INFESTERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr INFESTATION(se avledn.).
Etymologi
[jfr fr. infester, eng. infest; av lat. infestare, angripa, oroa, till infestus, som angriper, resp.: utsatt för angrepp; av obekant urspr. (jfr MANIFEST)]
(†)
1) i fråga om fientliga angrepp, härjningar o. d.: angripa, göra osäker, ofreda. OxBr. 3: 96(1626). Muscowijten hafwer med fiendtligit infall begynt att infestera Rijkssens gräntzor. RARP 6: 13(1656). Loenbom Stenbock 4: 256(1765). Ekbohrn(1868).
2) i överförd anv.: plåga, oroa; illa ansätta; särsk. om sjukdom; i sht i pass. En häfftigh brännesiuka, hwilken henne hårdt infesterade widh pas 8. dagars tijdh. Hamarinus COlofsdr D 3 a(1651). Emedan ber(ör)de åckermarck mycket infesteras ock qwäfies af ett slagz ogräs, som här å orten kallas ållon marck. VDAkt. 1736, F III 7. Ekbohrn(1868).
Avledn.: INFESTATION, r. (l. f.). [jfr eng. o. fr. infestation, senlat. infestatio] (†) vbalsbst. till INFESTERA.Andersson(1857). Ekbohrn(1868).
