INCISUR in1sisɯ4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. inzisur, eng. o. fr. incisure; av lat. incisura, avledn. till p. pf.-stammen av incīdere (se INCIDERA)]
anat. o. zool. inskärning; djup skåra o. d. (som ser ut som om den hade uppkommit gm skärande). Hannens abdomen (hos en viss flugart) är genomskinlig, gulaktig, med en svart rygg- och buklinia, samt svarta incisurer. VetAH 1816, s. 244. Öfverkäkens okknölar äro (på kalmuckkranier) ännu större än hos lapparne, utan incisur. Retzius EtnolSkr. 31 (1842).
