[av fr. innover, av lat. innovare, förnya, åstadkomma ngt nytt, av in- (se IN-, pref.1) o. novare, avledn. av novus, ny (jfr NOVATION)]
(†)
1) införa ngt nytt l. nyheter, göra förändringar; förändra (ngt). RP 3: 123(1633). Lätt oss väll betänkia oss, innan vij innovera och förändra någhot af det, som våra redeligha förfädher .. nu så länghe funnit sigh väll och lyckelighen vedh. RARP 14: 285(1682). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) med avs. på skuldebrev, obligation o. d.: förnya (se d. o. 4 c). Stiernman Com. 3: 691(1668).
