SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDUCIERA, v. -ade,
Etymologi
[av mlat. indutiare, -ari, giva anstånd, låta anstå, till lat. indutiæ, induciæ, pl., stillestånd, vapenvila, frist, uppehåll]
(†) med prep. med: låta (ngt) anstå, dröja med l. uppskjuta (ngt). Mitt ringe .. betänckiande (är), at I medh thet krigzproposito (dvs. planen att gå i utländsk krigstjänst) ähn nogot inducierade. HT 1920, s. 107 (1625).
Spoiler title
Spoiler content