SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1933  

INKOMPETENS in1kompetän4s, äv. iŋ1-, l. 01—, r. (l. f.); best. -en.

Ordformer

(-competence 1729—1868. -kompetens (-c-) 1845 osv.)

Etymologi

[jfr t. inkompetenz, eng. incompetence; av fr. incompétence, bildat till incompétent (se INKOMPETENT)]

motsv. INKOMPETENT 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara inkompetent. Biurman Brefst. 144 (1729). SvD(A) 1930, nr 253, s. 4. — särsk. jur. motsv. INKOMPETENT 2 b. Forssell Hist. 1: 53 (1869).

Ssg: INKOMPETENS-FÖRKLARING. av myndighet l. sakkunnig o. d. avgiven förklaring att ngn är inkompetent; äv. oeg. l. bildl. BefordrLund 1859, 1: IV. 2NF 30: 104 (1919). särsk. jur. till INKOMPETENS slutet. 2VittAH XXXI. 1: 88 (1883, 1886). Kallenberg CivPr. 1: 498 (1918).

SAOB

Alfabetisk lista

  inkommoderande
  inkommunikabel adj.
  inkomparabel adj.
  inkompatibel adj.
  inkompensation subst.
  inkompetens subst.
  inkompetent adj.
  inkomplett adj.
  in (in-komponera...)
  inkomst subst.
  inkongruens subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content