SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INHULT, n.; best. -et; pl. = (G1R, KrigVAT) l. -er (SkeppsgR 1544, Rålamb 10: 20 (1691)).
Ordformer
(-holt(h) 15471751. -hult(h) (-hwlth) 15271856. -hållth 1597. hölt 1544 (: Jnhölthärn, pl. best.)1547 (: Jnhölteren, pl. best.))
Etymologi
[liksom d. indholt av mnt. inholt (motsv. t. inholz), av in (se IN) o. holt (se HOLT, sbst.1)]
(†) sjöt. o. skeppsb. stycke timmer inuti ett fartyg; i sht: spant. G1R 4: 77 (1527). Jnhulthen (på skeppet Kristoffer) wore så skarpe och hårde, att de näplig[en] kunde fhå spijken in. SthmTb. 25/10 1589. Inhult kallas alla timren i et skepp. Dalman (1765). KrigVAT 1856, s. 46.
Spoiler title
Spoiler content