårt att skilja från a; i ä. tid stundom (jfr a) med det ofvan nämnda obj. i dat.

α) med befallningens osv. innehåll angifvet gm aktiv inf. (med l. utan att), äfv. (i sht förr) gm att-sats (jfr a α, b α o. β). Gudh är then som bödh liwset vthwr mörkret lysa. 2 Kor. 4: 6 (NT 1526). Han hålder henderna före och betecker liwset, och biwdher thy at thet skal igenkomma. Job 36: 32 (Bib. 1541). Du (dvs. Yngve Frej) såg i Fyris sal ditt folk .. / .. i det Tempels vård du böd att höja sig, / Bland Gudar dem du tjent omsider dyrka dig. J. G. Oxenstierna 2: 35 (1796, 1806). På din starka hand du bär / De ting, du (Gud) budit vara. Ps. 1819, 27: 6. De lefvande djur vattnet böds att frambringa. Ödmann Skrift. 81 (1822, 1823). Med kraft bjöd han (dvs. Ludvig XIV) all själfrådighet tystna. Läseb. f. folksk. 896 (1868, 1892).

β) (i poesi, föga br.) med befallningens osv. innehåll angifvet gm ett sakobj. (jfr a γ, b ε); härvid kan det obj. som betecknar föremålet för befallningen osv. inledas med prep. åt. Guden Poseidon / Näpser böljornas ras och bjuder åt stormarne tystnad. Stagnelius 1: 22 (1817); jfr b ε slutet. O! låt en anderöst, / Från evighetens ljusa, sälla stränder, / Åt stormen bjuda lugn uti mitt bröst! Nicander 1: 479 (1837).

γ) [jfr motsv. konstruktion vid (UPP)MANA m. fl. verb (se a δ)] (knappast br.) med befallningens osv. innehåll uttryckt gm prep. till o. ett abstr. sbst. (jfr a δ). Hvem var den mägtige, som främst i stäfven / De vilda stormarna till tystnad böd? Nyberg 1: 36 (1828); jfr b ε slutet.

δ) [jfr holl. over iemand zijnen zegen gebieden] (†) med ortsadverbial l. liknande bestämning: befalla att komma, låta komma (jfr a ζ). Så wil iagh biudha mijn welsignelse j siette årena offuer idher, så at thz skal göra idher try åras wext, thet j såån på the ottonde årena. 3 Mos. 25: 21 (Bib. 1541; öfv. 1904: jag skall bjuda min välsignelse komma öfver eder). — närmande sig bet.: framkalla, skapa. Kom så en flägt ifrån det höga, / Och ljus och lif i verlden böd. Kellgren 2: 195 (1790).

3) (i skriftspr.) med saksubj.: ålägga (ngn ngt), påbjuda (ngt), föreskrifva (ngt l. att ngt skall göras); med l. utan personobj.

a) [jfr fsv. a mot þe hälgho script som biuþar at gialda þät guþi louas, d. pligten byder mig at tie, isl. sem lǫg buðu, holl. wat de plicht gebiedt, t. ein alt gesetz, nicht ich, gebietet dir, meng. al þat te godspel beodeþ] i mera eg. mening, om lag(bud), ed, plikt o. d. Ni får .. Göra endast hvad Lagarne bjuda. Thorild 2: 277 (1788). Oss Christna bjuder Skriften all, / Att vi det namnet ära. Ps. 1819, 64: 3. Vår ed bjöd lydnad, träldom bjöd den ej. Thomander 3: 124 (1831). Rättens .. förverkligande i sinneverlden är .. den pligt, som rättslagen bjuder hvarje menniska. Claëson 1: 146 (1857). Den ene var öppen som en gammal knekt, emedan pligt och samvete bjöd honom det. Cederschiöld Riehl 2: 81 (1878). Mig bjuder ett löfte att icke bära vapen. Melin De svarte vik. saga 40 (1910). — särsk.

α) (†) med prep. om: gifva befallning(ar) l. föreskrift(er) l. påbud om. Then förre Lagsens Tafla, som biuder om kiärleeken til Gudh. Emporagrius Cat. E 4 a (1669).

β) utan angifvande af åläggandets osv. innehåll, pregnant (jfr 2 a η, b η). (Lagen) uppfordrar, bjuder och ålägger utan allt afseende på någon till det budna förut funnen böjelse. Boëthius Sed. 94 (1807). O England, .. / Hvad mäktade ej du när äran böd. Hagberg Shaksp. 4: 20 (1848). — (numera föga br.) med obj. betecknande den (l. det) till hvilken (l. hvilket) befallningen osv. är riktad. Lagen .. bjuder, tvingar och oroar hennes (dvs. människans) samvet. Borg Luther 1: 40 (1753).

b) [jfr holl. de betamelijkheid gebood met de grootste omzichtigheid die zaak te behandelen, t. die verhältnisse gebieten l. die notwendigkeit gebietet dass ..] i utvidgad anv. om omständighet(er) l. förhållande(n) i allm.: kräfva l. fordra (ngt l. att ngt göres osv.), tvinga (ngn att göra ngt), tvinga till (ngt); stundom med försvagad bet. (jfr 6): mana (ngn att göra ngt osv.). Tå sielfva tiden bjur all sådan lust (dvs. till äktenskap) uphöra. U. Rudenschöld (1725) i 2 Saml. 1: 95. Ordningen uti tidehändelserne bjuder mig at omröra et krig, knapt börjadt och med förlust slutadt. Höpken 1: 261 (1771). Nödvändigheten bjuder henne (dvs. flykten), kom! Tegnér 1: 53 (1825). I detta hänseende bjuder klokheten, att qvinnan försättes i en så mycket som möjligt oberoende samhällsställning. Snellman Stat. 51 (1842). Att erkänna krigens och segrarnas betydelse under förflutna statsgrundande tider, bjuder redan den enklaste historiska rättvisa. Wrangel Magnus Stenbock 3 (1910). (Tattaren) måste lefva så, som hans art bjöd honom. S. Lagerlöf i Sv. turistfören. årsskr. 1910, s. 118.

4) med prep. öfver: befalla öfver (jfr BEFALLA 7 b).

a) [jfr fsv. bödh ofwer folkith mz waldoghe hand, d. kongen byder over sine undersaatter, mnt. bedet affer my als juw dener, holl. onz vaderland zal over OostIndië gebieden, t. er hat über mich zu gebieten] (numera bl. i högre stil) i mera eg. anv.: härska l. råda öfver, hafva makt öfver, vara herre öfver. Ridderskapet, uthöfwer hwilckes betiente Landzhöfdingen icke kan biuda, vthan allenast medh förmanande påminna dhem dheras skyldigheet. HSH 31: 97 (1662). At bjuda öfver Människors tänkesätt .. öfvergår förmågan af alt verldsligt tvång. Tessin Bref 2: 100 (1754). Det habsburgska huset, bjudande öfver södra Europas samlade makt och Indiernas skatter. M. Weibull i Ill. Sv:s hist. 4: 151 (1880). Gud bjuder öfver alla stjernors här; / I bjuden öfver edra hugskott bara. Rydberg Dikt. 1: 189 (1882).

b) [jfr d. han byder over millioner, t. der feldherr gebot noch über eine ansehnliche streitmacht] (numera föga br.) förfoga öfver, hafva till sitt förfogande, disponera. Dalin (1850). De rikliga penningetillgångar, han hade att bjuda öfver. M. J. Crusenstolpe († 1865) enl. Kindblad.

5) (i skriftspr.) framtvinga l. framkalla l. ingifva l. väcka (aktning, respekt o. d.; förr äfv. med afs. på andra känslor); vanl. utan personobj. Der det ena (dvs. det manliga allvaret) bjuder fruktan, / Låt den andra (dvs. ljufheten) ge förhoppning. Tranér Anakr. 33 (1827, 1833). Rådet .. kunde bjuda aktning, så länge det lefde i godt förstånd med Riksens Ständer. Crusenstolpe Tessin 4: 157 (1849). Den ende af de yngre svenske författarne, som bjöd Runeberg respekt, var Almqvist. Sylwan Sv. lit. 203 (1903).

6) [jfr d. han bød mig være ved godt mod] (numera bl. i högre stil, mindre br.) mana, uppmana (ngn att göra ngt osv.).

a) med uppmaningens innehåll uttryckt gm en aktiv inf. (med l. utan att), äfv. (i sht förr) att-sats. Jach .. buder och formaner mijn käre brodher, att han sigh vthi thenne epter(skrif)ne artikler sielff rette will. BtFH 3: 119 (1541). Biud Fadren tin, at han sitt hårda sinne byter. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 120. Mins du, hvad du böd mig hoppas, / När den första rosen knoppas? Franzén Skald. 1: 146 (c. 1800). (Paulus) böd sin lärjunge förvara det (dvs. mästarens ord), såsom den dyrbaraste egendomen. Wallin 1 Pred. 1: 344 (c. 1830). — (†) i öfverförd anv. med saksubj. Penningen giör mood, och kläder biuda framgå. Grubb 349 (1665); jfr: Penningen biuder tala, Kläder biuda framgå. Därs. 419.

b) (i poesi, föga br.) med sakobj.: mana till (ngt). Klockans röst .. ljuder; / Herrans frid och Herrans tjenst den bjuder. Palmær Eldbr. 45 (1822). Bing bång! bing bång! / Klockan bjuder aftonsång. Jensen På fjärran stig 13 (1893).

7) [jfr fsv. bödh honom godhan dagh, han bödh hänne swa godha nat, d. byde en goddag, farvel, mnt. ik bede ju minen grot, nt. dages tiid beden, goden dag beden, mnl. goeden dach bieden, goeden avont bieden, holl. goeden dag, goeden nacht bieden, 't welkom bieden, t. guten morgen, gute nacht bieten; jfr äfv. eng. bid good morning, bid farewell, bid welcome. Användningen, som i sv. säkerligen beror på lån (från mnt. o. t.), kan utgå från den bet. af det germ. verbet, som omtalas under 1. Troligen utgöra dessa germanska uttr. dock snarare en efterbildning af lat. jubeo te salvere, jubeo te valere med motsv. bet.] säga (god dag l. god natt l. farväl o. d.), hälsa (ngn välkommen) l. bedja (ngn vara välkommen) o. d.

a) (†) i uttr. bjuda (ngn) god dag = c; jfr DAG I 7 d. (Han) bödh .. them godh dag och gick sin koos. A. Oxenstierna 1: 4 (1605). När Moses och Aaron bödh them (dvs. Farao o. Egypten) god dagh. Rudbeckius Kon. reg. 356 (1618).

b) [jfr motsv. uttr. i fsv., holl. o. t.] (numera i sht dels i skriftspr., dels bygdemålsfärgadt) bjuda (ngn) god natt, sällan [jfr taga afsked, farväl med o. d. samt god natt med dig! o. d.] bjuda god natt med (ngn), säga god natt (till ngn), önska (ngn) god natt; jfr BEDJA 3 d. Böd min Broder mig god natt, / Gick thermed till sin hwile. Carl IX Rimchr. 66 (c. 1600). (Brädspel) var .. (under medeltiden i Sv.) tillåtet, då det skedde med måtta och vid Hofvet, innan Konungen budit god natt. Lagerbring 1 Hist. 2: 722 (1773). Re'n granens korp sig till hvila satt, / Och tjädern bjudit sin vän: god natt! Stagnelius 2: 326 (c. 1815). När vi då hade ätit, så var det till att tacka ock bjuda god-natt med både gamla ock unga. L. P. Holmström i Landsm. 1: 229 (1879). Om aftnarne, när alla bjudit godnatt. Lundegård Titania 347 (1892). K. B. Wiklund i Sv. turistfören. årsskr. 1895, s. 61. — (†) i utvidgad anv. = c. L. Petri Kr. 22 (1559). (Hon) bödh .. honom godhnatt, och drogh medh hele sitt fölie sin wägh. Skytte Or. D 3 a (1604). Sent om aftonen böd Gref Jacob .. mig god natt at draga til Pryszen. A. Brahe (1629) hos Loenbom Anecd. 3: 253. bildl. (jfr c β). En .. nödgas offta then ene Olyckan widhtaga, förra än then andra haffuer budit god natt. Wallius Likpr. ö. Marg. Christophersd:r B 7 a (1620).

c) [jfr motsv. uttr. i dan. o. eng.] (i sht i skriftspr.) bjuda (ngn, äfv. ngt, t. ex. ett ställe o. d.) farväl (i sht förr äfv. med tillagd bestämning: ett nådigt l. ömt l. sista farväl o. d.; stundom sitt farväl), sällan bjuda afsked, fordom äfv. bjuda (ngn l. ngt) fara väl, bjuda (ngn) valete (l. det yttersta valetet o. d.): säga (ngn l. ngt) farväl, taga (ett nådigt l. ömt l. sista osv.) farväl l. afsked (af ngn l. ngt); stundom bjuda tack och farväl, säga tack o. farväl; jfr BEDJA 3 d. Ansgarius medh sin gesäl (dvs. följeslagare) / Efter et åhr bödh fara wäl. Messenius Christm. 217 (c. 1616); jfr β. Thenna märckeliga sentens, som Apost(eln) Paulus biuder the Präster i Epheso Valete med .. tå han sidsta reesa skildes ifrån them. Rudbeckius Kon. reg. 490 (1620). Iagh togh them i hand och böd them fara wäll. Växiö domk. akt. 1662, nr 90. (Han) lät .. igenom Predikanten aff Predikostolen biuda Församlingen det ytterste Valetet här i werlden. Steuchius Likpr. ö. Bozæus G 4 b (1675). Jag böd med gråt farväl. Kolmodin Qv.-sp. 1: 29 (1732). Om morgonen bittida budo vi vår eländiga koja och nattläger farväl. Linné Ungd. 2: 321 (1734). Konungen gick ut, och man såg Honom i största hastighet .. biuda ett nådigt farväl. Nordberg K. XII 2: 560 (1740). Grefvinnan .. / Böd afsked och tog sin salopp. Lenngren 67 (1800). Jag .. / Steg upp och tackade och bjöd farväl. Snoilsky 2: 111 (1881). Svedelius .. bjöd studenterna sitt farväl. Rudin I afskedsst. 11 (1900). Med några blyga ord bjöd han tack och farväl. Heidenstam Svenskarna 156 (1908). — särsk. i bildl. o. öfverförd anv.

α) (numera mindre br.) i uttr. bjuda ära och redlighet farväl. Han har budit ära och redlighet farväl, He has shaken hands with all honesty. Serenius (1741). Widegren (1788).

β) (†) begifva sig bort; försvinna; äfv. med annat subj. än personsubj. Nu moste blygslen biu' däd sista Fara-wäl. Börk Dar. 153 (1688). Många foglar finnas här om sommaren til vår nytta, hvilka om vintern måste biuda farväl. Linné Beskr. ö. stenr. 8 (c. 1747). — gå bort, aflida, dö. Säg, gjorde det ej ondt, Herodes, i din själ, / Att ett oskyldigt lif för din skull bjöd farväl. Bellman 6: 19 (1787).

d) [jfr motsv. uttr. i holl. o. eng.] (i sht i skriftspr.) i uttr. bjuda (ngn) välkommen (l. vara välkommen), bedja (ngn) vara välkommen, hälsa (ngn) välkommen. Straxt flögo hvarderas Tadlare dem om halsen och bödo dem med hundrade vänskaps betygelser vara välkomne. Dalin Arg. 1: 221 (1733, 1754). (Jag) bjuder .. dig, min broder, vara välkommen i din församling. Tegnér 4: 214 (1827). Ursäkta mej, men jag bjuder inte välkommen tillbaka! Blanche Våln. 499 (1847). Högberg Vred. 1: 349 (1906). — särsk. i öfverförd anv., med saksubj. Där lyser från en hydda. Fabbe vet, att ljuset bjuder välkommen. Rydberg Vap. 266 (1891). jfr: Se — ryggåsstugan bjuder / Ett varmt: stig in, Guds frid! Snoilsky 5: 77 (1897).

8) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl. o. t.] (i skriftspr., i sht i högre stil) erbjuda, tillbjuda (ngn ngt l. sig till ngt l. att göra ngt osv.).

a) tr. med (person- o.) sakobj.: erbjuda l. tillbjuda (ngn) ngt. At fracthen först biwdhes borgare om the skep haffua för än någit fremande skip fraktas. G. I:s reg. 6: 242 (1529). Hertog Benct .. bödh them alt sitt arffuagodz til bytes. O. Petri Kr. 83 (c. 1540). Man må .. biudhe fiendhen medh den ene håndhenn fridhenn, och denn andre handhenn sabelenn. Oxenst. brefv. 5: 72 (1614); jfr 21. Gylfe reste med glädie emot den vördade Oden och böd honom så mycket land han åstundade. Dalin Hist. 1: 107 (1747). I alla tider har den milde Frälsaren bjudit salighet och frid åt verlden. Wallin Rel. 1: 16 (1810, 1825). Några säga att herrarna .. verkligen bjudit kronan åt Karl. Fryxell Ber. 4: 111 (1830). C. bjöd den lilla charmanta frun sitt biträde vid uppstigandet (i vagnen). C. F. Dahlgren 4: 258 (1831). Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning. Runeberg 2: 110 (1848). Dessa (olika religiösa åsikter) hade icke hindrat Theodoros att bjuda sin hjelp åt Krysanteus, när han .. började inrätta fattighus (osv.). Rydberg Ath. 283 (1876; uppl. 1859, 1866: erbjuda sig såsom biträde). (Döbeln) bjöd grefvinnan Piper sitt hjerta och sin hand. Svedelius i SAH 60: 214 (1883). Godt, jag är beredd att öppna bataljen, såvida inte karlen bjuder en antaglig fred. Janson Costa Negra 1: 72 (1910). — särsk.

α) i numera obr. uttr. Han (är) intet galen som flättien biuder, utan den som vedtager. A. Oxenstierna 2: 682 (1624); jfr Grubb 298 (1665) o. ex. från Wivallius under BJUDA TILL 3 a β. Höfwidzmannen .. bödh .. them Swenskom Slottet til vpgifft (dvs. erbjöd sig att gifva upp slottet). Girs E. XIV 4 (c. 1630). Är thet gammalt mynt, gull, silfver, koppar, metall eller andra konststycken (som hittas); tå bör han thet Konungen biuda. MB 48: 2 (Lag 1734); jfr HEMBJUDA. Konungen skulle .. tala vänligen (till det upproriska folket), bjuda lag och landsrätt (dvs. lofva att följa lagen). Strinnholm Hist. 1: 418 (1834). — särsk.

α') med innehållsobj. Hwij i ecke togo wit thet bwdt wij eder bwdom i waaras. G. I:s reg. 1: 168 (1523). Dhet kan fulle biudas wärre bodh (dvs. göras ett sämre erbjudande). Grubb 897 (1665).

β') [jfr mnl. wedde bieden (i fråga om rättegång), t. die wette biet ich] i uttr. bjuda vad, erbjuda (sig att ingå) vad. Jagh allenast spår, men biuder intet wadh, / At Eden warit haar ther Adens skiöna stad, / Fins i Arabien. Spegel Öp. par. 9 (1705).

β) [jfr fsv. biuþa ræt (firi sik), erbjuda sig att gå (värjemåls)ed l. att undergå straff, ä. d. byde ræt] jur. i uttr. bjuda rätt för sig l. för skadan, erbjuda sig att betala de böter l. den skadeersättning osv. som i ett visst föreliggande fall skulle kunna åläggas. Nu kommer then fä äger, och biuder rätt för skadan. BB 9: 2 (Lag 1734). Then, som fiskevatn äger, (må) taga af honom (dvs. tjuffiskaren) båt .. eller annat .. och behålla thet ospildt, til thes han rätt för sig biuder. Därs. 17: 3. SFS 1896, nr 42, s. 5. Därs. 1900, nr 78, s. 8.

γ) jur. i uttr. bjuda ed; särsk. [jfr nylat. juramentum delatum] i p. pf. i uttr. bjuden ed (till skillnad från ed som af domstolen ålägges vederbörande).

α') tillbjuda (sin motpart) att gå ed. Biuder en then andra ed, och nöjes han theråt, som eden biudes; tå må han sin utsago med ed fästa, ehvad han är kärande eller svarande. RB 17: 34 (Lag 1734). Buden Ed. Schrevelius Civilpr. 349 (1853).

β') erbjuda sig att (själf) gå ed. 1 NJA 1907, s. 389. L. besvärade sig under yrkande, att henne måtte tillåtas gå den bjudna eden. Därs. 1909, s. 26.

δ) [fsv. biuþa ne (for sik)] (†) i uttr. bjuda nej för (ngt l. att ..), neka till, förneka. Per Svensson kan icke biuda ney före så wara tillgånget som Lensmannen berättat. Växiö domk. akt. 1675, nr 124. Jon Svensson i Hielsshammar (har setts) vara när henne liggande vthi sängen, dett pigan intet kan biuda neij före. Därs. 1678, nr 358.

ε) [jfr fsv. engen torde hanum kamp biuda (Di 159), feng. him wæs hild boden, meng. wolde him batail bede, ä. eng. to bid any one battle; jfr äfv. fr. offrir le combat à qqn] i uttr. bjuda (ngn) kamp, strid, envig o. d., eg.: utmana (ngn) till kamp osv.; numera vanl. fattadt i bet.: erbjuda, lämna tillfälle till strid (osv.). Han skulle biudha Konungenom kamp och eenvige. L. Petri Kr. 33 (1559). Lät någon bjuda mig en Öppen strid! Thorild 2: 57 (1784). Carl XV Dikt. 131 (1863). — särsk. (numera föga br.) i uttr. bjuda fältslag l. slaktning o. d., erbjuda batalj. Bjuda fältslag. Weste (1807). Torstenson bjuder dem en slagtning, men förgäfves. Franzén Minnest. 1: 78 (1812). Dalin (1850).

ζ) (numera mindre br.) ridk. om en hästs villighet o. förmåga att utföra vissa rörelser l. om det sätt hvarpå han gör detta. Att känna hvad hästen bjuder, är en gammal term af rik betydelse. Den afser stegen och hästens sidoställning (inclination) alltså böjning och skufning, olika allyrers fart och takt, samt galoppens anslag och handbyten m. m. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 114 (1836). — med sakobj. underförstådt, pregnant. Af den häst, som öppnar väl, behöfver man ej frukta, att han icke äfven kommer att bjuda bra i slutning. Platen Handledn. f. rytt. 55 (1856).

η) i pass. med agenten underförstådd; stundom närmande sig refl. l. intr. ber.: erbjudas, erbjuda sig (åt ngn), gifvas, stå till buds. The (ville) .. icke .. vndergå then Dactingen them buden var. G. I:s reg. 6: 142 (1529). En krona .. blef henne buden til vedergällning. Mörk Th. 3: 243 (1758). Med skyldig vördnad tag / Den oförtjenta nåd som bjudes er i dag. G. F. Gyllenborg 3: 290 (1773, 1797). Tag medan det bjuds. Rhodin Ordspr. 117 (1807); jfr 15. Tag emot lyckan, medan hon bjuds. Sv. ordspråksb. 86 (1865). Nu vågar jag mig hem igen, då lite hopp det bjuds mig / Att få behålla Phanium. Andersson Terentius Phormio 21 (1896).

b) tr. med (personobj. o.) inf.

α) [jfr isl. þorsteinn bauð at gefa Gunnlaugi hestinn] (†) i aktiv: erbjuda sig (att), lofva (att). Man strax af hjertat mangrant böd / At följa honom åt till seger eller död. Envallsson G. Ericsson 57 (1784).

β) i pass.

α') (föga br.) med den aktiva konstruktionens personobj. ss. subj. Frisländske och Holländske skeppare blefvo .. budne, at med Salt segla til hvad Svenske hamnar dem helst behagade. Celsius G. I 311 (1746, 1792). Thomander 2: 6 (1829).

β') med det opers. det ss. formellt o. inf. (med bestämningar) ss. logiskt subj. Det har .. bjudits mig att gå in (i ministären) i Adlercreutz' ställe. De Geer Minnen 2: 161 (1874, 1892). Därs. 126.

c) refl.: erbjuda l. tillbjuda sig (att göra ngt osv.).

α) [jfr fsv. biudher iak mik ij eenwighe ga, ä. d. hand bød seg selleff att faare] (†) med erbjudandets innehåll angifvet gm inf. (med l. utan att). Jonathas .. bödh sigh at giffua för thessa frijheet try hundrat Centener guld. 1 Mack. 11: 28 (Bib. 1541). (Han) Biuder sigh ther hoes till att betala, huadh som uthj thetta kan wara förgiätit. Växiö domk. prot. 1652, s. 99. Tro att då jag bjuder mig att vara edert stöd, är jag för stor att ej er beskydda. Gustaf III 3: 205 (1782). J. G. Oxenstierna 2: 296 (1795, 1806).

β) med erbjudandets innehåll angifvet gm en prep.-bestämning.

α') [jfr fsv. at hans tieniste hion byudz hanom til tienist, fd. bodh sich tiil lodh och laghæ schifftæ, isl. buðusk honum þar menn til fylgðar, mnt. dat wy uns hyr willichliken to beden] (numera bl. möjl. ngn gg i högre stil) med prep. till o. sbst. (vanl. verbalsbst. med aktiv bet.) l. däremot svarande uttr., betecknande det som ngn erbjuder l. tillbjuder sig att göra l. utföra o. d.: erbjuda sig till (ngt). Thå nw hertog Eric kom til Calmare, kommo ther tw stoor skip fwll med Tydzska hoffmän som budho sich honom til tienist. O. Petri Kr. 113 (c. 1540). Sedan böd Olof sig Keysaren till hiälp. Reenhielm Olof Tr. 54 (1691). Wåra Siö-Wargar hafwa kommit uth till de Spartaner, och budit sig till Enwigz-kamp mot de enfaldiga Spartaners Får. Rudbeck Atl. 3: 340 (1698). Ingen .. / .. blef funnen / Som vågade .. / Sig bjuda till så vådlig färd. J. G. Oxenstierna 4: 55 (1815). Lindfors (1815). — (†) [jfr fsv. biuþa sik til eþa] i uttr. bjuda sig till ed, erbjuda sig att gå ed, utfästa ed. Arnell Stadsl. 671 (1730).

β') (i högre stil, föga br.) med prep. till o. sbst. betecknande det som ngn erbjuder sig att blifva l. vara. Mazeppa bjuder sig till bundsförvandt. Svedelius i SAH 44: 105 (1868). Till hennes bud jag själfmant bjöd mig. Lidforss Dante I. 1: 8 (1902).

γ') (†) i uttr. i hvilka ett rörelseverb (ofta i bildl. l. öfverförd bet.) kan l. måste tänkas underförstådt, näml.: i uttr. bjuda sig i (ngns) tjänst l. i tjänst med ngn o. d. l. bjuda sig till ngn, erbjuda sig att träda i (ngns) tjänst; bjuda sig i ngns ed och tjänst, erbjuda sig att aflägga trohetsed till ngn o. träda i hans tjänst. Knechter .. som biude sich i tienisten. G. I:s reg. 16: 639 (1544). The Danske Knechter szom haffwe budit sig j tiänist med K(unglig) M(ajestät). Därs. 17: 90 (1545). I vele lathe tilseije eders salige framlidne mandz tiennere .., att the motthe tilbiude oss theris tiänist, för än the biude sigh till någre andre. Därs. 24: 201 (1554). (Conrad Peutinger) Bödh sigh i Konungens Eedh och Tienst. Girs G. I 205 (c. 1630). — [jfr fsv. þe buþu sik undi dom, mnt. he bot sick to rechte, t. sich zu recht bieten] i uttr. bjuda sig i l. till rätta l. till rätt och rannsakning l. under rannsakning och dom o. d., erbjuda sig att inställa sig inför rätta, erbjuda sig att underkasta sig rannsakning o. dom, öfverlämna sig åt rättvisan. The budho sich til rettha, och wille stå til swars för alt thet the bedriffuit hade. O. Petri Kr. 178 (c. 1540). (Konung Hans) bödh .. sigh i retta för the yppersta och the betzsta i landet woro. Därs. 298. The .. bödho sigh .. till rätt och ransakan under opartiske domare. L. Petri Kr. 112 (1559). Konungen (dvs. Kristiern II) skulle .. biuda sig under ransakning och dom, om de något emot hans regemente hade at anföra. Celsius G. I 176 (1776, 1792). — i uttr. bjuda sig till daga, se DAG I 9 d. — [jfr isl. frar buðusk undir hans vald] i uttr. bjuda sig under (en korporation o. d.), erbjuda sig att ingå i (korporationen osv.) o. underkasta sig (dess) myndighet. Wore och gått, att wäfwaren biuder sig under Skrån. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 374 (1670). — i uttr. bjuda sig i dagtingan, erbjuda sig att ingå i underhandling(ar), erbjuda sig att dagtinga. Ther effter bödo the Smålenningar sigh vthi Dagtingan medh Sturen. Girs G. I 198 (c. 1630).

9) erbjuda (ngn ngt ss. vederlag för ngt), erbjuda sig att (ss. vederlag för ngt) gifva l. betala (ngn ngt).

a) [jfr d. man bød mit 10 kroner for mit arbejde] i allm.: erbjuda (ngn ngt, t. ex. penningar) l. erbjuda sig att betala (så och så mycket) (för att erhålla ngt l. vinna ngn fördel l. i allm. uppnå ngt visst syftemål l. för att ersätta (ngn) för arbete l. gjord(a) tjänst(er) osv.). Man bjöd honom 6,000 kronors lön, om han ville stanna. När Simon sågh at then helgie ande gaffs ther medh, ath apostlana ladhe hender på them, bödh han them penninga seyandhes, Geffuer och mich then makten. Apg. 8: 18 (NT 1526). Landboerne .. förmäckte icke göre Smör vt j theris affradt, vthan biude Tolff öre för pundet. G. I:s reg. 16: 165 (1544). Jag böd honom Tvåhundrade Daler för sina trogna tienster. Ågren Gellert 110 (1757). Han har budit Tie Guinèer för at få veta det. Riccoboni Catesby 8 (1761). Fyra piaster, eller hvad jag budit (för att få fången frigifven). Gosselman Col. 1: 179 (1828, 1830). Han böd .. en stor summa penningar för att vinna sitt mål. Fryxell Ber. 13: 58 (1846). — särsk.

α) i numera obr. uttr. Begärar någon gammal och oföhr inkomma (på hospital), biudandes för sig hwad han äger. Kyrkol. 28: 13 (1686); jfr L. Petri Kyrkeordn. 93 b (1571).

β) (nästan bl. hvard.) i pass. med den aktiva konstruktionens personobj. ss. subj. Han blef bjuden en stor summa för att vara med. Jag (Linné) ville icke nu resa samma (resa till Lappland) om jag bödes 1000 plåtar. Linné Bref I. 1: 329 (1732).

b) [jfr fsv. hafdhe budhit fult värdh fore vingardhin o. motsv. anv. i d., isl., nt., holl. o. t. samt af eng. bid] i fråga om (från endera partens sida föreslaget l. ifrågasatt) köp l. arrende l. lån o. d. l. offentlig försäljning o. d.: erbjuda (ngn) l. erbjuda sig att betala (ngn) l. erlägga (så l. så mycket) (för att erhålla den ifrågavarande saken l. varan osv. l. arrenderätten l. lånet osv.); jfr HÖGST-, MEST-BJUDANDE. Fem kronor (är) bjudet! (vanligt uttryck vid auktion). Bjuda högre, högst (t. ex. vid auktion). Att i .. hwar annen med för(nämn)de gårdestedzler icke .. förfång göre wele, som vti monge motte ske pläger, att then ene mere biuder än then andre. G. I:s reg. 14: 400 (1542). All thenn stund honom biudz lijke och rätt (för hans fartyg). Därs. 16: 440 (1544). En .. som biuder meer än köparen haffua will. Lex. Linc. (1640; under licitator). Then .. mest biuder får boken låna. Swedberg Schibb. d 2 b (1716). Huru mycket har tu budet? Lind (1749; under bieten). — särsk.

