INOKULERA in1okɯle4ra, l. -å- l. -ω-, l. 01—, l. -ku-, i Sveal. äv. -e3ra2, stundom in3~okɯle2ra osv. v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INOKULATION(se avledn.).
Etymologi
[jfr t. inokulieren, ävensom eng. inoculate; av lat. inoculare, inympa, av in- (se IN-, pref.1) o. oculus, öga (se OKULERA). Ordet uppfattas stundom ss. en ssg med IN]
1) (numera föga br.) trädg. inympa (knopp i stammen av träd l. buske); ympa (träd l. buske). När .. man finner de inoculerade Knåpparne väl vara skutne och växte. Salander Gårdzf. 140(1727). Inoculera, .. ympa (träd). Gynther ConvHlex.(1846). En dag fick jag det .. infallet att försöka på den ena af .. (nyponbuskarna) inokulera ett ”öga” från en .. remontantros. Gellerstedt Hult 119(1906).
2) med. o. veter. inympa (sjukdom på människa l. djur); ympa (människa l. djur med ngn sjukdomsbakterie). Inoculera messlingen. Serenius(1734; under inoculate). 21 kreatur kommo sig före utaf 33 inoculerade. VetAH 1769, s. 342. Bland de sjukdomar, som inokulerats med vaccin, märkes i främsta rummet syfilis. MedStyrSkrifv. 8/6 1894, s. 24.
Avledn.: INOKULATION, r. l. f. [jfr t. inokulation, eng. inoculation; av lat. inoculatio (gen. -ōnis)] särsk. med. o. veter. till 2. Hjelt Medicinalv. 2: 398(i handl. fr. 1755). Söderström LäkKvacksalv. 99(1926).
