INDISTINKT in1distiŋk4t l. -iŋ4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. indistinkt, eng. o. fr. indistinct; av lat. indistinctus, av in- (se IN-, pref.2) o. distinctus (se DISTINKT)]
(mindre br.) som saknar skarpa l. fasta konturer; otydlig; oredig. Geijer I. 4: 144(1822). Den .. första, ännu indistincta Idee-varseblifningen. Atterbom PhilH 129(1835). FörklFrämOrd(1885).
