SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDIGESTION in1dijästʃω4n l. -dig-, l. 01—, l. -äʃ- l. -eʃ- (inndijästschón Dalin), r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. indigestion; av lat. indigestio (gen. -ōnis); av in- (se IN-, pref.2) o. digestio (se DIGESTION)]
1) (numera mindre br.) med. o. veter. (lindrigare) rubbning i matsmältningsvärksamheten, beroende på oförmåga l. svårighet att smälta (digerera) maten. Posten 1769, s. 432. Hon har väl fått indigestion af kalasgröten. Wetterbergh Penning. 197 (1847). Vennerholm o. Svensson 261 (1892). Akut magkatarr kallas, då den är särdeles lindrig, ”indigestion”. Wretlind Läk. 5: 43 (1897).
2) (numera mindre br.) bildl.: oförmåga l. svårighet att tillgodogöra sig l. ”smälta” nya intryck o. d. SvLittFT 1833, sp. 484. Ett allt för stort läromateriel (i skolan) medför andlig indigestion. PedT 1893, s. 226.
Ssg (1): INDIGESTIONS-KOLIK. (†) med. kolik beroende på ”indigestion”. Hartman Husläk. 252 (1828).
Spoiler title
Spoiler content