SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INKALLELSE in3~kal2else, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. indkaldelse]
vbalsbst. till INKALLA: inkallande.
1) (numera föga br.) till INKALLA 1, 3. Fremmande herrers inkallilse (i riket). G1R 4: 164 (1527). RARP 2: 122 (1634). Auerbach (1909).
2) till INKALLA 2. Weste (1807). Kontrollör skall omedelbart efter mottagen inkallelse till tjänstgöring (osv.). SFS 1907, nr 63, s. 21. särsk. mil. till INKALLA 2 b. Nordensvan Värnpl. 3 (1887). Nya inkallelser af värnpliktiga. PT 1914, nr 218 A, s. 3.
Ssgr: A (till 2 slutet; mil.): INKALLELSE-FÖRSÖK. inom ett l. flera inskrivningsområden på försök företagen inkallelse av vissa årsklasser av värnpliktiga tillhörande ett l. flera truppslag. SDS 1899, nr 184, s. 2.
-ORDER. order varigm ngn l. viss styrka inkallas till militär tjänstgöring (krigstjänst). KrigVAH 1881, s. 26.
B (till 1; †): INKALLELSES-BREV. brev varmed ngn inkallas i riket från utlandet. KOF II. 2: 153 (c. 1655).
Spoiler title