2) (vard.) i överförd anv.: helvetisk (se d. o. 2, 3), djävulsk, hemsk, ohygglig o. d.; äv. övergående till rent förstärkningsord (ofta kraftord), i sht ss. adv. EP 1792, nr 68, s. 2. En mera infernalisk musik af hvisslande, tjutande, skrikande, af skramlor, lurar, horn, har jag aldrig hört. Geijer(1809) i MoB 7: 114 (i fråga om missnöjd teaterpublik). Infernalisk skicklighet. Topelius Fält. 5: 305(1867). Jag förstår inte, att en del fruntimmer ä så infernaliskt korkade. Myhrberg Hum. 188(1923).
