SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INKAPACITET in1kapas1ite4t, äv. 1-, l. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -cap-)
Etymologi
[jfr t. inkapazität, eng. incapacity, fr. incapacité; av IN-, pref.2, o. KAPACITET]
1) (†) oförmåga, oduglighet; äv.: oskicklighet; äv. i pl.: brister i förmåga l. begåvning. RP 3: 19 (1633). Keysarens incapaci(te)ter och inclination til Qwinfolck och allehanda Wällust. Rålamb Resa 47 (1658, 1679). Bergmästarne (vilja) skudda skulden ifrån sig in på bergsfogdarnes inkapacitet i det målet (dvs. att föra protokoll). Johansson Noraskog 3: 105 (i handl. fr. 1693). Dryselius Måne 215 (1694).
2) (föga br.) jur. saknad av rättslig handlingsförmåga. Thyrén StrafflRef. 1: 7 (1910).
Spoiler title