publicerad: 1933
INNEHÅLLA in3e~hol2a, v. -håller, -höll, -höllo, -hållit, -hållen; se för övr. HÅLLA, v.1 vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE (i bet. 1, 4, 6), -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. innehalda; jfr d. indeholde, mnt. inholden, t. innehalten, ävensom t. enthalten; av INNE o. HÅLLA, v.1]
1) till INNE 1: hålla (ngn l. ngt) inne l. inomhus; hindra (ngn l. ngt) att komma ut; icke släppa ut; numera bl. (i skriftspr.) ss. vbalsbst. -ande (motsv. förb. hålla inne); förr äv. refl.: hålla sig inne l. inomhus, icke gå ut. OMartini Läk. 49 (c. 1600; refl.). Man böör sina Swijn änteligen innehålla om Juledagen. Rålamb 13: 66 (1690). De qvinnor, som blifvit med lifsfrukt välsignade, måga, vid pass sex veckor efter födslen, sig innehålla. Bælter JesuH 1: 144 (1755). Kungörelse, angående Hundars innehållande och afstängande ifrån gatorne. PH 6: 3878 (1755). — särsk.
a) (†) med saksubj.: (kvar)hålla (ngt) inne, hindra (ngt) att komma ut; äv. om kärl o. d.: (på grund av sin täthet) förorsaka att (ngt) icke släppes igenom l. rinner ut, icke släppa igenom. Palmchron SundhSp. 317 (1642). Korgar sågos .. flätade .. så täte, at de innehöllo vatn och mjölk. Thunberg Resa 1: 230 (1788). Åkerman Stångj. 84 (1839). Man (uppstaplar) teglet .. i en större stapel, samt förser denna rundtom med en provisionel betäckning af råtegel till hettans innehållande. Gundberg Tegel 13 (1860).
b) (†) bildl. Lagh och stadgar (äro) .. lika som band och kädior, medh huilkom thet onda, som boor .. vthi oss .., warder hechtat och innehållet. LPetri Kyrkiost. 23 a (1566).
2) till INNE 3, med saksubj.: hava l. hysa (ngt) inom sig, rymma (ngt) i sig, omsluta, omfatta, innefatta; äv. bildl. Flaskan innehöll vatten. Korgen innehöll äpplen. Brev som innehåller pänningar bör rekommenderas. Nedhan för Foteleden är Footbladet, som innehåller Knokorna. Schroderus Comenius 257 (1639). (Tuna socken) Innehåller 293 1/3 3/2 Hemman. Hülphers Dal. 80 (1762); jfr a. Läpparne drogos till ett leende, som innehöll ömkan och förakt. Janson Segr. 97 (1913). Byggnaden innehåller 16 rymliga och ljusa rum. SDS(A) 1928, nr 51, s. 1. — särsk.
a) i fråga om mått, mål o. vikt: mäta, rymma, väga (så l. så mycket); förr äv. i uttr. innehålla (så l. så stor) längd l. bredd o. d., hava (så l. så stor) längd osv.; jfr HÅLLA, v.1 8 c. Så mykit korn eller myöl som en chenix innehölt. VarRerV 45 (1538). Een gradus inneholler på Himmelen 570000581 miler wägz. Muræus Arndt 4: 73 (1648). En kyrka, som endast innehåller 12. alnars bredd och 18 dito längd. VDAkt. 1785, nr 180. En tunna innehåller 60 kannor. Weste (1807). Jordens yta innehåller något öfver 9 millioner quadratmil. Palmblad LbGeogr. 25 (1835).
b) (†) om plats, med avs. på (antal) invånare: hava, hysa; om byggnad o. d. äv.: kunna rymma, kunna hysa. Fennia XVI. 3: 11 (i handl. fr. 1756). En Amphitheatre, som skal innehålla 15 til 1800 personer. Björnståhl Resa 1: 60 (1770). Monte Vidéo .. innehöll nu omkring 20,000 invånare. Gosselman SAmer. 111 (1842).
c) med avs. på ämne, beståndsdel o. d.: till en del (l. till så l. så stor del) bestå av, ”hålla” (se HÅLLA, v.1 8 e); äv. i utvidgad l. oeg. anv. Luften innehåller syre. TT 1873, s. 16. Tallved innehåller 40 procent i vigt vatten. Berlin Lrb. 139 (1876). Tacksamheten innehåller något af trofasthet, något af pietet .. o. s. v. UVTF 26: 101 (1880).
d) om skrift l. bok l. yttrande o. d.: i sig innesluta, meddela (den l. den uppgiften), lämna uppgift om; framställa; om lag l. (på)bud o. d. äv. närmande sig bet.: föreskriva. Boken innehåller vackra naturskildringar, utmärkta karakteristiker, en samling berättelser. Talet innehöll många beska sanningar. G1R 1: 3 (1521). Som the breff han ther på haffuer yttermera jnneholle. Därs. 38 (1522). Om hedninganar som icke haffua laghen göra doch aff naturen thet laghen inneholla. Rom. 2: 14 (NT 1526). Somlighe achta thet Gamla Testamentet ringa, Såsom thet ther .. icke annat innehåller, än någhra gamla Historier. FörsprGT a 2 a (Bib. 1541). (Jesus') lära .. innehöllt idel Guddomeliga sanningar. Nohrborg 326 (c. 1765). De Geer Minn. 1: 42 (1892). — särsk.