α) [jfr motsv. konstruktion i fsv., d., holl., t. o. eng.] i uttr. bjuda (ngn så l. så mycket) för (ngt). Hvad (l. hur mycket) bjuder du (mig) för den här taflan? Oxenst. brefv. 5: 289 (1624). Missbiuda, där een intet biudher een skäl för sitt. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; under biudha 2). Ingen böd mera, än til 100. à 150. Dal. för them (dvs. slafvarna) hvarthera. Humbla 276 (1740). En .. bonde .. böd mig för hus och gård med gröda och alt 700 d(a)l(e)r k(o)pp(a)r:m(yn)t. Dahlberg Lefn. 118 (c. 1755; uppl. 1911). Han böd mig tre gånger mera derföre (dvs. för min landtegendom) än jag gifvit. Wallmark Resa 48 (1819, 1832). De Geer Minnen 1: 213 (1892). — särsk. (nästan bl. hvard.) i pass. med den aktiva konstruktionens personobj. ss. subj. Den taflan har han varit bjuden 1000 kronor för. De Geer Minnen 1: 213 (1892).

β) [jfr d. byde paa ngt, holl. bieden op iets, t. auf etwas bieten] i uttr. bjuda (så l. så mycket) på (ngt), afgifva bud (till så l. så stort belopp) på (ngt som offentligt utbjudes till försäljning, i sht på auktion); ofta utan angifvande af den summa (osv.) som erbjudes. Jag bjöd 12 kronor på boken, men fick den ändå inte. Dict. Hamb. (1700). Som ingen vill för denna gången biuda på panten, kommer .. (med dess försäljning) till en annan gång att uppskiutas. Växiö rådstur. prot. 3 mars 1725. Det föll så dyrt at iag böd ingen ting derpå. Serenius (1734; under bid). Hans anhöriga ville försälja hans samlingar till akademien i Upsala, som icke bjöd därpå. Berzelius Själfbiogr. ant. 194 (c. 1823). All fångad lax (i Falkenberg) afyttras .. å s. k. laxauktion, där hvem som helst får vara med och bjuda på varan. A. Humbla i Sv. turistfören. årsskr. 1908, s. 225.

γ) [jfr d. vil du byde for mig paa auktionen? eng. to bid at an auction] utan angifvande af det hvarpå anbudet göres o. utan angifvande af den summa som erbjudes: afgifva bud (i sht vid auktion). Allting blef så dyrt, så jag brydde mig inte om att bjuda. Bjuda först. Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907). — särsk. (numera föga br.) i uttr. sagdt och bjudet! äfv. i öfverförd anv.: afgjordt! öfverenskommet! topp! Envallsson Skärg. 43 (1789).

10) i vissa kortspel med mer än ett spelsätt (ss. lomber, boston, vira, preferens): tillkännagifva att man (på grund af sina korts värde) kan o. önskar spela ett visst spel l. ett gifvet spel i en viss färg osv., göra bud, säga (ngt ss.) sitt bud; jfr BEGÄRA 3 a. Det är du som skall bjuda; A. har bjudit (l. oftare sagt) klöfver. Den som en gång passat (i lomber), får icke sedan bjuda något spel. Bibl. f. sällsk. 1: 20 (1838). Passa genast både för- och mellanhand (i vira), så får .. efterhand behålla spelet för hvad som helst han vill bjuda. Lindskog Spelb. 151 (1847). Vid buden (i boston) måste de spelande öfverbjuda hvarandra, den som ej kan bjuda högre spel, bjuder högre färg o. s. v. Hagdahl Det bästa 198 (1885). Svårigheten att rätt bedöma och rätt bjuda på sina kort är en af stötestenarne för nybörjaren (i vira). Wilson Spelb. 313 (1888). En spelare (kan i vira) bjuda djärft och spela försiktigt eller tvärtom. Victorin Välspeln. i vira 5 (1890, 1903).

11) [jfr d. byde noget fal l. til fals, holl. te koop bieden, t. feil bieten, zu kaufe bieten] (numera bl. i högre stil, föga br.) i uttr. bjuda (ngt) till salu, fordom bjuda (ngn ngt) falt l. till fals l. till köps, erbjuda (ngn) att få köpa (ngt), bjuda ut (ngt) till försäljning. Naemj .. biudher itt stycke åker faalt. Rut. 4: 3 (Bib. 1541). Hvadh koppar dem till kjöps bjudes. RP 6: 4 (1636). Ischariot .. / .. biuder Gud til fals, för tretti pengar snöda. Brenner Pin. hist. 18 (1727). En Herr Baron Mörner .. som studerar i Upsala, har budit oss til köps Johannis Magni Metropolis. Porthan Bref t. samt. 170 (1790). En yngling böd till salu / En vaxafformad Eros. Tranér Anakr. 12 (1826, 1833). En kvinna bjöd till salu denna duk. Tigerschiöld N. dikt. 34 (1891). — särsk.

α) om kvinna, i uttr. bjuda sig fal (jfr 12), bjuda ut sig för penningar. Biuda sigh alleman faal. Lex. Linc. (1640; under publico).

β) i bild. All höghet prakt och lust, som lyckan bjuder falt. Nordenflycht Turt. 21 (1743).

12) [jfr fr. s'offrir] (†) refl., om kvinna: bjuda ut sig. Fräcka qvinnor, / Än röfvade, än bjudande sig sjelfva. J. G. Oxenstierna 4: 411 (1815).

13) [jfr holl. mijn vrouwe bood mij twee narcissen, t. einem wasser bieten] (i skriftspr.) gifva, skänka, förära, lämna, i fråga om konkret obj. ofta med bibet.: framräcka, framlämna, fordom t. o. m. (se b) med denna bet. ss. den starkast framträdande; stundom närmande sig 15 (f). Hwilken är then menniskia jbland idher, at om hans son bedhes brödh aff honom, som biwdher honom en steen? Mat. 7: 9 (Bib. 1541; NT 1526: mon .. geffwa, Luther: biete, Vulg.: porriget, gr. ἐπιδώσει). Biudher them flychtighom brödh. Jes. 21: 14 (Bib. 1541). Gudinna! Skördens Mor! .. förrn ännu Pomona / I sina frukters klot har mognans sötma fyllt, / Du bjuder kornets skörd. J. G. Oxenstierna 2: 101 (1796, 1806). Den första blomma, våren födt, / det första smultron, som blef rödt, / det första ax, hvars guld blef moget, / dem bjöd han henne gladt och troget. Tegnér 1: 4 (1825). Svartvita flugsnapparen .. bjuder sin utvalda en hamn och ett hem. Forsslund Djur 110 (1900). En sådan (dvs. hjälp med tolkningen af Petrarcas dikter) ville jag bjuda mina landsmän i Norden. F. Wulff i Finn 1903, s. 42. — särsk.

a) i uttr. bjuda skäl för (en uttalad åsikt osv.), gifva l. framlägga l. framföra skäl för (jfr 14 a slutet). För dessa olika åsikter hafva vi sedan hvar för sig sökt bjuda skäl. F. v. Schéele i Sv. tidskr. 1894, s. 368. Jag vill söka att bjuda skäl för detta mitt påstående. Cronholm Skydd emot förluster 11 (1904).

b) (†) öfvergående i bet.: framräcka, öfverräcka. Herr Nielsz Sture drogh Dagerten aff sitt Bröst, kyste på honom och bödh then Konungen igen. Girs E. XIV 93 (c. 1630).

14) (i skriftspr.) med saksubj.: erbjuda, gifva, lämna; visa, förete (jfr 16 d).

a) [jfr d. det byder mig ingen fordele, holl. de allernutste drank u't klare water biet] tr.: (hafva att) gifva, (kunna) skänka l. lämna l. bereda; med l. utan personobj. Si! vänskap är den högsta lått, / Som oss af tiden blifver buden. Nordenflycht QT 1745, s. 153. Dessa ord .. bjuda oss .. en himmelsk tröst öfver förgängligheten af det menskliga lifvet. Franzén Tal 464 (1830). Denna saga (dvs. sagan om Amor o. Psyke) innehåller de finaste, de renaste och de högsta tankar, som Antiken har att bjuda. Lysander Tre föredr. 24 (1855). En .. klyfta, hvars söndersplittrade väggar bjödo dem naturliga bostäder. Rydberg Ath. 239 (1876; uppl. 1859, 1866: erbjödo). Hvad en hufvudstad bjuder af väckelse och äggelse. J. Vising i Minnestal i Gbgs VS 1900—03, s. 12. Hyddor stå öppna .. för att motta trötta vandrare och bjuda dem nattro. Nyblom Österut 118 (1908). — särsk. (mindre br.) i uttr. bjuda skäl för (ett påstående osv.), (af)gifva skäl l. lämna bevis för (jfr 13 a). Vestergötland är motsatsernas land .. Kinnekulle och ”svältorna”, Trollhättan och Lidan söder om Lidköping bjuda skäl för detta påstående. J. Sundblad i VLS 149 (1887).

b) tr.: visa, förete, framställa. Aldrig mer dess (dvs. vattnets) yta bjuder / Spegeln i sitt förra skick. C. V. A. Strandberg 2: 122 (c. 1859). Kala klippor, som genom årtusenden bjuda samma uppsyn åt den förbigående. Wikner Lifsfr. 1: 25 (1865). Järnvägsarbetarnes lefnadssätt .. har både dagrar och skuggor att bjuda. C. D. af Wirsén i PT 1905, nr 133 A, s. 3.

c) [jfr holl. welk een pracht van bloesemkleur biedt zich overal aan de oogen, t. die gelegenheit bietet sich] refl.: erbjuda sig, gifva sig, gifvas, visa sig, framställa sig; nästan bl. med abstr. subj., numera (utom i högre stil) i sht med subj. betecknande tillfälle, utväg o. d. l. förhållande(n), omständighet(er) o. d. Omständigheterna bjuda sig ofta i ett temligen lika skick åt olika personer. Stenhammar 263 (1798). Bruka de vittnesbörd, som bjuda sig åt dina sinnen. Lehnberg Pred. 1: 28 (c. 1800). Plötsligt bjöd dig åt deras öga den vackraste anblick. Böttiger 6: 320 (1847). (Jag) skyndar .. att fånga / En lägenhet (de bjuda sig ej många / I denna bygd ..), / Att få dig målad. Runeberg 6: 9 (1862). Förhållandena, sådana de vanligen bjuda sig. Sundberg Mikroorg. 204 (1896). För oss bjuder sig .. den .. angifna utvägen af sig själf. Fahlbeck Sv:s adel 1: 407 (1898). Fastän .. minnet däraf (dvs. af V. v. Schwerins öde) så själfmant bjöd sig till ämne för skaldens förevigande sång. Söderhjelm Runeberg 2: 391 (1906). — särsk. (föga br.) med det opers. det ss. formellt o. en inf. ss. logiskt subj. Så bjuder det sig helt naturligt att i dag tala om tron. Rudin Ord t. ungd. 1: 62 (1889, 1894).

15) [jfr motsv. anv. i d. samt nt. he biid een nig drög nog natt, holl. een tweede glaasje portwijn, dat hij mij bood] (med ord l. åtbörd) bedja l. uppmana (ngn) att taga för sig af l. begagna sig af l. taga emot (ngt); sätta fram (ngt) för (ngn för att han skall taga för sig däraf); traktera (ngn) med (ngt); vanl. i fråga om mat l. dryck l. undfägnad af annat slag o. d. Inte kan jag bjuda en så förnäm gäst (på) en så enkel anrättning; jfr d. Cancellarius haffver budit honom itt rum eller stool nedan för sig. RP 8: 171 (1640). Munckarne .. frågade, om de icke skulle töras biuda Honom (dvs. K. XII) ett glas vin? Nordberg K. XII 1: 190 (1740). De rätter, / Som dig bjudas i dag. Nicander Minnessann. 28 (1769). Ahl uptog .. en Bränvinsflaska och bjudde dem. Törngrenska målet 299 (1802). Alla, som jag i några och tjugu år ätit med eller bjudit snus, måste i dag äta och snusa med mig. Tegnér 6: 25 (1826). Hon frågade mig .. om hon fick bjuda mig te. De Geer Minnen 1: 104 (1847, 1893). Således bjöd han honom en stol. Cederschiöld Riehl 2: 81 (1878). En herre (kom fram och) .. bjöd henne en tallrik. Edgren Ur lifvet 1: 55 (1883). En af de spelande uttager .. tre kort .. och bjuder dem med afvigsidan uppåt åt de båda andra. Wilson Spelb. 308 (1888). Det bästa (vin), som fanns (i källaren) .., plägade bjudas å samfundsmötena. Rydberg Vap. 121 (1891). — särsk.

a) (nästan bl. hvard.) i pass. med den aktiva konstruktionens personobj. ss. subj. (jfr f slutet). Vi blefvo bjudna kaffe. Lundgren Mål. ant. 3: 21 (1871, 1873). I går hade han bjudits griljerad lax och krustader (af sin hushållerska). Lagerlöf Liljecronas hem 56 (1911).

b) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Bjuda bagarbarn (hvete)bröd o. d., se BAGAR-BARN. Man har något att bjuda, men intet att truga. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. (föga br.) i det (föraktfullt l. skämts.) afvisande l. afböjande uttr. bjud (åt) de andra herrarna! o. d.: nej, jag tackar! jag betackar mig! äfv.: försök inte med mig! den gubben går inte! o. d. Nej kusin (sade den gamla frun till pastorn), det är en ren syltreligion, den kan han bjuda de andre herrarne! Lange Luba 126 (1889). ”Bjud de andra herrarne!” — sa' länsmannen om tévattnet. Sa' han 9 (1890).

c) (numera bl. ngn gg arkaiserande) med en inf. (knappast annan än ”äta” l. ”dricka”) ss. obj. (i pass. subj.). Så lop en til medh en swamp vpfyltan medh ätikio, then satte han på een röö, och bödh honom dricka. Mark. 15: 36 (Bib. 1541; öfv. 1883: gaf honom att dricka). Han .. mente, at bonden skulle haffua giordt honom then äran, och biuda honom dricka först. Balck Esop. 39 (1603). — i pass. med det opers. det ss. formellt o. inf. ss. logiskt subj.; i bild. När det bjudes dig dricka den kalken Christus drack. Thomander 1: 157 (1828).

d) [väl beroende på inflytande från 16] i uttr. bjuda (ngn) på ngt (jfr 16). Får jag bjuda på en cigarr? jfr 16. Vi hafva inga förfriskningar att bjuda främmande på här i vår enslighet. Almqvist Drottn. j. 297 (1834). Först på 1870-talet blef det sed i Jönköping .. att bjuda på vin vid aftonmåltider. Cronholm Minnesbl. 9 (1908).

e) med hufvudvikten fäst vid själfva uppmaningen (att taga för sig osv.) l. det sätt hvarpå denna sker. ”Bjud mig en gång till!” — sa' rospiggen, stod och krusade. Sa' han 8 (1890); jfr b. Kom nu och drick ölet .. ”Tack, som bjuder, mäster Eskil ...” Lönnberg Holmfr. 104 (1895). — särsk. i uttr. bjuda med armbågen (äfv. armbågarna), se ARMBÅGE 1 a.

f) närmande sig l. öfvergående i bet.: fram- l. kringräcka, servera; ofta om annan än värden l. värdinnan, t. ex. tjänare l. tjänarinna. Hvar tallrik hon (dvs. pastorskan) böd som en ättehög bäddad. Lenngren 66 (1800). Betjenten bjöd henne ej en rätt .., utan att ... Bremer Fam. H* 2: 9 (1831). Ett horn hon fylde med nybrygdt mjöd / och höfviskt gamle kungen det bjöd. Melin Prins. 15 (1885). (Tjänstflickan) hade .. gått omkring och bjudit kaffe. Lagerlöf En saga 58 (1908). — särsk. utan sakobj., i pass. med den aktiva konstruktionens personobj. ss. subj. (jfr a). Jane-Marie .. vill gerna .. bli först bjuden vid bordet. Bremer Grann. 1: 170 (1837). Pigan bjuder åt pastorskan. Numers Kuop. 78 (1892).

g) i öfverförd anv. Det varder ett skådespel att bjuda folket, hvartill man aldrig sett maken. Rydberg Sägn. 26 (1884; om Roms brand). Reformer .. (som leda till ändring af sådana stafningar som och, den, men o. d.) torde .. icke böra i tidningar o. d. bjudas allmänheten förr, än genom flera andra, mindre iögonenfallande ändringar udden brutits af fördomarna. Noreen Spr. stud. 1: 122 (1895).

