SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-KANT. (i sht i fackspr.) inre kant, kant på insidan av ngt; särsk. entomol. på insektvinge, om den kant som vetter inåt kroppen; bakkant; jfr INNER-KANT. Carlström Spinnmach. 88 (1832). Thomson Insect. 148 (1862). 2NF 25: 863 (1917).
-KANTA, -ning.
1) (i fackspr.) infatta (ngt) med (så l. så beskaffad) kant. SDS 1900, nr 448, s. 3. Branting PrydnSöm 28 (1910). ss. vbalsbst. -ning, konkret: infattande kant. Lintyg .. med röd inkantning. 1Saml. 3: 309 (1773).
2) skogsv. genom erforderlig bortsågning åstadkomma plana kanter på (bräde o. d.) l. giva (bräde o. d.) önskad mindre bredd, kanta. HbSkogstekn. 471 (1922).
Spoiler title