INFRA- in1fra- l. 30~ l. 40~.
Etymologi
[av lat. infra, nedanför, till den stam som ingår i INFERNO]
i ssgr: som befinner sig under l. nedanför.
Ssgr: INFRA-KRUSTAL1004. geol. som befinner sig under jordskorpans yta; särsk. om bärgart: som bildats på visst djup under jordytan; motsatt: suprakrustal. Infrakrustalt magma. Ramsay GeolGr. 1: 133 (1912). —
-RÖD30~2 l. 40~1. fys. som utgöres av l. tillhör den för ögat osynliga strålning som i spektrum befinner sig utanför, men närmast intill de röda strålarnas område, ultraröd. 2UB 2: 240 (1901). (De långsamma etervibrationerna med stor våglängd) som utgöra de s. k. värmestrålarna, äro för ögat osynliga och kallas de infraröda strålarna. Christofferson Elektr. 235 (1931). —
-RÖDT30~2 l. 40~1, n. fys. benämning på den infraröda strålningen. BonnierKL 10: 1279 (1927).