16) gifva till bästa, spendera, bestå (se d. o. II 6), bekosta, släppa till; vanl. i uttr. bjuda (ngn) på ngt (jfr 9 b β, 15 d o. 26 a), gifva (ngn) ngt till bästa, bestå l. spendera ngt på (ngn), bekosta ngt för (ngn); oftast i fråga om mat l. dryck l. undfägnad af annat slag o. d. (jfr 15) l. i fråga om nöje, resa o. d. Jag blef bjuden på frukost (middag, supé, kaffe) på Stadshotellet af N. Fast vi inte ha någonting (särskildt) att bjuda på, kan du väl hälsa på oss någon gång; jfr 15 d. Det var han som bjöd på alltsamman, som bjöd hela dagen. Jag wil nu och Giäster fägna, / Biuda them på Speel och Wjn. Lucidor Hel. X x 4 a (c. 1670). På eftermiddagen framkommo vi till Dönnäs, der vi .. bjödos på kaffe och the. Nilsson Dagb. 182 (1816, 1879); jfr 15 d. Jag har bjudit på resan hit och kom ihåg att jag äfven bjuder på de .. nöjen, som derunder kunna förekomma. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 93 (1865). Där värdinnan var frikostig, gräddades så många (pannkakor), att den inackorderade kunde bjuda en och annan af sina vänner på den utsökta läckerheten. De Geer Minnen 1: 20 (1892). — Anm. Vissa uttr. ss. bjuda på frukost, middag o. d., bjuda på kaffe o. d. förekomma dels med den här föreliggande bet. af bjuda, dels med den under 26 a omtalade. — särsk.

a) (†) i uttr. bjuda (ngn) på en annans pung, dvs. på en annans bekostnad. — i bild. (Vällusten) biuder på en annars pung. Rudbeckius Starcke B 5 a (1624).

b) [jfr ä. d. thi bød ieg guld oc penninge paa dem] (nästan bl. i sydligaste Sv., hvard.) i uttr. bjuda (ngt) på ngn, bestå l. spendera (ngt) på ngn, traktera ngn (med ngt). Han bjöd en kopp kaffe på oss. Vi komma ej att bjuda på er. LD 1909, nr 152, s. 3 (efter handl. fr. 1748).

c) i oeg. o. bildl. anv.; numera (jfr dock β) i sht i fråga om litteratur- l. konstalster l. konstprestation o. d.; ofta med starkt förbleknad bet.: gifva, lämna, prestera o. d. (jfr d); vanl. (jfr dock β) utan personobj. Franzén och Nordforss bestodo anrättningen (vid Sv. akad:s högtidsdag 1822); och på sämre traktering har publiken säkert ofta varit buden. Leopold i Tegnérs ppr 189 (1823). Grefve Guiscard är vid detta laget i Carlskrona .. för att bese min flotta, och den är ock i sanning något att bjuda på. Crusenstolpe Tessin 3: 197 (1847). Denna gång kommer jag att bjuda på idel politik. Ödman Ungd.-m. 1: 77 (1873, 1881). Det (har) varit vårt och förläggarnes hufvudsyfte att bjuda på endast originalafbildningar. Lundin o. Strindberg G. Sthm VI (1882). Så artistisk sång, som den fröken F. bjöd på. GHT 1895, nr 219, s. 3. — särsk.

α) i pass. med det opers. det ss. subj., närmande sig bet.: stå att erhålla, finnas, gifvas. Det bjöds på billiga bostäder och på god och billig spisning. C. R. Nyblom i PT 1900, nr 146, s. 3. Slika förströelser bjöds det icke på så ofta. A. T. Gellerstedt Därs. 1911, nr 119 A, s. 3.

β) (hvard.) i uttr. bjuda (ngn) på ngn, i fråga om ngn person som vid en bjudning l. ett samkväm osv. kan för (ngn af) de öfriga antagas utgöra en särskild dragningskraft (i sht i fråga om ngn person, som gm social ställning l. rang l. ryktbarhet osv. utgör medelpunkten för det allmänna intresset). Han bjuder (oss) i morgon på ingen mindre än den store målaren T. Ställ i dag till mig din gång! / En artist jag bjuder på. Wecksell S. dikt. 256 (1868). — Anm. Då personobj. är utsatt, fattas bjuda ofta i bet. inbjuda (se 26). På grund häraf förekomma äfv. uttr., i hvilka bjuda måste tolkas på detta sätt. Jag skall i morgon på middag till M., han har bjudit mig på N. Jag .. klädde mig för att dinera hos gref Fonchal, som budit mig på envoyéen Rehausen. Berzelius Reseant. 37 (1812). I öfverensstämmelse härmed användes stundom uttr. invitera ngn på ngn i samma bet.

d) i öfverförd anv., med saksubj.: gifva, skänka, lämna, prestera; förete, uppvisa, framvisa (jfr 14). Staden (Lindesberg), liten och obetydlig till sitt utseende, har ingen märkvärdig bygnad att bjuda på. Höjer Sv. 1: 299 (1873). Terracina, der de fundanska bergen resa sig och bjuda på en utsigt, som å ena sidan sträcker sig till Rom, å andra till Neapel och Vesuv. Rydberg Rom. d. 47 (1882). Månadsskriften ”Nu” .. bjöd på goda vitterhetsalster. NF 16: 297 (1891). Det var märkvärdigt att se allt det vatten, som den våren bjöd på Lagerlöf Jerus. 1: 63 (1901). Dessa sengotiska ornament kunna bjuda på rokokons gratie. Hallström Skepn. 272 (1910).

17) bevisa (ngn ära o. d.), visa (ngn förakt, trots o. d.), göra (motstånd mot ngn o. d.), (söka) tillfoga (ngn slag o. d.).

a) [jfr fsv. biuþa manni ufyrmd, d. sligt lader jeg mig ikke byde, isl. bjóða slíkt ǫðrum sem sjalfir vilja þiggja, mnt. ere, gnade, hulde beden, holl. iemand eer bieden, t. das bietest du mir? solchen schimpf? meng. to thilke honour þat ȝe me bede] (†) bevisa, göra (ngn ära o. d.), visa (ngn förakt o. d.). Dhen ähra biuder, han ähra niuther. Grubb 107 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 24 (1807) [jfr d. den ære byder, han ære nyder]. Lijder (dvs. tåler, tillåter) man lijtet, så biudz fulle mehr .. (dvs.) Dhen som taar emoot ett ringa föracht, så blijr honom fulle budit ett större. Grubb 452 (1665); jfr: En gång lijdet, blijr fulle mehra budet. Därs. 189.

b) [efter t. einem trotz bieten; jfr d. byde en trods, äfvensom eng. to bid defiance] (numera bl. i högre, i sht vitter stil) i uttr. bjuda (ngn l. ngt) trots, äfv. bjuda trots åt, sällan till, fordom äfv. emot (ngn l. ngt), trotsa (ngn l. ngt), bjuda (ngn l. ngt) spetsen (se 21 b). Såå sägher Paulus, Dödhen är vpslukat, och biwdher honom såå tråtz. O. Petri 1 Post. 13 b (1528). (Vi böra) Angripa utan klem (dvs. klemighet, feghet), wår fiend' inom osz, / Til desz wi starcke nog, at biuda Satan tråsz. Brenner Dikt. 1: 6 (1703, 1713). Med svärd i hand, tyrannen trots hon böd. Franzén Skald. 3: 20 (1829). Hon kände att menniskan kunde, lik Prometheus, fjettrad vid klippan och med sönderfrätt hjerta, ännu bjuda trots till alla verldens makter. Bremer Nina 59 (1835). I det fall att en väpnad hop i förklarad omstörtande afsigt böde lagarnes anseende trots. Schlyter Jur. afh. 1: 248 (1837). Sander Ros o. törne 160 (1876). — särsk.

α) i öfverförd anv., med saksubj. Din krona bjuder trotts åt stormens slag. Ingelman 5 (1836, 1843).

β) (†) tala l. uppträda utmanande (mot ngn), utmana (ngn). En Höffuitzman vtaff fiendernars läghre gaff sigh fram och bödh allom, som wore i the Romerskars läghro, trådz. L. Petri Oec. 48 (1559). (Den som under skråmöte) fördristar sigh slå med näfwen på bordett eller och biuda tråtz i någhen saak, .. böte i embetedt twå m(ark). Bidr. t. Åbo hist. I. 2: 171 (1625; möjl. till γ).

γ) (†) inlägga sin gensaga mot (ngn), bestrida (ngns) påstående l. utsago. Christus (går) vppenbarligha fram, och biuder tråtz emoot sådana lastare. P. Erici Musæus 1: 227 b (1582).

δ) (†) med efterföljande att-sats: (emot l. till bestridande af ngns utsago l. mening, ngn till trots) bestämdt påstå l. försäkra (att). (Jag) töörsz .. wel biwdha them (dvs. munkarna) tråtz at alt thet gagn the giordt haffua är jntit räknandes emoot en aff the skadhar som the haffua giordt. O. Petri Clost. E 2 a (1528). (Herr Ture Jönsson) bödh .. tråtz, at ingen skulle göra honom til en Hedning eller Kättare på thetta Åhret. Girs G. I 85 (c. 1630). (Paulus) biuder .. alla Creatur tråtz, at the osz Christna icke någon skada til wår Troosz endalycht göra kunna. Vigæus Horol. Föret. A 7 b (1632).

c) [jfr holl. weer l. weerstand l. tegenstand bieden] (i skriftspr., mindre br.) i uttr. bjuda (ngn l. ngt) motstånd (förr äfv. motvärn), fordom äfv. bjuda värn för sig, o. d., göra motstånd, sätta sig till motvärn, (försöka att) försvara sig (mot ngn l. ngt). I thet at the bodo wärn för sig, bleff Anders huggen tumelfingren aff emoott en spiutzstaka. Växiö rådstur. prot. 1611, s. 235. Om de fly ell' oss nå' motwärn biuda. Börk Dar. 774 (1688). Endast Afrikas neger, understödd af sitt för de hvite dödande klimat, har bjudit kraftigt motstånd (mot den hvita o. den gula rasen). NF 10: 1363 (1886).

d) [jfr ä. d. byde en hug, nt. släge late ik mi nig beden, t. einem schläge bieten] (†) i uttr. bjuda (ngn) hugg (l. hugg och slag) l. bjuda hugg på (ngn) o. d., (hota att) gifva (ngn) hugg l. slag, hugga l. slå (ngn), öfverfalla (ngn) med hugg o. slag. (Fogden) biuder .. bönderne hugh och slagh. G. I:s reg. 25: 248 (1555). Konungens Foutar finge som nappast taladt twgh eller try ord medh them för än the bude them hugg. Svart G. I 116 (1561). (De) biude .. hug vppå honom och wille slå i hiäl hono[m]. Ärkeb. Abrahams räfst 3 (1596). Dhen som haar en oförskiämd Munn, han må intet stoort vndra, at honom biudz hugg på Ryggen. Grubb 620 (1665). jfr: (Min fader hade) vti ifren hotat sig vilja biuda honom (dvs. sin sekreterare) en Kula för hufvudet. Humbla 13 (1740).

18) [efter t. dem könig schach bieten] (numera föga br.) spelt. i uttr. bjuda (kungen) schack l. bjuda schack åt (kungen), gifva schack, schacka. Hvita Drottningen slår Svarta Kongens Löpares bonde och bjuder Schack. Königstedt Schacksp. 13 (1771, 1784). Kungen tager sjelf den Pjesen, som bjuder honom Schack. Düben Lyck. talisman 1: 12 (1817). Man kan bjuda Schack åt den fiendtliga Kungen med hvarje Pjes, undantagande med sin egen Kung. Därs. 13. Lindskog Spelb. 264 (1847).

19) [efter motsv. uttr. i t. o. lat. se offerre] (†) refl.: visa sig (mot), bete sig (mot). Huar (dvs. om) j nw lidhe aghan, så biudher sigh gudh till idher så som till sijn barn. Ebr. 12: 7 (NT 1526; öfv. 1883: beter sig, Luther: erbeutt sich, Vulg.: offert se).

20) [jfr mnl. ic mine hande daerwaert boet, mht. daz er nicht mohte die hant gebieten zuo dem munde] (†) i allm. sträcka (en lem) mot ngt l. åt ngt visst håll. Det (är) mig en plåga at biuda denne (sjuka) fot til golfvet. Växiö domk. akt. 1792, s. 530.

21) (numera utom i b bl. i högre, i sht vitter stil) i försvarssyfte l. fientligt syfte vända l. rikta (mot ngn en viss sida l. kroppsdel osv. l. ett vapen); ofta mer l. mindre bildl. (En adelsman måste) Biu lykkan (dvs. ödet) Bröst ok Kloor, ey wända Ryggin til / När Olykstormen yhr. Lucidor Hel. T 2 b (1672). Den stora vådan att mot anfallet bjuda en svag sida. Ödmann Str. förs. II. 1: 226 (1803). Han (dvs. odalmannen) böd ett stålsatt bröst mot lyckans skott. Geijer I. 3: 178 (1811). Se, nedanföre der, hur vilda böljor hvässa / Sin tand, att klippans kanter hugga i! / Likväl dess grunder ännu bjuda / Förödelsen en blottad barm. C. F. Dahlgren 2: 273 (1843). Rynkad panna bjöd han blott åt Fransmän / Och ej åt vänner. Hagberg Shaksp. 3: 35 (1848). — särsk.

a) [sannol. närmast efter t. einem den kopf bieten, äfv. einem die stirn bieten; jfr holl. iemand het hoofd bieden, äfvensom fr. faire front à (qqn), tenir tête à (l'ennemi), it. tenir fronte ad uno] (†) i uttr. bjuda (ngn) hufvudet, äfv. bjuda hufvudet (e)mot (ngn), äfv. bjuda ansiktet åt, bjuda (ngn) spetsen (se b). (Fransmannen) seer ingen mehra vara, som kan bjuda honom huffvudet än huus Österrijke. RP 6: 744 (1636). Rytterna på vägen venda sigh och biuda fienden huffudh. C. Gyldenhielm (c. 1640) i Hist. handl. 20: 326. (Hansaförbundet tilltog så) i macht och förmågo, at the torde biuda hufwudet emot mächtige Konungarijken. Isogæus Segerskiöld 1313 (c. 1700). De .. biödo ansicktet åt sin Fiende. Mörk Ad. 2: 247 (1744). Svärdbröderne .. inlifvade sig A(nno) 1237. med den Tyske Johanniter-Orden .. at så mycket bättre biuda Danske Konungen hufvudet. Dalin Hist. 2: 184 (1750).

b) [efter t. einem die spitze bieten; jfr d. byde en spitsen l. brodden, mnl. dat spere bieden, holl. 't spits bieden; jfr äfv. fsv. engen tor biuda sin skioll mote them i liknande bet.] (fullt br., i sht i skriftspr.) i uttr. bjuda (ngn l. ngt) spetsen, förr äfv. udden, vända sig mot (ngn l. ngt) till försvar l. anfall; göra motstånd mot, hålla stånd mot, hålla (ngn l. ngt) stången; upptaga strid(en) mot; trotsa. Thet wore til önskandes wij ännu hade 2000. Man (i Riga), så skulle wij wäl biuda honom (dvs. ryssen) Spetsen. N. Av. 23 okt. 1656, Partic.-skr., s. 2. (Konungen höfves att) wara streng moot them som dierfwes Spitzen biuda / Och låta Trug och Trotz uproriskt wjs förliuda. Spegel Guds verk 289 (1685). At vara .. tilstädes på den bestämda mötesplatsen, och biuda Pontingnac udden, ville jag intet. Säfström Banquer. U u 4 a (1754). En Eskader .., som med verkligt hjeltemod böd den vida öfverlägsna Spanska Eskadern spetsen. Gosselman Col. 1: 96 (1828, 1830). Den unga, rikt begåfvade fursten visade sig mäktig att bjuda de hopade svårigheterna spetsen. Schybergson Finl. hist. 1: 391 (1887). Till beslut och handling rask, var han af alla bäst ägnad att bjuda faran spetsen. Hillman Sp. nov. 168 (1896). Saxarne (vågade efter Patkuls nederlag) icke mer bjuda svenskarne spetsen. G. R. Fåhræus i Sv:s hist. 6: 250 (1906).

c) [jfr ä. d. tog sitt firerør och bødtt paa hr Lage Bragde] (†) med bestämning inledd af prep. på: rikta (ett skjutvapen) mot (ngn l. ngt), sikta på, lägga an på. (De) spronge .. alle tre ifrån bordet, och budo sine bösser på Olof Perss(o)n och hade achtadt schiuta honom ihiell. Växiö rådstur. prot. 1625, s. 138. (Han) tog strax en bösa i bänken och spände vp och böd på (Gissel). Växiö domk. akt. 1654, nr 85.

