publicerad: 1933
INBRINGA in3~briŋ2a, v. -ar, -bragte, -bragt, -bragt resp. -ade, -at, -ad; se för övr. BRINGA, v. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
1) åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer l. föres l. bringas in (i l. till ngt), införa; numera bl. ngn gg i fackspr. med sakobj., i sht tekn. En partt schole ware förlopne in i Danmarck och sådant rychte inbracht. HH XIII. 1: 157 (1564). The siuke Soldater (blevo) bortförde, och friske i Stadhen inbrachte. Schroderus Os. III. 2: 365 (1635). Att i (svenska) Heroiska verser sällan några cæsuræ finnas, eller inbringas kunna. Hof Skrifs. 135 (1753). (Goethe) förstår .. att .. i sjelfva maneret inbringa en viss objektivitet. Polyfem III. 31: 2 (1811). På enahanda sätt inbringas zinkvätskan i lercellerna. Nyström Telegr. 107 (1869). Sedan vägen .. blifvit spärrad, inbringar man i näsan ett läkemedel. Löwegren Hippokr. 2: 39 (1910). — särsk.
a) (†) refl.: taga l. praktisera sig in (ngnstädes). (Tjuven hade) sigh medh en dircknycke[l] genom twenne dörar .. inbracht. ConsAcAboP 5: 138 (1681).
b) (knappast br.) bära in (förfriskningar o. d.) till förtäring o. d. En piga, som inbragte någon förfriskning. Livijn 1: 232 (1817).
c) (†) med avs. på krigsfångar, rymlingar o. d.: infånga o. införa (till egna linjer l. till häkte o. d.); med avs. på fartyg o. d.: uppbringa o. införa (till hamn). NAv. 2/10 1656, nr 2, bil. s. 2. (Konungen av Polen har) befalt sina Skepp, de skola inbringa i Curländska hamnerna alla de Svenska Fartyg som de få bort. Nordberg C12 1: 150 (1740; efter handl. fr. 1701). Den 23 och 24 (juli 1789) inbragtes 8 st. Ryssar med hästar vid Mietilä bro. HA 6: 37 (c. 1817). Mankell Fältsl. 545 (1859).
d) (†) (från utlandet) införa l. hämta in (ngn l. ngt); införskaffa, införskriva; importera. (Smides-)Mestarna, som .. hijt in i Rijket förskreffne och inbrachte äro. Stiernman Com. 3: 51 (1661). De medicamenter, som .. ifrån främmande Land inbringas. Därs. 4: 273 (1680). Den Hvita Hafran .. som ifrån Poland först blifvit inbragt i England. Serenius EngÅkerm. 204 (1727). Jungberg (1873; med hänv. till införa).
2) i oeg. o. bildl. anv. av 1.
a) (†) med avs. på bruk, bestämmelse, metod, system o. d.: införa; lansera, föra fram. RARP V. 2: 281 (1655). Stiernman Com. 4: 71 (1674). Sättet at bruka Indigo, hafwa Portugieser .. inbracht. Lindestolpe Färg. 54 (1720). (Cortona) inbragte en art af målning .. afvikande ifrån de äldres blygsamma högaktning för naturen. Nordin i 2SAH 5: 145 (1813). Rydqvist SSL 2: 308 (1857).
b) (†) med avs. på pänningmedel, särsk. utestående fordringar o. d.: få in; indriva. Att inbringa och inmahna den owisse uthe ståendhe Skulden. BoupptSthm 4/10 1671. Alla penningsummor, jag inbringade för mina konstarbeten. Almqvist Ekols. 3: 81 (1847).
c) (†) med avs. på pänningbelopp o. d.: insätta (i bank l. affärsföretag). Ingen skal förmå mindre inbringa, assignera och afskrifwa (i Rikets ständers bank) än 50. Dukater. Stiernman Riksd. 1604 (1668). Jungberg (1873).
d) [jfr motsv. anv. i t.] (nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.) jur. med avs. på egendom l. gäld: (vid äktenskaps ingående) medföra (i boet). ArvskifteSthm 8/5 1668. Den brottsliga Makan har .. förgjort sin andel uti det communicabla gods, som den andra i boet inbragt. Olivecrona LagbGift. 172 (1851). Hustruns inbragta gäld. Winroth HbCivR 2: 27 (1911).
e) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (i fackspr., föga br.) framlägga, ingiva (förslag, i sht lagförslag, hemställan o. d.). Man inbragte (till parlamentet) en bill för afskaffandet af all spannmålstull. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 282 (1856). Den av lektor P. P. Waldenström och en del andra till k. m:t inbragta nattvardspetitionen. Månsson Rättf. 2: 323 (1916).
3) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr fr. importer, lat. importare] med saksubj., i fråga om ekonomisk vinst, inkomst o. d.: lämna i avkastning, avkasta; äv. allmännare: förskaffa (ngn ngt), rendera (ngn ngt); äv. oeg. med avs. på ngt ofördelaktigt l. obehagligt (vedergällning l. straff o. d.). The ting, som fordeel inbringia kunna. Fosz 436 (1621). Förmodhar, att om Gudh sin velsignelsse giffver, dett jordhtorffven sådhannt (dvs. pängar) igen kann inbringha. OxBr. 5: 285 (1624). Trälasthandeln inbragte mycket penningar. Odhner Lb. 332 (1869). Döbeln .. skickade .. några bataljoner till .. Hamburg, hvilket inbragte honom krigsrätt och dödsdom. SvH IX. 1: 175 (1909). — särsk. i p. pr. ss. adj., om arbete, affärsföretag, egendom o. d.: som lönar sig l. lämnar godt resultat l. god avkastning, ”givande”, lönande, vinstgivande, indräktig. En inbringande syssla, affär. LReg. 295 (1680). Sillfisket är som vanligt vid våra kuster det mest inbringande. Torpson Norden 30 (1887). (Tengström) gjorde talrika inbringande exkursioner i Kexholmstrakten. FinBiogrHb. 2186 (1903).
Spoiler title
Spoiler content