α) (†) med obj. o. inf. Oregenis Skriffter, som innehölle Gudh wara olekamligh. Schroderus Os. 1: 586 (1635).
β) (†) ss. vbalsbst. -ande, innehåll. Efth[er] Suerighis laghz inehållandhe, sackfeltis Herema[n] hollender .. till 40 m[ar]k. SkrGbgJub. 6: 588 (1621).
e) (†) om tavla (målning) o. d.: framställa; föreställa. (I Umeå kyrka finnas) 2 stora Taflor som innehålla Josephs flyckt til Egypten och Christi Himmelsfärd. Hülphers Norrl. V. 2: 34 (1797). Almqvist Amor. 42 (1822, 1839).
f) i pass.: finnas, vara innesluten (i ngt); i p. pf. stundom äv.: befintlig. PH 5: 3080 (1751). (Felicia) har betraktat honom (dvs. riddaren), hela tiden, / Så, som om jord och himmel innehölles / Med allt hvad skapadt är, i hans person. Atterbom LÖ 1: 225 (1824). Han skänkte mig portföljen och alla hans deri innehållna ungdomsförsök. Kullberg Mem. 1: 9 (1835). Landsm. 1: 63 (1879). — särsk. i sht mat. i uttr. innehållas (så l. så många ggr) i ngt, finnas l. rymmas l. ”gå” (så l. så många ggr) i ngt. 6 vthi 7, innehåls een gång. AJGothus ThesArithm. 41 (1621). En aliqvote del .. är et sådant tal, som jämt innehålles vti en annan qvantitet. Mört Weidler 8 (1727). Nilsson Fauna 4: 613 (1855).
3) (†) till INNE 4 a, med avs. på stad, fästning o. d.: hålla besatt; jfr INNEHAVA 2 a. Stadhen Gyttheum skulle warda vthaff hans Folck, innehållin och förswaradh. Schroderus Liv. 495 (1626). Widekindi KrijgH 127 (1671).
4) till INNE 4 d: behålla (ngt) kvar hos sig, kvarhålla, icke lämna l. släppa ifrån sig; numera i sht med avs. på pänningar o. d.: icke utbetala; särsk. om myndighet l. arbetsgivare o. d. med avs. på lön l. andra pänningmedel som under normala förhållanden skulle utbetalas; förr äv. i fråga om underlåtenhet att erlägga skatt o. d.; äv. i uttr. innehålla ngt för ngn, icke utlämna l. utbetala ngt till ngn, undanhålla ngn ngt. (Om de) inne holla eller dölia wilia noghors mandz gooss. G1R 1: 94 (1523). Then som korn innehåller, honom banna menniskionar, men welsignelse kommer offuer honom som thet sälier. Ordspr. 11: 26 (Bib. 1541). Den som med tresko innehåller sina vthskyllder. LReg. 246 (1648). Köparen (vare berättigad) att innehålla köpeskillingen, till dess godset hålles honom till handa. SFS 1905, nr 38, s. 2. Därs. 1920, s. 817. — särsk.
a) (†) i uttr. innehålla (ngt) med l. hos sig, icke lämna ut l. betala ut (ngt). G1R 2: 191 (1525). Därs. 6: 200 (1529). Schroderus Os. 1: 744 (1635).
b) bildl. — särsk.
α) (†) med avs. på tanke l. åsikt l. yttrande o. d.: behålla för sig själv; icke yttra; förtiga; hemlighålla; hålla inne med (ngt); äv. i uttr. innehålla med ngt (jfr β, 6 b). OxBr. 5: 51 (1613). Thet är ingen syndh uthan en dygdh, när man förtjer och innehåller något. Rudbeckius KonReg. 372 (1618). Som vi i afseende på .. (Askelöfs) redaktörskap ej äro af samma tankar, vill jag innehålla mitt omdöme därom. BrefNSkolH 102 (1810). Han (kunde) ej förmå sig att .. innehålla med sina tankar och åsigter. KLilljebjörn Hågk. 32 (1838).
β) (†) med avs. på känsla l. uttryck därför: hålla tillbaka, återhålla; äv. i uttr. innehålla med ngt (jfr α, 6 b). I det Mentor så talade kunde Telemach icke innehålla med en ymnig Tåreflod. Ehrenadler Tel. 1008 (1723). Så kunde hon .. ej innehålla sin häftiga glädje. Chenon Heywood 4: 114 (1773). Nordstjernan 1844, s. 35.