22) [jfr fsv. bödh hänne sina hand at kyssa o. motsv. anv. af d. byde, mnl. o. holl. bieden, t. bieten; bet., som i nysv. sannol. närmast beror på inflytande från t., associeras af den moderna språkkänslan med de under 8 a, 13 o. 15 nämnda] (i skriftspr., i sht i högre stil; jfr dock b) räcka (fram) l. sträcka fram (åt ngn sin hand till handslag l. till stöd, sin arm till stöd, sin panna l. kind l. sina läppar att kyssa osv.). Mot den hungertärde svage lutad, / Bjöd hon moderligt den bruna barmen. Runeberg 2: 298 (1833). Evelyn böjde sig djupt ned och bjöd honom sin panna, den hans läppar sakta vidrörde. Carlén Bull. 2: 193 (1847, 1871). Alltid bjöd (om kvällen) i hans bommade hus / en Libanons dotter i smycken / sin famn. Heidenstam Vallf. 111 (1888). När du blyg bjöd röda läppar / som min stumma frågas svar. E. Beckman i Vintergatan 1: 12 (1894). — särsk.

a) [jfr d. byde en haanden, mnl. die hant bieden, holl. de hand bieden, t. einem die hand bieten] i uttr. bjuda (ngn) handen l. sin hand, räcka l. gifva (ngn) handen l. sin hand (till handslag l. till stöd). Bjud hvar ovän till försoning / och hvar vän till stöd din hand! Tegnér 1: 316 (1808). Tre steg han gick från bordet, / bjöd handen åt sin gäst. Därs. 75 (1825). Han red till ynglingen hän med hast, / Sin hand han bjöd. Runeberg 5: 87 (1860). — särsk. bildl.

α) i uttr. bjuda lyckan handen o. d., pröfva sin lycka (i sht i fråga om lotterispel o. d.). Man bjude lyckan handen! Hufvudstadsbl. 1911, nr 285, s. 11 (rubrik till lotteriannons). AB(L) 1912, nr 138, s. 5.

β) [jfr räcka hvarandra handen i samma bet.; jfr äfv. holl. iemand de hand bieden, hjälpa ngn] (föga br.) i uttr. bjuda hvarandra handen, hjälpa l. bistå l. understödja hvarandra, hjälpas åt, samverka. Månge ogudachtigheter (måste) hjelpas åt och biuda hvarannan handen, innan vercket kommer til sin fullkomlighet. Lagerström Bunyan 3: 130 (1744).

b) [jfr d. byde en sin arm, holl. iemand zijnen arm bieden, t. einer frau den arm bieten] (fullt br.) i uttr. bjuda ngn armen l. sin arm; jfr ARM I 1 g α. Han bjöd mig armen med en den mest intagande elegans. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 70 (1867). Får jag bjuda er min arm? Nyblom Hum. 131 (1874, 1883). Edgren Ur lifvet 1: 59 (1883).

c) i bild. Famna lyckan, då sin famn hon bjuder! Stagnelius 1: 142 (1812).

23) [jfr motsv. anv. i d.; sannol. efter fr. présenter i samma anv.; jfr äfv. eng. present samt motsv. anv. (i Finl.) af PRESENTERA] obst. i fråga om fostrets (l. fostrens) läge vid förlossning, i uttr. fostret (l. fostren) bjuder (bjuda) sig (på det l. det sättet), fostret bjuder hufvudet l. fötterna osv., hufvudet l. fötterna osv. bjuder (bjuda) sig o. d., för att beteckna, att den l. den fosterdelen ligger djupast nedåt och vid förlossningen tränger ned först eller först påträffas af det undersökande fingret. Til the Förloszningar som kunna ske utan Wendning, hörer .. när Barnet biuder Händer och Fötter. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 196 (1697). Fostret böd sidan. J. Kraak i Veckoskr. f. läk. 1: 260 (1781). Då hufvudet bjuder sig. Dens. Därs. 3: 278 (1782). Vid undersökning fans .., at ett ansikte bjöd sig. E. Arvidson i VetAH 1804, s. 203. Fostret bör (vid naturlig förlossning) .. bjuda sig i längdriktning, vare sig hufvudstupad eller upprätt. Carlson Förlossningsl. 19 (1859). Endast då fostret .. bjuder kronan mot modermunnen, inträder en fullt regelbunden förlossning. Groth o. Lindblom Lärob. f. barnm. 66 (1892, 1894). Om .. delar af båda (fostren) bjuda sig till förlossning. Därs. 189. Heinricius Obstetr. hist. 157 (1903).

24) (†) refl.: våga sig (någonstädes hän), komma l. begifva sig (någonstädes hän); försöka (att göra ngt).

a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mht.] med ortsadverbial l. liknande bestämning: våga sig, försöka att komma l. begifva sig, komma l. begifva sig l. vända sig (ngnstädes hän l. till ngn osv.). Huar (dvs. om) .. Söffuerin budhe sig hiit j landit. G. I:s reg. 2: 101 (1525). Hedhningarna begynte biuda sigh til honom (dvs. Kristus). L. Petri 4 Post. 19 a (1555). Ehwar han (dvs. ärkebiskop Trolle) bödh sigh till land .., mötte bönder honom med staffsliungor och andra ringa wärior. Svart G. I 23 (1561). De (dvs. de belägrade) .. skulle lijda nedherlagh .. ehvartt ut dhe sigh biudhe vildhe. Hist. handl. 20: 195 (c. 1585). Ther af (dvs. af församlingens uppträdande mot honom) blef Hr Swen förskräckt att han omsijder intet dierfdess biuda sig åth kyrkian. Växiö domk. akt. 1693, nr 526. — i öfverförd anv. Schall ingen (af skeppsmanskapet) fördriiste siig til att biude siig udi rothenskap (dvs. deltaga i myteri). G. I:s reg. 25: 283 (1555).

b) med inf.: försöka, bjuda till (att); jfr BJUDA TILL 4 a. Hwar the wele göre oss någet offwerfall till siösz, då biude the sich först, att tage thenn hampn inn. G. I:s reg. 16: 446 (1544).

25) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) tr. med inf. ss. obj.: försöka, bjuda till (att); jfr BJUDA TILL 4 b β. Wäl böd hans (dvs. den sörjande änklingens) swaga siäl at wyrda Herrans slut (dvs. beslut). Brenner Dikt. 1: 127 (1697, 1713). jfr: Biuda, försöka, periculum facere. Broman Gl. (1736).

26) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl., äfvensom af meng. beode(n) o. eng. bid] inbjuda, invitera (i fråga om måltid l. gästabud l. högtidlighet l. underhållning o. d. l. vistelse hos ngn l. på ett ställe ss. gäst o. d. l. i allm. i fråga om utöfvande af gästfrihet l. värdskapsplikter). Thå kommer han som bådhe honom och tigh budhit haffuer, och sägher till tigh, Geff thenne här rwm. Luk. 14: 9 (NT 1526). Tå bödh Laban alt folkit ther om kring och giorde bröllopp. 1 Mos. 29: 22 (Bib. 1541). Medh all öfuerflödigheet i maat och drick, kläder och monga gästers biudande, skal hafuas fördragh. O. Laurelius i KOF II. 1: 243 (1659). Sen så blir det dans (på bröllopet): alla grannarne äro budne. Gustaf III 3: 164 (1782). Några främmande furstar kommo (till E. XIV:s kröning), än flera voro budna. Fryxell Ber. 3: 232 (1828). (Supéerna) gingo laget om öfver hela vintern, och många voro de, som bjödo presidentens. De Geer Minnen 1: 146 (1892). — särsk.

a) [jfr fsv. biuþa manni til ølgærþ, d. byde en til middag, til et bryllup osv., isl. bjóða einhverjum til boðs, til vistar med sér, ä. eng. he was boden to a banket] med bestämning inledd af prep. till l. (i senare tid) på, betecknande det hvartill ngn inbjudes (hvari ngn inbjudes att deltaga osv.). Bjuda (ngn) till l. på barndop, frukost, middag, supé, bal, fest. Bjuda ngn på teatern (jfr b), på en konsert. Bjuda ngn på en enkel smörgås. Bjuda ngn (till sig; jfr b) på kaffe(rep). När tw bliffuer bwdhen aff noghrom till bröllop, sät tigh icke j fremsta rwmet. Luk. 14: 8 (NT 1526). The Moabiters döttrar .. budho folcket til theras Gudhars offer. 4 Mos. 25: 2 (Bib. 1541). Vår kongelighe cröningh, ther till vi .. hafve budet här inn i riket enn hop främmende herrer. RA 2: 31 (1561); jfr b. Saxa-Konungen .. biuder .. (Heidrek) till gästebodh. Verelius Herv. 128 (1672). Jag bjuder Sällskap til Söndags middagen. Posten 1768, s. 108. I går .. var jag buden på slottet till hertiginnans kammarfruar på kalas. E. Hellzén (1804) hos Dahlgren Norrl. släktprof. 1: 81; jfr b. Ej till flärdens lekar, / Nej, till betraktelsens och fridens sabbath / Jag bjuder dig i gröna tempelsalar. Stagnelius 2: 232 (1821). Jag var .. bjuden på en splendid middag hos min förläggare Lars Hierta. De Geer Minnen 1: 69 (1892). — Anm. Jfr anm. under 16 (sp. 2902). — särsk.

α) (†) i uttr. bjuda till måltid(s). Hans Greffl: Excell: bleff .. aff Her Ifwer Krabben budhin til Måltijdz. N. Av. 27 mars 1658, s. 3. Swedberg Cat. 649 (1709; se under b). Leopold 3: 197 (1798, 1816).

β) [jfr fsv. han bödh henne til sit bordh, d. byde en til bords] i uttr. bjuda (ngn) till bords, inbjuda l. bedja (ngn) att gå l. sätta sig till bords; bjuda (ngn) till sitt bord, fordom äfv. bjuda (ngn) till disk, inbjuda (ngn) till måltid. Strax efteråt kom jungfrun in och bjöd oss till bords. När han kom in, böd Håkon honom til bordz till sig, oc gaff honom ööll oc maat. Växiö rådstur. prot. 1608, s. 157. En Hund bödh en annan Hund til disk. Rudbeckius Starcke B 4 a (1624). Antonius skickade nu och lät bjuda henne (dvs. Kleopatra) till sitt bord. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 76 (1885).

γ) (föga br.) i uttr. bjuda (ngn) till sängs. När han bjöds af värden till sängs. Tegnér 1: 20 (1825).

δ) (numera bl. i högre stil, i sht poesi) närmande sig bet.: bjuda upp (ngn i l. till dans o. d.). Bjuden, svenner, till lek och glam! Melin Prins. 21 (1885). — (†) Han kom och böd mig i dans, och jag ville inte gå med honom. Horn Lefv. 79 (c. 1657).

ε) (i sht i högre stil) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr j β). Herren haffuer tilreedt itt slachtoffer, och budhit ther sina gäster til. Sef. 1: 7 (Bib. 1541). The som tenkia träda i echteskap, the moste biuda Jesum til bröllop. Swedberg Sabb.-ro 660 (1692, 1710). När Maj härnäst / oss bjuder på sin blomsterfest, / då är jag säkert här tillbaka. Tegnér 1: 169 (1822). De som äro bjudna och bedna till denna nattvard. Blix Luther Huspost. 305 (1840, 1843). Jag bjuder härmed skog och lund / till sorgefäst i midnattsstund. Jensen Böhm. diktn. 44 (1894).

b) [jfr fsv. biuþa manni til sin, d. byde en til sig, isl. bjóða einhverjum til sín, meng. we ben alle boden þiþer] med bestämning betecknande den person l. familj osv. l. det ställe, hem, sällskap osv. till l. hos l. i hvilken l. hvilket ngn inbjudes. Ozias .. bereedde en stoor natward (dvs. aftonmåltid), och bödh til sigh alla äldsta. Judit 6: 20 (Bib. 1541). Jag reser j dag heller morgon vth till din Svärmoder till Ekebyhoff, dijt hon mig budet haf(ve)r till Pingesdag Helgen. A. Oxenstierna Bref 4: 398 (1647). När man är buden vti ett förnämt hus til måltid. Swedberg Cat. 649 (1709); jfr a α. Kl. 1. var jag buden på (värdshuset) Victoria. Dalin Arg. 2: 338 (1734, 1754). Det var hit, det var hit jag den älskade bjöd. Tegnér 1: 103 (1825). Jag var buden i ett sällskap, der man hade musik. H. Reuterdahl (1838) i 2 Saml. 25: 150. Vi voro bjudna till Ulriksdal. De Geer Minnen 2: 85 (1892). Hos statsrådet Poppius .. var Tegnér bjuden under detta sitt korta Stockholmsbesök. Wrangel Brinkman o. Tegnér 292 (1906). — särsk. i oeg. anv. Biudh intet Lwsen i Skinfällen. .. (dvs.) Snylltegiästen kommer fulle obedin. Grubb 46 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 7 (1865).

c) [jfr fsv. biuþa til gæst, d. byde til gæst] i uttr. bjuda (ngn) till gäst (stundom till sin gäst). (Om) han vtaff bondenn .. till gäst budinn warder. G. I:s reg. 16: 115 (1544). Man biuder en til Gäst til at bedragan. Schroderus Hoflefv. 276 (1629). Hjorvard, som på intet sätt förolämpadt Granmars undersåtare, blef af den sednare genast buden til gäst. Lagerbring 1 Hist. 1: 121 (1769). Bjud sällan till gäst din vän, aldrig din ovän. Sv. ordspråksb. 7 (1865). — särsk.

α) (†) med ordet gäst i sg., ehuru syftande på ett flertal. Til hwilken Kröning han lät .. til gäst biuda alt Swerigis Rijkis både Andeligit och Wärdzligit Herrskap. G. I:s reg. 1: 22 (1521). När .. någhon otrooghen biwdher idher til gäst. 1 Kor. 10: 27 (NT 1526).

