INGERMANLÄNDSK iŋ3erman~län2sk, stundom ~länd2sk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[avledn. av INGERMANLAND]
som tillhör l. härstammar från osv. Ingermanland l. dess befolkning. Weste (1807). Äfven här (dvs. vid ett ryskt infall i Finland 1656) förenade sig de ingermanländska ryssarna med sina inbrytande landsmän. Fryxell Ber. 11: 182 (1843). På ömse sidor om ingermanländska gränsen lågo de finska stammarna .. i förbittrad fejd med hvarandra. Hjärne K12 115 (1902).
Avledn.: INGERMANLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) ingermanländsk kvinna. Weste (1807).
