publicerad: 1933
INDETERMINIST in1detær1minis4t l. 010— (-tär- l. -tær- l. -ter-), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
filos. anhängare av l. målsman för indeterminismen. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Larsson Psyk. 35 (1919).
Avledn.: INDETERMINISTISK, adj. filos. adj. till INDETERMINISM o. INDETERMINIST. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). En indeterministisk frihetslära. Fehrman OrientK 88 (1920).
Spoiler title
Spoiler content