β) i bild. Till gäst de rika städer honom (dvs. floden) bjuda, / och blomsterängar fatta om hans knän. Tegnér 3: 104 (1817).

d) [jfr d. byde (en) til fadder] i uttr. bjuda faddrar (till ett barn), inbjuda personer att vara faddrar (till ett barn), att ss. faddrar närvara vid ett barndop; bjuda (ngn) till fadder (stundom till fadders), inbjuda (ngn) att vara fadder (till ett barn), att ss. fadder närvara vid ett barndop, stundom oeg.: inbjuda (ngn) till barndop (utan att personen i fråga anmodas vara fadder). 2 Saml. 9: 159 (i en dikt från 1569). Fru Malin på Tårpe och Benght Gabrielsån, såm iagh hade budett till fadder till min lille dåtter. Carl IX Calend. 61 (1589). När barnen småå framkomma, / (måste man) Flux biuda faddrar strax och skaffa barnet amma. Westhius Vitt. 26 (1676). Then som någon uppenbar Last och Miszgärning öfwertygat är, skal til Fadder ingalunda biudas. Kyrkol. 3: 5 (1686). För gossebarn må alltid bjudas flera mansfaddrar än qvinno-faddrar, och för flickebarn tvärtom. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 374 (1864). Ständerna hade blifvit bjudna till faddrar åt prins Gustaf. Malmström Hist. 3: 300 (1870). — särsk. (numera föga br.) utan personobj. (Vid grefve Gustaf Horns yngsta dotters dop anmodades jag) att till fadders bjuda. Kurck Lefnadsm. 83 (1705). När en bonde böd till fadder, / Så sände han sin dräng at Hobergs-Gubben be. Livin Kyrk. 69 (1781). Lindfors (1815).

e) i uttr. bjuda främmande, inbjuda l. invitera gäster, se gäster hos sig. Tegnér 5: 493 (1825). Det bjöds främmande, Maria och jag sammanvigdes. F. Bremer i Nordstjernan 1844, s. 12. Der (kom) .. sällan i fråga .. att bjuda främmande på främmande. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 96 (1865). Auerbach o. Blomqvist (1907).

f) i uttr. bjuda (ngn) på ngn, se anm. under 16 c β (sp. 2903).

g) (†) med efterföljande att-sats. Jacob offradhe offer på berghena, och bödh sina bröder at the skulle äta brödh. 1 Mos. 31: 54 (Bib. 1541). Dauid bödh honom, at han skulle medh honom äta och dricka. 2 Sam. 11: 13 (Därs.).

h) [jfr d. byde en at sidde ned, isl. Bárðr bauð honum þar at vera] med efterföljande inf. (med l. utan att): inbjuda l. (artigt) bedja (ngn) att ..; i sht i sådana uttr. som bjuda (ngn) (att) komma in l. stiga in o. d. l. (att) sitta (ned) l. taga plats o. d. l. att besöka l. hälsa på (ngn l. ett ställe) l. gästa (ngn l. ett ställe) o. d. Jag är bjuden att bo hos N. under mötet. Thorsten .. böd Jarlen och alle hans men att gå in. Reenhielm Olof Tr. 4 (1691). Jag .. böd henne sitta ned på en liten trä-stol. Dalin Arg. 1: 57 (1733, 1754). En hederlig Prästman ..; hvilken böd mig att tillbringa Julhelgen hos honom. Polyfem I. 8: 1 (1810). (Biskop Franzén) Böd mig komma och leka Jullekar på qvällen. Holmbergsson Florentina 27 (1832). Bjuda någon att bivista en ceremoni. Dalin (1850). Hon bjudit oss att helsa på hos sig. Snoilsky 2: 105 (1881). Carlsson borstade af en sittplats på verandans bänk och bjöd sitta. Strindberg Hems. 178 (1887). Sedan jag bjudits gästa under hans tak. Rydberg Vap. 48 (1891). Öfverkyparen öppnade en dörr och bjöd gästen gå före sig. Janson Costa Negra 1: 69 (1910).

i) utan angifvande af det hvartill ngn inbjudes, pregnant: inbjuda (ngn) till måltid l. kalas l. underhållning o. d., bjuda (ngn) till sig; ofta i p. pf.: bortbjuden. (Dvärgen) bleff .. esomofftast kallat budin och daglighen wäl trachteradt. Balck Esop. 103 (1603). Then skal mykit siuda som månge wil biuda. Sv. ords. C 4 b (1604); jfr Grubb 116 (1665) [jfr d. han skal meget syde, der mange vil byde, nor. den som mange vil bjoda, maa myket sjoda]. I trettio Jular .. / För seds skull af grannarna buden, / Hon började finna sin frökentid lång. Lenngren 97 (1798). (D. Hwasser är) Eftersökt i alla sällskaper och bjuden öfverallt. I. Hwasser (1847) i Förh. o. upps. 21: 81.

j) med hufvudvikten fäst vid själfva utförandet l. ombesörjandet af inbjudningen, vid sättet för dess utförande l. vid ngn särskild omständighet beträffande densamma o. d. Samtliga gästerna budna på kort. Lenngren 126 (1797). Då gästerna bjudas (på bröllop hos lapparna) måste Marskalken åt hvar och en af dem gifva en sup, annars anser man sig icke för buden. E. J. Grape i VetAH 1804, s. 10. Hustrun stadnar hemma och lagar till; mannen går omkring och bjuder. Arwidsson Forns. 3: 435 (1842). (Man) skall .. i Sybaris hafva .. till kalaser budit ett helt år förut. Palmblad Fornk. 1: 227 (1843); jfr a. Så tittade fröken Anne Charlotte in genom dörren och bjöd till kvällsvard. Tavaststjerna Hårda tider 23 (1891); jfr a. — särsk.

α) opers. Det var bjudet till klockan sju. Wahlenberg Tolf 10 (1893).

β) oeg. i namn på vissa lekar. Bjuda i Finkes barnsöl, se BARNSÖL. Bjuda till kattens bröllop, se BRÖLLOP.

k) [jfr d. byde sig selv] oeg. i uttr. bjuda sig (själf); jfr SJÄLF-BJUDEN. Bjuda sig sjelf. Lindfors (1815). På första barnet bjuder jag mig till fadders. Bremer Hem. 2: 142 (1839); jfr d. Den store profeten (dvs. Jesus) bjöd sig till gäst i hans (dvs. Zakeus') hus! Topelius Evang. f. barnen 61 (1893); jfr b o. c. Har kungen bjudit sig till Dig, efter som Du ordnar till hans mottagande? Strindberg G. Vasa 12 (1899); jfr b.

27) (†) i allm. inbjuda (ngn till ngt l. till att göra ngt), anmoda (ngn att göra ngt). Wij Carl Gustaff .. invitere och biude .. edher (dvs. invånarna i palatinatet) här medh nådigist och alfwarligen, at .. sökie wårt nådige beskydd .., vpseyandes all .. gemeenskap med Konungen i Påhland. N. Av. 22 nov. 1655, nr 2, s. 4. Få se om de (dvs. de ordinarie fakultetsopponenterna m. fl.) töras biuda någon af de andre faculteterne til at opponera. Rudbeck Bref 328 (1688). Alle Riks-Förstarne skola biudas til denna Guarantien. Nordberg K. XII 2: 90 (1740).

28) (numera bl. i högre stil) i öfverförd anv. med saksubj.: inbjuda, locka (till ngt l. till att göra ngt). All min glädje bjuder mig icke til at le; tvärtom jag är tankefull emot min vilja. Knöppel Den vilda ön 18 (1748). Läget (af en viss musikers graf i skogen) bjuder till reverier. C. C. Gjörwell (1798) i Sv. mem. o. bref 2: 165. Det ekot är af sommarvindens sus / .. af visan, som till lek och ringdans bjöd. Söderberg Rytm. 7 (1907). — särsk. i ordspr. beta bjuder beta, se BETA, sbst.2 a α.

Särskilda förbindelser.

BJUDA AN 10 4. — jfr ANBJUDA.

1) [jfr d. byde an] (numera bl. ngn gg i vers) till 8: erbjuda, tillbjuda; jfr ANBJUDA 1. Om du .. / Ej tar den frid emot, som vi dig budit an. J. G. Oxenstierna 5: 61 (c. 1817). Jag honom bjöd min vänskap an så varmt. Oscar II 2: 62 (1861, 1887). — särsk. (†) refl.; jfr BJUDA 8 c o. ANBJUDA 1 a. Måns Nilszon bödh sigh an at fängzlas och förwaras, och sedan i stycker huggas, om then vproriska Sällen war Herr Steen Stures Son. Girs G. I 77 (c. 1630). Vekligheten sielf med mig (dvs. Tapperheten) om Rangen drages, / Och til en vederPart sig dristigt biuder an. Eldh Myrt. 88 (1724, 1725). Tå en man sig sielfvan biuder an, / Betänk tig väl, om hon åt honom skänkas kan. Kolmodin Qv.-sp. 1: 324 (1732). med saksubj.; jfr BJUDA 14 c. I (som invigens till predikoämbetet) kallens till sjuklägret, der rådvillan, frälsningsbegäret, anfäktningen bjuda sig an till eder hjelp. Wingård 2: 13 (1818).

2) (†) obst. = BJUDA 23; jfr ANBJUDA 1 b. — refl. När Watnet bryter, biuder sig denna Handen under Hufwudet först an. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 229 (1697).

BJUDA BORT 10 4. (hvard.) till 26; nästan bl. i p. pf. (jfr för öfr. anm. nedan). Jag har varit bjuden bort nu flera kvällar å rad. Nordforss (1805). Weste (1807). Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907). — Anm. I st. f. bjuden bort användes i vårdadt samtalsspr. o. i skrift hellre bortbjuden. — jfr BORTBJUDA.

BJUDA EMELLAN 10 032. (i sht hvard.) till 9 (b) erbjuda sig att gifva l. betala (så l. så mycket) i mellangift (vid byte osv.), bjuda (så l. så mycket) i mellangift. Han bjöd (mig) 5 kronor emellan på de båda uren, men jag ville ändå inte byta. Nordforss (1805). Weste (1807). Dalin (1850). Schulthess (1885).

BJUDA EMOT 10 04, förr äfv. MOT. — jfr BJUDA 17 o. MOTBJUDA.

1) (†) sätta sig till motvärn (mot), göra motstånd (mot).

a) med personl. l. ss. personl. tänkt subj. När .. Röök och Damb drags up och sedan wäta, / Tå förorsakas strax it Buller och een träta, / Ty Kölden biuder moot och wil thet ej tilstädia / At the få stjga up. Spegel Guds verk 70 (1685). Wår' owänner ä' flera / Än nånsin möjligt bljr för oss att biuda Mot. Börk Darius 424 (1688). Schenberg (1739).

b) med saksubj. Naturen sielf .. / Har mängt med edert (dvs. de unga flickornas) blod / En ledna (dvs. leda, motvilja) och et miszbehag, / Som sielfmant biuder mot, / .. at bli et par (med en gubbe). Brenner Dikt. 1: 68 (1702, 1713). — särsk. om svulst o. d.: göra motstånd, taga emot (vid beröring). Svulsten böd så mycket emot. Hoorn Välöfv. jordg. 2: 194 (1723). opers. Som jag märkte at thet böd mot, förde jag min hand uti (lif-)modren. Därs. 179.

2) [jfr d. byde imod] väcka känslor af obehag l. motvilja, vara motbjudande.

a) om mat l. dryck. (När helst) hon äther något lijtet, biuder dhet strax emoot. BtFH 2: 362 (1671). Sahlstedt (1773). Den (dvs. den nämnda drycken) smakar / För vidrigt, bjuder min natur emot. Oscar II 2: 123 (1861, 1887). (Hon) tycker .. nu, af gammal vana, att allt bjuder henne emot som smakar godt. Wulff Petrarcabok 129 (1905). — i bild. Sedo-läran är sinnets näring: den tarfvar ock undertiden, at kryddas och såckras; ty eljest blir hon torr, bjuder emot, och mister sin smak. Tessin Bref 1: 71 (1751).

b) i allmännare anv.: kännas l. förefalla obehaglig(t) l. påkostande, väcka motvilja, ”bära emot”. Ställ Er för gubbens plan beskedligt eftergifven, / Och säg frimodigt ja, fastän det bjuder mot. Remmer Tart. 42 (1820). Det (är) visst icke underligt, att tanken på en naturens förbannelse bjuder dig emot. Wikner Lifsfr. 1: 169 (1866). Hela metoden att börja med det absoluta och därifrån konstruera det konkreta har alltid bjudit mig emot. De Geer Minnen 1: 42 (1892). Det var särskilt deras (dvs. fosforisternas) oklarhet och ”tyskeri”, som bjöd honom (dvs. Tegnér) emot. Mjöberg Läseb. 456 (1910). — särsk. med det opers. det ss. formellt o. en inf. ss. logiskt subj. Det kunde .. ej annat än bjuda mot att till människotransport använda människor i stället för ök. G. Göthe i 1 Minn. fr. Nord. mus. VII. 1: 7 (1884). Det har alltid bjudit mig emot att begagna mig af något företräde, där jag finner, att alla borde njuta lika rätt. De Geer Minnen 1: 24 (1892). Quennerstedt Kalabaliken v. Bender 36 (1910).

BJUDA FRAM 10 4. — jfr FRAMBJUDA.

1) (numera bl. ngn gg i högre stil) till 2: befalla fram, kalla fram, mana fram; vanl. oeg. l. bildl. Wij willie .. begynna aff Öster och gå genom Söder til Wester och biuda fram alle Nationer. Rudbeck Atl. 2: 34 (1689; lat.: in arenam vocare). Akademien, o Konung, som din spira / Böd fram, till vård om språkets blommor. Franzén Skald. 7: 3 (1836). Af hjeltar och statsmän en flock, / Bjud fram ur ditt lydiga block! Böttiger 1: 190 (1854, 1856; till bildhuggaren Fogelberg).

2) [jfr d. byde frem, isl. bjóða fram] (†) till 8: erbjuda, (erbjuda sig att) framlägga l. framlämna. (Jag) haffuer .. budhit fram waxet for x mark vpå .. tinget monghe reesor. BtFH 3: 105 (c. 1540). Emedhan Lijssbetha haf(ve)r inga skiäl att binda Henricum medh, och Henricus ther emoot biudher sina witnen fram; ty erkännes be(mäl)te Henricus för Lijssbetas tillmähle om lägersmål frij. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 585 (1654). Sahlstedt (1773). Weste (1807).

3) ridk. = BJUDA FRAMÅT. (Hästarna) skola i jemvigt bjuda väl fram, utan att för hårdt ligga på bettet. S. Hermelin i Tidn. f. idr. 1894, julnr s. 14.

4) [jfr d. byde sig frem] (föga br.) till BJUDA 14; refl.: erbjuda sig; te sig, visa sig; framträda. Det som sjelft rent och offentligen bjuder sig fram till snillets strid och ära. Thorild 3: 28 (1791). Närmaste Stamord till ett gifvet (grekiskt) Verbum visar sig merändels tydligen, sedan man frånskillt ändelsen, känningsbokstafven och augmentet, och bjuder sig då sjelft fram åt Nybegynnaren. Trendelenburg Gr. spr. 55 (1801). Lotusblommor .. bjuda sig fram att beundras. Hirn Hearn Exot. 3: 56 (1904).

5) [jfr fsv. bödh fram them sina flasko o. motsv. anv. af d. byde frem] (numera bl. i högre stil, mindre br.) till 13 o. 15: räcka fram (ngt för att gifva det åt ngn l. låta ngn taga för sig däraf); ställa fram, servera. Heter icke thetta at wijsa en Brödh medh then ena Handen och medh then andra biuda fram en Steen? Schroderus Osiander III. 1: 303 (1635). Gamle Prästfar .. böd fram tobak. Broman Helsingb. 264 (1747). Albert .. / Böd silfverbägarn fram med blygsamt mod. Nicander S. arb. 1: 36 (c. 1830). Aldrig förut någon mat, / Med fina kryddor konstrikt lagad / Och bjuden fram i allsköns prål, / Mig smakat så som detta enkla mål. Tigerschiöld Dikt. 53 (1888).

