publicerad: 1933
INKIETYD iŋ1kiety4d l. -kjet-, l. äŋ1- (änngkiety´d Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(inquietud 1852—1854. inquietude 1769—1904. inkietyd 1900—1921. inkiettyd 1889)
Etymologi
(numera knappast br.) oro, ängslan, otålighet; förr äv. i pl.: farhågor, bekymmer. Sahlstedt (1769). Rosenstein 3: 340 (1788). WoJ (1891). Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content