publicerad: 1925
FLORA flω3ra2, äv. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er JournSvL 1799, s. 260, VetAH 1814, s. 201; floras Linné i VetAH 1739, s. 7).
Etymologi
1) i den romerska mytologien: blomstergudinnan; i modernt spr. ofta ss. poetisk personifikation av naturens förmåga att alstra blommor. Floras barn, blomstren. Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651). Så höljde min nymph, på Floras Fest (dvs. högtidsdag), / Ett enkelt och skiftadt flor. Bellman 3: 271 (1790). En tilltagande kännedom af Floras skatter. VetAH 1813, s. 91.
2) [efter anv. av namnet i lat. boktitlar i vilka Flora står symboliskt för växtvärlden (jfr 3); det första kända ex. är Simon Paullis Flora Danica (1647)] systematisk förteckning o. beskrivning på växtarterna inom ett visst (geografiskt) område l. ett visst (geologiskt) tidsrum. Hartmans flora. Det är svårt att examinera efter denna flora. Linné SvArb. II. 1: 49 (1736). Geijer I. 2: 164 (1835). — jfr FANEROGAM-, FICK-, KRYPTOGAM-, LOKAL-, PROVINS-, SKOL-FLORA m. fl.
3) sammanfattning(en) av alla de växtarter (av ett visst slag) som finnas (vildt växande) på ett visst (geografiskt) område l. inom ett visst (geologiskt) tidsrum; växtvärld. En (art)rik, artfattig flora. Växter som uteslutande tillhöra den skånska floran. Den fossila, den arktiska, den inhemska floran. Svamparter i tropiske länders Floror. VetAH 1820, s. 38. Länder, som nu hafva de mest olika Floror, (ha) fordom haft en temligen lika vegetation. Frey 1841, s. 40. BotN 1856, s. 40. — jfr BAKTERIE-, FANEROGAM-, FJÄLL-, IS-, KRYPTOGAM-, LAND-, LAV-, LÖVSKOGS-, MOSS-, OGRÄS-, PLANKTON-, RUDERAT-, SKOGS-, SKÄRGÅRDS-, SOMMAR-, STENKOLS-, STRAND-, STÄPP-, SVAMP-, TERTIÄR-, TROPIK-, VATTEN(VÄXT)-, VINTER-, VÅR-FLORA m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil) med personifikation av ett områdes växtvärld; jfr 1. (Åreskutans) läge längre ned uti slättlandet, tillåter den sydländta Florans barn våga sig närmare dess fot. VetAH 1814, s. 91. Ödemarkens bleka flora i sin blyghet gerna tål / Barna-ögonen som vitnen vid små blomster-giftermål. Snoilsky 1: 299 (1878).
b) i överförd anv. Agardh BlSkr. 2: 112 (1837). Jag önskar, att litteraturens flora vore lika skiftande som ängarnas. Rydberg (1877) hos Warburg Rydbg 2: 502.
4) (†) herbarium. Herbarier, eller, som de ock blifvit kallade, Floror. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 91. Dens. Därs. 1827, s. 91.
Ssgr (i allm. till 3): A (mindre br.): FLOR-GEBIT, -OMRÅDE, se B.
B: FLORA-GEBIT. (flor- 1857) (mindre br.) växtgeogr. floraområde. BotN 1857, s. 53. NordT 1883, s. 80. —
-OMRÅDE~020. (flor- 1852—1893) växtgeogr. område som gm väsentligen likartad vegetation bildar en växtgeografisk enhet, vegetationsregion. Det nordeuropeiska floraområdet. BotN 1852, s. 6. Hamrafjäll .. är ett af Härjedalens rikaste florområden. LAHT 1893, s. 252.
Avledn. (till 3): FLORIST, m.||ig. [jfr eng. florist] bot. person som är kännare av l. har till sitt huvudsakliga studium (ngn del av) floran; växtkännare. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 50. M(iquel) var företrädesvis florist och systematiker. 2NF 18: 635 (1912). —
FLORISTIK, r. [jfr t. floristik] bot. den gren av botaniken som avhandlar växtarter(na)s väsentliga kännetecken (”karaktärer”) o. utbredningsförhållanden; växtkännedom. Allmän, speciell floristik. BotN 1902, s. 41. —
FLORISTISK, adj.; adv. -T. bot. som behandlar l. har avseende på floran. Ett floristiskt arbete. Floristisk litteratur. Floristisk växtgeografi, växtarternas geografi o. historia. BotN 1858, s. 48. Torfmossarnes floristiska förhållanden. MosskT 1891, s. 398. (Avhandlingen) behandlar floristiskt växtligheten i Göteborgstrakten. LVetA VI. 1: 37 (1899). En floristisk författare. PedT 1904, s. 209.
Spoiler title
Spoiler content