INDIKTA in3~dik2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr t. eindichten, hineindichten; av IN o. DIKTA, v.1]
vid diktande låta (ngt l. ngn) ingå (i ngt) l. tillägga (ngt till ngt); inlägga (ett visst innehåll l. en viss innebörd i ngt); jfr DIKTA IN. BEMalmström 7: 361 (1852). Grekens konkreta fantasi .. hade i hvarje naturföreteelse indiktat en gudomlighet. Lamm Oxenst. 9 (1911). Med det tragiska slut, som .. (Topelius) hade indiktat, höjde .. (dikten) sig till stor, ädel konst. Lagerlöf Top. 179 (1920).
