INFATIGABEL, adj. -ble, -bla; -blare.
Etymologi
[liksom t. infatigabel o. ä. eng. infatigable, av fr. infatigable, bildat med in- (se IN-, pref.2) till fatiguer (se FATIGERA)]
(†) outtröttlig; äv. i överförd anv.: oförtruten. Hans Kongl. Maij:tz natur .. war infatigabel. Spegel Dagb. 143 (1680). Medh ett infatigabelt arbete. RARP 14: 258 (1682). WoJ (1891).