6) (†) till 20: sträcka fram (en lem o. d.). Eusebius bödh fram bådhe Händerna, och wille them heller affhugga låta, än leffrera Decretet ifrån sigh. Schroderus Osiander 1: 483 (1635).

7) (i högre stil, föga br.) till 21: till försvar vända l. rikta osv. (sitt bröst o. d.) fram (emot ngn o. d.). — i bild. Du (dvs. Åbo slott) .. / .. bjöd så gladt för segern fram ditt bröst af sten och stål. Wecksell Dikt. 34 (1857).

8) [jfr fsv. biuþa sik fram] (†) till 24; refl.: våga sig fram, (våga att l. försöka) träda fram, visa sig. Then som aldrigh hafwer lärdt Musicam, och wil likewist biudhe sigh fram til at siunga eller spela, blifwer han icke aff allom bespottat ..? Skytte Underv. A 3 a (1604). Om fijenden wille biudhe sigh fram. Hund E. XIV 282 (c. 1605). (De) som icke förstodo sina Christendoms stycken .. (borde) icke biuda sig fram til Nattvarden. Bælter Cerem. 520 (1760).

9) (mindre br.) till 26: inbjuda l. (artigt) bedja ngn att stiga l. träda l. komma fram l. närmare. Hon bjöd mig fram till bordet. Nordforss (1805). Weste (1807). Dalin (1850). Schulthess (1885).

BJUDA FRAMÅT 10 40. ridk. till 8 a ζ; om häst: visa sig villig att gå framåt, själfmant gå framåt. Ryttaren må .. vara nöjd dels blott dermed, att hästen flyttar fötterna åt sidan, dels att han bjuder framåt. Platen Handledn. f. rytt. 59 (1856). Swartling Hästdressyr 30 (1893). Ny tidn. f. idr. 1899, julnr s. 6.

BJUDA HEM 10 4. [jfr d. byde hjem] till 26: inbjuda (ngn) till sitt hem. Professor N. bjöd ofta sina lärjungar hem (till sig). Grannarna .. biudha (på ett bröllops andra dag bröllops-)gästerna heem. Bureus Suml. 57 (c. 1600).

BJUDA HOP, se BJUDA IHOP.

BJUDA IGEN 10 04. (i sht hvard.) till 26: i sin ordning inbjuda (ngn som man har gästat); äfv. abs.; jfr BJUDA TILLBAKA 2. R. bjuder aldrig igen. Biwd icke thina wener, eller thina brödher, eller thina frender, eller thina grannar som rike äro, ath the icke .. biwdha tich igen. Luk. 14: 12 (NT 1526). Auerbach o. Blomqvist (1907).

BJUDA IHOP 10 04, äfv. HOP 4. (i sht hvard.) till 26, = BJUDA TILLSAMMAN; ofta en smula försmädligt, med bibegrepp af att de inbjudna äro ngt sammanrafsade, utgöra en ngt brokig samling. De hade bjudit ihop en förskräcklig massa människor. Nordforss (1805). Lindfors (1815). Fruarna .. bjödo hop kafferep. Hedenstjerna Svenssons 254 (1903). Auerbach o. Blomqvist (1907). — jfr HOPBJUDA.

BJUDA IKRING, se BJUDA OMKRING.

BJUDA IN 10 4. — jfr INBJUDA.

1) (†) till 9.

a) i uttr. bjuda (jord osv.) in i släkten o. d., afgifva bud på (jord osv.) för att återförvärfva (den) åt släkten. Huad såsom huar kunde beuijsa, huad som war giffuit til kyrckior och closter, antingen hus, jord eller gårdar, thet skulle huar och en haffua tilfelle til at biuda in i slechtene igen. Brahe Kr. XI (c. 1585).

b) [jfr fd. biuþa sik rættum arvum] refl., i uttr. bjuda sig in till sin släkt o. d., mot löfte om framtida underhåll erbjuda sig att till (ngn i) sin släkt (betala så l. så mycket l.) öfverlämna sin egendom. Att biuda sigh in till sina slecht med sina fasta iord på sytningh. Charpentier Om sytning 55 (i handl. fr. 1551).

2) (†) till 24, refl.: våga sig l. försöka att begifva sig l. komma in (i ett land osv.). Hwar (dvs. om) han siig wille biwdha in wthij eders konungxlige högmectughedtz landt och riiche thet han motthe ther bliffua forhindrat. G. I:s reg. 2: 146 (1525).

3) till 26.

a) (numera företrädesvis i vers) inbjuda (ss. gäst osv.). Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 510 (1652). Lind (1738). (Han) i ett sällskap på ett nära värdshus / Böd honom in. Franzén Skald. 2: 26 (1825, 1828). Här har jag stundom ock bjudit in mina vänner till gästning. Wulff Petrarcabok 68 (1905). — i bild. Det höfves menniskan att bjuda / In allvarsfulla tankar såsom gäster. Cygnæus 9: 197 (1856).

b) [jfr d. byde in] inbjuda l. bedja (ngn) att (ss. gäst) komma l. att träda l. stiga osv. in (i ett hus, ett rum osv.). Han bjöd mig in i sitt arbetsrum. Sahlstedt (1773). Han kunde icke bjuda mig in uti Kojan, ty han var sjelf gäst. Ödmann M. Park 239 (1800). (Den rätte prästen) sitter .. vid sin gästfria dörr och bjuder den kommande in och rådgör med de gamla och förmanar de unga. Tegnér 4: 68 (c. 1835). Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907).

BJUDA KRING, se BJUDA OMKRING.

BJUDA KVAR 10 4. till 26. Han bjöd mig kvar till kvällsvard. Jag blef bjuden kvar öfver söndagen. Nordforss (1805). Weste (1807). Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907). Anm. I p. pf. användes i skrift oftare ssgn kvarbjuden. — jfr KVARBJUDA.

BJUDA MED 10 4. (i sht hvard.) till 26: inbjuda l. bedja (ngn) att följa med (till ngn ss. gäst o. d.). Medan vi voro hos L:s, kom det bjudning från T., och vi blefvo bjudna med. Nordforss (1805). Dalin (1850).

BJUDA NED l. NER 10 4. till 26: inbjuda l. bedja (ngn) att (ss. gäst) komma l. att stiga osv. ned (ngnstädes). Vi superade i öfre våningen; sedan bjöd man oss ned (l. ner) för att dricka kaffe. Jag är i kväll bjuden ned (l. ner) till min granne i våningen under. Nordforss (1805). Weste (1807). Schulthess (1885). Auerbach o. Blomqvist (1907). — jfr NEDBJUDA.

BJUDA OM 10 4. bjuda på nytt, bjuda omigen.

1) till 10: afgifva nytt bud (i samma spel, hvarvid ett förut gifvet betraktas ss. ogiltigt). Ska vi låta honom bjuda om, eftersom han är nybörjare i spelet?

2) till 15 f. Var snäll och bjud om steken!

3) (knappast br.) till 26. Nordforss (1805).

BJUDA OMKRING 10 04 l. (I)KRING (0)4. [jfr d. byde om l. omkring] till 15 f: (gå omkring o.) servera; servera (alla i) sällskapet. Vore det inte tid att bjuda omkring teet nu? Har du bjudit ikring? Nordforss (1805). Weste (1807). Folket .. prisade sin unga matmoder, som sjelf bjöd omkring till de gamle. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 68 (1867). Auerbach o. Blomqvist (1907). — jfr KRINGBJUDA.

BJUDA OPP, se BJUDA UPP.

BJUDA PÅ 10 4, äfv. (anträffadt bl. i bet. 1) UPPÅ. — jfr PÅBJUDA.

1) [jfr fsv. biuþa a l. pa, ä. d. byde paa] (†) till 2: påbjuda; befalla. Öffuerste presternar och the phariseer (hade) budhit vppå, ath hwilkin som wiste hwar han (dvs. Jesus) wåre skulle han thet kungöra, ath the måtte grijpa honom. Joh. 11: 57 (NT 1526). Salomo bödh vppå een vthgärd offuer hela Israel. 1 Kon. 5: 13 (Bib. 1541). Bödz opå, att när the Gode Herrar finge see opå Ridderehusdörren wara anslagit, the då wille rätta sigh der effter. RARP 4: 302 (1650). Widegren (1788).

2) [jfr gå på, trafva på, sträfva på o. d.] (i sht hvard.) fortsätta att bjuda; särsk. till BJUDA 9 b. Björkman (1889). Wenström o. Harlock (1904).

3) (numera mindre br.) till 9 b: bjuda högre, bjuda öfver, stegra (vid auktion o. d.); jfr BJUDA UPP 4. Bjuda på i en auction. Sahlstedt (1773). Widegren (1788). Nordforss (1805). Anna (sakta till Georges). Öka på, bjud på, bjud på! Hvita frun 61 (1827; i fråga om auktion). Wenström o. Jeurling (1891).

4) (†) till 25: försöka, bjuda till. Iag förmärkte att dhe hade / Fått tankerna härtill att willja biuda på / Ett så ogiörligt sätt, sin frijhet till att få. G. Mallien (1711) i Karol. krig. dagb. 5: 381. Lyckan biuder på at störta Hielten ned. C. Eldh hos Ehrenadler Tel. 641 (1723).

BJUDA SIG AN, se BJUDA AN 1 slutet, 2.

BJUDA SIG FRAM, se BJUDA FRAM 4, 8.

BJUDA SIG IN, se BJUDA IN 1 b, 2.

BJUDA SIG TILL, se BJUDA TILL 3 c, 4 a.

BJUDA SIG UNDAN. (†) till 24? sticka sig undan för (ngt), hålla sig undan för (ngt), undvika? Cronans betiente haar iag budit migh vndan för pantningh, till dhes iagh söcht Hans Faderliga Högwyrdigheet och Ven(erandum) Consistorium. Växiö domk. akt. 1691, nr 122.

BJUDA TILL 10 4. — jfr TILLBJUDA.

1) [jfr fsv. biwde mig til ther om, ä. d. byde til, t. entbieten] (†) till 1: tillkännagifva, förkunna, underrätta (om), meddela. Hans h(ögh)et (dvs. G. I) .. biudher honom (dvs. hertigen af Sachsen-Lauenburg) til, ath han samma begär haffuer om henne (dvs. hertigens dotter). G. I:s reg. 7: 260 (1531). Genom them kan tu biudha migh til hwadh tu förnimmer. 2 Sam. 15: 36 (Bib. 1541). At .. edhers Nådhes Höghmechtigheet wille bådhe skriffua och biuda wår käreste nådighste Herre til, hwadh Hielp och Förtröst hans Nådhes Högmechtigheet må sigh wisserliga tilförlata om behoff görs. Tegel G. I 1: 179 (1622; efter dansk handl. fr. 1527). — med innehållsobj. Ammons barnas Konung skötte intet effter the Jephthas ord, som han bödh honom til. Dom. 11: 28 (Bib. 1541).

2) (†) till 2: befalla, tillsäga; säga sig vilja. Borgamestarana .. (skola) biwda them (dvs. ägarna af ödetomter) thill, ath the bygge theres tompther op .. innan nogon benempdan thijdh. G. I:s reg. 1: 243 (1524). Därs. 4: 335 (1527). Dhen godh Hwsfrijd hafwa wil, han giöre hwad Hustrwn biuder til. Grubb 123 (1665).

3) [jfr fsv. budo marsken til at han til them koma wil, d. byde til] till 8: erbjuda, tillbjuda.

a) [jfr d. byde en sit venskab til] (numera bl. möjl. ngn gg i vers) tr. med sakobj. När tu dragher för en stadh, til at bestrijdha honom, så skalt tu först biudha them frijdh til. 5 Mos. 20: 10 (Bib. 1541). När mat och annor förfriskning biudes til (i ålderdomen), är then mera en tunge och ett misznöije, än som lisa och nöije. Swedberg Ungd. 271 (1709); jfr BJUDA 15. Jesus sitter / Än och biuder nåden til. Lybecker 108 (c. 1715). Om du ej möta vill / Den vänskap och förbund min Kung dig bjuder till. J. G. Oxenstierna 5: 58 (c. 1817). — särsk.

α) (†) med innehållsobj. Thet kerliga tilbudh som han nu bödh hans h(ögh)et til. G. I:s reg. 7: 259 (1531).

β) med obj. underförstådt. Bonden weet wæll thet gambla ordspråket: at han ær icke galen eller en narr, som biuder till, vthan han som tager wedh. L. Wivallius (1632) hos Schück Wivallius 1: 173; jfr ex. från A. Oxenstierna under BJUDA 8 a α.

b) (†) tr. med inf. l. att-sats ss. obj.: göra det erbjudandet l. anbudet (att). Om sa hende att nogher vtlensker herre bude tiill at forbinda sig med oss j wenskap med gifftermall. G. I:s reg. 2: 270 (1525). Han bödh them till medh frijtt modhe, / Om the wille rymme honom Staden in, / Så skulle the niuta ägorne sin. Hund E. XIV 100 (c. 1605). Brenner Dikt. 1: 255 (1711, 1713).

c) [jfr fsv. biuþer hwar sik til at føþæ ok klæþæ æptir ærfþæ lot sinum o. motsv. anv. af d. byde sig til] (†) refl. med efterföljande inf.: erbjuda l. tillbjuda sig (att). The .. budhe sig till at göre theris wrsecth i retta. G. I:s reg. 6: 174 (1529). Inghen bondhe haffuer heller budith sigh till ath besithia eller rydie for(skrif)ne öen. BtFH 3: 307 (1555?). — abs. Reetas intet wedh paddan, hon biuder sig fulle sielff til. Grubb 411 (1665).

4) till 24 o. 25: försöka, göra ett försök (med ngt l. att), bemöda sig (att), äfv.: göra så godt man kan, göra sitt bästa; icke sällan (i sht förr) med bibet.: våga l. understå sig (att) l. ärna l. vilja l. ”skola till” l. göra min af (att) o. d.

a) [jfr fsv. bödh han sik til at löpa til hänne o. motsv. anv. af d. byde sig til] (numera bl. med bygdemålsfärgad anstrykning, nästan bl. i västra Sv.) refl. Om nogher biwder siigh til ath skippa paa någhen annan stadh en til .. Stocholm med theris warur. G. I:s reg. 4: 30 (1527). Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 197 (1645). Söderwall Ordb. 1: 116 (1885). — (†) Aaron och hans söner skalt tu settia, at the wachta på theras Presterscap. Om någhon fremmande biudher sigh ther til, han skal döö. 4 Mos. 3: 10 (Bib. 1541); jfr BJUDA 8 c β α'.

b) tr.

α) (†) med sakobj. G. I:s reg. 4: 353 (1527). The (dvs. borgarna i Vadstena) wore nu szå affbrende .. at the nu intith mere torde biuda till någen vpsätning emoot Konung Cristiern. Svart G. I 42 (1561). Hwad godt wi biude til är inte grand bewänt / Där icke kärlek blir i all wår gärning känt. Brenner Dikt. 1: 4 (1703, 1713). Hvarföre vill I .. vara så fånig, och biuda till en ting, som I vet vara omöijelig? Gyllenborg Vill. 80 (1721). Allt hvad kärleken i sin försåtlighet / Mot honom bjuder till, ej på hans hjerta gäller. J. G. Oxenstierna 5: 144 (c. 1817).

β) med inf. (numera alltid föregången af inf.-märket att). Judhana (grepo) migh j templet, och budho till ath dräpa migh. Apg. 26: 21 (NT 1526). (Kvinnan) skal icke biudha til at wilia regera öffwer (mannen). O. Petri Handb. B 3 b (1529). Hon skulle wel arbeta och biwda til at hielpa sigh, men hon kan intet. L. Petri 2 Post. 54 a (1555). Han skall .. biuda till afskära vägen för Hållenderne genom Sundet. RP 8: 85 (1640). Ju mera man böd til at tömma korgen, ju fullare blef han. Dalin Arg. 1: 85 (1733, 1754). Bjud ej till att ursäkta dig, innan du allvarsamt försökt. Lehnberg Pred. 1: 231 (c. 1800). Svenska ryttarne voro af tåget åt Eisleben så uttröttade, att Torstensson icke ens böd till att förfölja. Fryxell Ber. 7: 290 (1838). Han bjuder till att tala — / Då tryta sans och ord. Snoilsky 2: 63 (1881). Brefvet slutade med en allvarsam tillsägelse att aldrig bjuda till att föra min far bakom ljuset. Svedelius Förfl. lif 163 (1887). I dag ska' vi bjuda till att uppföra oss mera belefvadt mot vårt främmande. Fahlcrantz Kyrkoherden i Östervik 134 (1907).