γ) (†) i p. pf. ss. adj., om person: som icke yttrar l. yppar vad han vet, förbehållsam, förtegen, tystlåten. Pfeif DeHabitu 272 (1713). Innehållen vti tal. Kolmodin Rök. 10 (1728). Sahlstedt (1773).
5) (†) hålla sig kvar i (ngt), stanna kvar i (ngt); i sådana uttr. som innehålla sängen, stanna i sängen, vara sängliggande; innehålla huset, stanna inne i huset, stanna hemma; äv. enbart innehålla (ngnstädes), bo (ngnstädes); jfr INNE 4 d, ävensom HÅLLA, v.1 19 a. Gärna tu hemma sitter, / eÿ många sådanna hettes, / som husett inne hålla kan. Visb. 1: 296 (c. 1620). Dhe .. hafwa kommit på hans fönsterluka, dher han innehåller hooss Rauwala Bertill. ConsAcAboP 4: 149 (1673). På sista lefnads åren måste han jämt inehålla sängen. Broman Glys. 2: 188 (c. 1720).
6) till INNE 4 d slutet, med avs. på handling l. värksamhet o. d.: avhålla sig från ngt; underlåta, låta bli; inhibera, inställa; tills vidare avhålla sig från ngt, vänta med ngt, låta ngt anstå.
a) (†) tr.; ngn gg äv. i uttr. innehålla med sig att göra ngt. At månge Menniskior .. medh sigh innehålla, at tala Sanningen. Fosz 526 (1621). Ther .. (generalstaterna) inthet wille afstå och innehålla sitt equipperande. RARP 7: 192 (1660). Derföre behr iag Hr Häradzhöfdingen en annan gång innehåller att debitera mig för försummelse utj min tienst. ÅgerupArk. Brev 24/3 1715. Innehållande af alla bokinköp från utlandet. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 240 (1876).
b) (numera föga br.) intr., i uttr. innehålla med ngt (jfr 4 b α, β). RARP 1: 168 (1632). Ifrån Fastelagz Söndag, in til Påskedagen, innehålles med all Music. Kyrkol. 13: 2 (1686). Innehålla med alla fiendtligheter. Strinnholm Vas. 2: 57 (1820). (Man) anbefalde .. för framtiden innehållande med nya e. ordinarie tjänsters tillskapande. Annerstedt Rudbeck Bref LVII (1899).
c) (†) intr., abs.: avstå från att fortsätta med sitt förehavande. (Jag) svarade .. (att) min härkomst .. måste .. förtigas, han ville derföre innehålla, och ingen närmare efterrättelse af mig fordra. Humbla Landcr. 151 (1740).
7) (†) till INNE 7, med avs. på häst o. d.: hålla in, stanna. En kort stund derefter innehöll ryttaren sin häst och tillsade bonden afstiga. Rääf Ydre 1: 56 (1856).
8) [efter motsv. anv. av t. innehalten] (i skriftspr.) stå fast vid, icke avvika från (en plan o. d.), hålla (se HÅLLA, v.1 22). TT 1902, M. s. 138. För pristävlingen och granskningen beräknades en tid av sammanlagt 10 månader. Denna tidsrymd har .. noga innehållits. SvD(A) 1930, nr 315, s. 9.
Avledn.: INNEHÅLLAN, f. (†) till 2 d: innehåll (se d. o. 3 a). Den Tiugu och förste Punchtz (i instruktionen) innehållan, att (osv.). HSH 31: 195 (1664). —
INNEHÅLLARE, m. (†) innehavare; jfr INNEHÅLLA 3. Att Chronan skall obligeras att holla det, som friherreskapets innehollare till gellet lagt hafver. RP 9: 309 (1642). —
INNEHÅLLELSE, r. l. f. [fsv. innehaldilse (i bet. 1)] (†)
1) till 2 d: innehåll (se d. o. 3 a). G1R 1: 6 (1521). Breffuens innehållelse war, at (osv.). Est. 8: 13 (Bib. 1541). Schenberg (1739).
2) till 3: förhållandet att hålla en plats besatt. Nödhen hafwer migh ifrån Stadsens besättning och innehållelse til thetta krijghet affdraghit. Schroderus Liv. 450 (1626). —
INNEHÅLLNING, r. l. f. [fsv. innehaldning]
2) (i skriftspr.) till 4: innehållande (av lön o. d.); äv. konkret: innehållet (icke utlämnat l. utbetalat) belopp o. d. HSH 31: 12 (1663). Verelius 186 (1681). Innehållningar och besparingar å .. Direktörernes arfvoden. Beskow Theat. 1832, s. 22. SFS 1915, s. 66.
3) (†) till 6: inhiberande. Försälgningens innehåldning. Schück SvFörlBokhH 2: 178 (i handl. fr. 1766).
Spoiler title
Spoiler content