INDIREKTE in3~diräk2te l. 4~010, stundom 1032 (indire`cte Weste), adv.
Etymologi
[liksom dan. o. t. indirekte av lat. indirecte, adv. till indirectus (se INDIREKT)]
(numera mindre br.) adv. motsv. INDIREKT 3. (Sigismund har hoppats) ded han directe icke förmåtte, lijkväl indirecte, att bringe oss under den Romerske Påves ook. AOxenstierna 2: 343(1619). Fast han icke nämpner oss i nampn Directe, så skeer det dock indirecte med ett förblomat tahl. VDAkt. 1699, nr 555.Almqvist AmH 2: 46(1840). Östergren(1929).