γ) (†) med att-sats. Dieffuulen och hans onda werld biuda fast til, at the mågha nedherbryta och omkull rijffua thenna bygningen. L. Petri 3 Post. 89 a (1555). Dens. Kyrkost. 3 b (1566).

δ) abs. Frågades om dhe hade nogot beställa mz huar annan; han nekade, men hon, Walborg, iakade och sade att han hafver budit till mz henne men eij gått fort. Consist. eccl. Abo. prot. 297 (1659). Man bör ju ynnest finna / Fast man ej alt kan hinna / När man dock biuder til. Spegel Guds verk 15 (1685). Hon böd först til med kärliga förböner, och när sådant ej ville hjälpa, kom det till föreställningar. Kempe Fabritii lefv. 68 (1762). Fåfängt söker man sig skapa / Till hvad ej naturen vill, / Ropte en bedagad Apa: / Kära Nalle, bjud ej till! Lenngren 62 (1799). Det är ingen skam att bjuda till. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: ”Ingen skam att bjuda till” — sa' bonden, spände oxarne för kyrkan. Sa' han 47 (1880) [jfr nor. d'er ingi skam aa bjoda til; d'er verre aa ikkje kunna venda]. De (dvs. grafänderna) må bjuda till hur mycket som helst, så kan de då aldrig komma att ta sig något ut med en sådan näsa, som de har,” sade en grågås. Lagerlöf Holg. 1: 130 (1906).

BJUDA TILLBAKA 10 040. (föga br.)

1) till 8: erbjuda (ngn ngt) tillbaka l. i gengäld. Weste (1807).

2) till 26: inbjuda (ngn) igen, i sin ordning inbjuda (ngn som man gästat). Weste (1807).

BJUDA TILLSAMMAN(S) 10 032 l. 040.

till 26: inbjuda (personer) så att (de) komma tillsamman, på en bjudning o. d. sammanföra (personer); jfr BJUDA (I)HOP o. SAMMANBJUDA. Vi har så trångt, så vi kan inte bjuda tillsamman så många på en gång. Nordforss (1805). I Stillinge hade man bjudit tillsammans en hel hop menniskor. Wetterbergh Penning. o. arb. 289 (1847). Auerbach o. Blomqvist (1907).

BJUDA UNDER 10 40.

till 9: afgifva lägre (an)bud (än en annan). Vi gingo så lågt som någonsin möjligt; ändå bjöd N. under. Cavallin (1875). Vi ha bjudit under dem vid leveranser, och de ha gått under oss. Janson Costa Negra 1: 38 (1910). PT 1911, nr 77 A, s. 2. — jfr UNDERBJUDA.

BJUDA UPP l. OPP 10 4. — jfr UPPBJUDA.

1) [jfr ä. d. byde op] till 2: uppbåda; uppbjuda.

a) (†) i eg. bet.: uppbåda, kalla till vapen. Judas .. bödh .. sitt folck vp .. och droogh emoot them, som hans brödher mördt hadhe. 2 Mack. 12: 5 (Bib. 1541). Böd han förthenskull upp man af huse. Verelius Götr. 27 (1664). K(onung) Olof hade försökt att rusta sig, han hade bjudit upp sine tjenstskyldige män. Svedelius Norge 128 (1866).

b) (mindre br.) bildl.: uppbjuda, taga till hjälp, gripa till, ”utveckla”, ”använda”. Väder, bjuden / All er fasa opp! Stagnelius 2: 324 (c. 1815). Claus bjöd förgäfves upp sin förmåga att förklara för honom ... Strindberg Sv. öden 1: 43 (1882). Bjuden .. upp eder kraft och hela er styrka. Lagerlöf Hom. Od. 44 (1908).

2) [jfr isl. bjóða upp] (†) till 8: erbjuda. (Danskarna) sökte til Swerige vthi samme krijgh / Om hielp och bestånd ödmiukeligh. / Sölff och penninger aff them låne / Och budhe them vp både Halland oc Skåne. Svart Gensv. E 5 a (1558).

3) [jfr d. byde op] till 8: bjuda ut. — särsk.

a) [jfr motsv. anv. af fsv. biuþa up] (†) (lagligen) hembjuda (jord l. annan fast egendom åt sina släktingar) till inlösen, uppbjuda; jfr LAG-BJUDA. The ij (dvs. två) bröder, szom hadhe budit gorden op then tredie brodren. G. I:s reg. 2: 196 (1525). Godzen .. biudes .. opp åå Tingen, förste, annan och tredie gången. RARP 3: 271 (1642). Möller (1790).

b) [jfr ropa upp] (numera föga br.) i fråga om auktion. Ehrt hus, lösören med, biuds upp på auction. En saml. öfvers. o. bearb. 43 (1712).

4) [jfr d. byde op, eng. bid up] (†) till 9: bjuda öfver, stegra (vid auktion); jfr BJUDA PÅ 3. Nordforss (1805). Weste (1807). Björkman (1889).

5) till 26.

a) inbjuda l. bedja (ngn) att (ss. gäst) komma l. att träda l. stiga osv. upp (ngnstädes). Han bjöd oss upp i sitt arbetsrum på andra våningen. Jag är bjuden upp på Järnvägshotellet kl. fem. Weste (1807). Auerbach o. Blomqvist (1907).

b) [jfr d. byde en op til dans; eg. bedja (en sittande) stiga upp (för att dansa)] i uttr. bjuda upp (ngn) till (en) dans o. d. l. (elliptiskt) bjuda upp (ngn), anhålla l. bedja att få dansa med (ngn), anhålla l. bedja om en dans. Har du bjudit upp till första valsen? Mats .. / Bjöd opp Karin fint. Envallsson Bobis bröll. 47 (1788). Uno .. böd .. up den fulaste flicka han i hast kunde uptäcka, för att icke få refus. Cederborgh UvT 2: 41 (1809). Först skulle .. eleverna undervisas i att buga och niga och bjuda opp och ge svar. Lovén Folkl. 91 (1847). Wancke hade .. bjudit upp husets damer till dans, men dessa vägrade. Jensen Sv. minnen 156 (1910). — i bild. Ledd af gratier, bjuder våren / Upp till dans. Wallin Vitt. 1: 238 (1803). Dansa icke bort din bestämmelse i lifvet; ty det händer dig, att föraktet slutligen blir den enda, som bjuder opp dig, och då går du ömfotad ur dansen. Tegnér 4: 179 (1837).

BJUDA UT 10 4. — jfr UTBJUDA.

1) [jfr fsv. nv biuþær kunungær liþ ok leþung utt (UL Kg 10: pr.), d. byde ud o. isl. bjóða út liði l. leiðangri l. skipum] (arkaiserande, i sht i framställning af forntida förh.) till 2: befalla ut, kalla ut, uppbåda (leding l. här l. krigsfolk o. d.). Han .. bjöd ut hvar man som kunde bära vapen. Sv. folks. 292 (1849). (Konungen) eger att bjuda lid och ledung ut. Strinnholm Hist. 4: 568 (1852). Under den hedna tiden, .. då det hörde till regeln, att Sveakonungen böd ut leding till främmande land. H. Hildebrand i 3 SAH 12: 99 (1897). A. Kempe i Läsn. f. sv. folket 1907, s. 253.

2) [jfr d. byde ud] (†) till 6: utmana (till duell). Bjuda ut en på värjon, einen auf den Degen ausfordern. Lind (1749). Fredric (af Hessen) .. fruktade (icke) att bjuda ut Fersen att slåss på pistoler. HSH 7: 275 (c. 1750). Sahlstedt (1773). Weste (1807). Dalin (1850). Schulthess (1885).

3) [jfr fsv. kunugen böþ ut gul ok self] (numera knappast br.; jfr dock slutet) till 8: erbjuda (ngn ngt). The (2000) .. marcer som j biudhe vth til Rijkisens geldz bettalning. G. I:s reg. 7: 433 (1531). Mongen .. biuder vt penningar at få Andans embete. Swedberg Sabb.-ro 1424 (1699, 1710). Så nytja ymnigt då, i denna liufva tiden, / De söta nögen, som Naturen biuder ut. Nordenflycht QT 1745, s. 52. Mig skall af ingen / Den skatt du (dvs. kunskapsträdet) bjuder ut bli längre vägrad. J. G. Oxenstierna 4: 159 (1815). Er adel vill ej lyda er; den gått / Att bjuda ut sin tjenst åt fienden. Hagberg Shaksp. 2: 322 (1847); jfr 4 a. — särsk. (numera bl. ngn gg i starkt bygdemålsfärgadt spr.) refl. med efterföljande inf.: erbjuda sig (att). (Lewenhaupt) bödh sigh sielfv uht till få antaga öfvercommandot. Carl XII Bref 123 (1712). Räfven .. bjöd ut sig till att bära de säckarna, som voro större. (Bergström o.) Nordlander i Landsm. V. 2: 21 (1885; i saga från Ångerm.).

4) [jfr d. byde en vare ud] till 8 (o. 11): erbjuda till försäljning l. arrende o. d.; kungöra att ngt är till salu, utropa till försäljning (t. ex. vid auktion); ofta i förb. bjuda ut till salu l. försäljning o. d., förr äfv. till köps l. till sals.

a) i eg. bem. De .. budo ut Biblien till sals. Eneman Resa 1: 245 (1712). Skulle den (dvs. Garpenbergs kungsgård) nu biudas ut (till arrende). 2 RARP 3: 171 (1723). Tu (Gud!) biudes vt til köps. Scherping Cober 1: 359 (1734). Vår christeliga Kong, / Tillåter icke, at then helga Andas gåfvor / Biuds vt, som på Auction. Reg. horol. 22 (1745). Almqvist Grimst. 35 (1839). Ej behöfver man bjuda ut / en god vara i hvarje knut. Granlund Ordspr. (c. 1880). En ung, rask karl, som brukade komma till Skansen och bjuda ut sjöfåglar. Lagerlöf Holg. 2: 226 (1907). — refl. Jag bjöd mig ut i tjenst. Runeberg E. skr. 1: 145 (c. 1837).

b) [jfr d. faderen byder sin datter ud] i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Fadren (har) budit uth honom (dvs. sin son, till äktenskap). Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 355 (1669). Ska jag vara plicktig, som en gammal kjäring löpa och bjuda ut dig till Amma kring hela Stan(?) Amman 4 (1756). ”Bjud ut ditt vishetskram åt jordens store, / Mig lyster Herrans skrifna ord, det klara!” C. V. A. Strandberg 1: 54 (1845). — refl. Een reen och kysk Jungfru .. (löper) icke .. i alla marckner, och biudher sigh sielff vth. Lælius Jungf. G 7 b (1591). Om jag / Så slösat med min furstliga person, / Så drifvit kring bland kreti och bland pleti, / Så bjudit ut mig uti dåligt sällskap. Hagberg Shaksp. 3: 195 (1848).

5) refl.; om kvinna: (i sht mot betalning) erbjuda sin gunst (åt en man l. åt männen); jfr BJUDA 12. Munnen myser, och blicken dårar, / när åt den förste hon ut sig bjuder. Fallström V. dikt. 1: 49 (1882, 1899). PT 1911, nr 63, s. 2.

6) = BJUDA 17 d. Han haffuer nu försambled altt krigzfolked widh Åboo .. Biuder vth hugg om nogen will komma. G. Banér (1596) i Hist. bibl. 2: 293. J. T. Bureus (1626) i 2 Saml. 4: 97.

7) [jfr d. byde ud] till 26: inbjuda (ngn) att komma l. träda osv. ut (ngnstädes); inbjuda (ngn) till gästabud osv. ute (t. ex. på ett värdshus l. på landet); äfv. (hvard., föga br.) i allm. bjuda bort. Värdinnan bjöd oss ut på verandan för att ta en kopp kaffe. Jag är bjuden ut på landet i nästa vecka. En skrifware .. kom j deras logement, och bödh dem utt på källaren på en kanna ööl eller twå. Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 321 (1661). Sahlstedt (1773). När Svante bjudit samfundet ut till sitt härberge. Rydberg Vap. 122 (1891). Marote dig bjuder ut, min sköna, / Till fest och lek uti det gröna. E. Staaff i Världslitt. i urval 2: 304 (1902). — oeg. i uttr. bjuda sig själf ut (jfr BJUDA 26 k). Gubben står icke att hålla hemma, utan han bjuder sig sjelf beständigt ut. Tegnér 5: 315 (1823).

BJUDA ÖFVER 10 40. — jfr ÖFVERBJUDA.

1) [jfr d. byde over] till 9: bjuda mer, afgifva högre (an)bud (än en annan). Ingen inlåte sig i annars mans kiöp, eller biude tå öfver, medan kiöparen och säljaren om priset tinga. HB 1: 6 (Lag 1734). Alla Babylonier, som nu ville ingå äktenskap och voro rika, bjödo öfver hvarandra och köpte de skönaste. Carlstedt Her. 1: 187 (1832). Den ene bjöd över den andre (på ett hemman). Högberg Frib. 28 (1910).

2) till 10.

a) med personsubj.: bjuda högre, afgifva högre bud (än en annan person l. än ett annat bud). När man bjuder öfver (i boston), så angifver man ej färgen. Düben Lyck. talisman 3: 45 (1817). Den, som sitter i efterhand, måste alltid (i lomber) .. bjuda öfver den som sitter före honom. Lindskog Spelb. 6 (1847). Man måste (i boston) alltid bjuda öfver de bud, som redan gjorts. Wilson Spelb. 436 (1888).

b) (föga br.) med subj. betecknande spel o. d.: gå öfver, ”taga öfver”, gälla mer än. Ett spel i högsta färgen bjuder öfver ett lika spel i andra färgen. Düben Lyck. talisman 3: 43 (1817).

3) (föga br.) bildl.: (söka att) öfverträffa l. öfvergå. Fruarna bjuda öfver hvarandra i elegans. Dalin (1850).

Ssgr: A: (15, 16) BJUD-CIGARR3~02. (bjude- Lustgården 179 (1909)) (hvard.) cigarr som man bjuder på; särsk. (vanl. skämts.) om cigarr af sämre sort som man icke själf vill (l. brukar) röka, men anser vara god nog att bjuda på. Ska' det vara en cigarr? — Det är väl inte af dina bjudcigarrer? Han bjöd på en bjudcigarr. Karbasen 1901, nr 4, s. 3. Särdeles bjudcegarer. LD 1911, nr 239, s. 3 (skämts., bygdemålsfärgadt).

B: BJUDE-BREF. (†)

1) till BJUDA 26: bjudningsbref. Invitations- eller Bjude-Bref. Biurman Brefst. 51 (1729, 1767).

2) till BJUDA 27: inbjudningsbref. Den påst som till Eders M:tt medh biudebreff är affärdigedh. A. Oxenstierna 2: 342 (1619; i fråga om inbjudning till ett möte mellan G. II A. o. Kristian IV). —

-CIGARR, se A. —

(2) -SÄTT. [efter lat. modus imperativus] (†) språkv. imperativ; jfr BJUDANDE, adj. 1 c. Ljungberg Sv. spr. 107 (1756).

SAOB

Alfabetisk lista

bjarmalänning subst.
bjarmisk adj.
bjarmiska subst.
bjonk adj.
bjonkt
bjuda verb
bjudande p. adj.
bjudare subst.
bjudning subst.
bjugg subst.
bjur subst.1

Till alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång