SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INNOCENS in1osaŋ4s l. -å-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(vanl. skrivet -ence)
Etymologi
[av fr. innocence, av lat. innocentia, avledn. av innocens (se INNOCENT)]
1) (†) oskuld. Sin innocence bewijsar han och der af, att han säger sigh sådant aldrig tänckt; ty moste det och icke dolo malo skedt wara. CEGyllenstierna (1670) i 3Saml. 7: 92. Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) (vard.) i best. form, elliptiskt för: innocensorden. Alla dessa små löjtnanter .. fråga mig .. om jag .. inte kommer på Innocensen om Fredag. AGeijer (1845) i Solnedg. 2: 156. SthmModeJ 1856, s. 15.
Ssg: INNOCENS-ORDEN. benämning på en 1765 i Sthm stiftad sällskapsorden. Gynther ConvHlex. (1846). TDanskV 1857, s. 5. Berg SvOrdn. 321 (1873). 3NF (1929).
Spoiler title
Spoiler content