SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-PENSIONERA. (†) sätta (ngn) i pension (hos ngn); inackordera. Bremer Brev 1: 116 (1830). Syster Mina inpensionerades .. hos fru Salmberg i Åbo. Lagus Pojk. 141 (1904).
-PEPPRA, -ing. strö in peppar i (ett klädesplagg o. d. för att därigm skydda det, i sht mot mal); äv. allmännare i fråga om dylik behandling med naftalin o. d. SvTyHlex. (1851). Anholm Norm. 222 (1898).
-PIGA. (i folkligt spr. i vissa trakter) ”innepiga”, husjungfru. Johansson Noraskog 1: 64 (i handl. fr. 1785). Den forna vallflickan Johanna hade .. avancerat till inpiga. Tavaststjerna Barnd. 63 (1886). Nordensvan Lek 169 (1887).
-PINA, -ing. (i sht vard.) pressa l. klämma in (ngt i ngt, eg. så att det gör ondt). (Fötterna voro) inpinade i kongl. maj:ts och kronans styfva och plumpa kommiss-skor. Braun Calle 111 (1843). särsk. bildl. Bergklint MSam. 1: 85 (1781). Jag tror att de gamla orden (dvs. vissa gamla slagord) äro så inpinade i oss, att vi skola höra ekon inom oss. Strindberg Utop. 122 (1885).
-PISKA, -ning.
1) gm piskning driva (ngt) in (i ngt); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Dalin (1852). Människorna vitrappade av de våldsamt inpiskade saltkornen. Högberg Frib. 336 (1910). särsk.
a) med avs. på kunskap o. d. som bibringas ngn, i sht barn, under användande av aga. De första grundbegrepen, hvilka redan ifrån barndomen blifva inpiskade i pojken. Rademine Knigge 2: 97 (1804). Högberg Frib. 232 (1910).
b) [efter motsv. anv. av eng. whip in, eg.: piska in; jfr INPISKARE] (i politiskt spr.) medelst partidisciplin förmå (medlem av ett riksdagsparti o. d.) att rösta så l. så l. förhålla sig på visst sätt; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. VL 1893, nr 89, s. 3 (i fråga om norska förh.). Mycket beror .. på om partipiskan sättes i rörelse och om inpiskningen kan göras effektiv. NDA 1929, nr 124, s. 3 (i fråga om sv. förh.).
2) [jfr GENOM-PISKA 3] (i sht vard.) i p. pf. i adjektivisk anv.: durkdriven, utstuderad, ”genompiskad”, ”fullflätad”; äv. ss. adv. Hvilken inpiskad klippare! Hagberg Shaksp. 1: 419 (1847). Ut med dig, din inpiskade skälm. Topelius Fält. 4: 607 (1864). Han fann henne på en gång inpiskadt slug och ohjelpligt naiv. Benedictsson FruM 275 (1887). Wägner ÅsaHanna 141 (1918).
Avledn.: inpiskare, m.||ig. [efter eng. whipperin, whip] (i politiskt spr.) till -PISKA 1 b; urspr. o. eg. i fråga om eng. förh.: förtroendeman i politiskt parti i parlamentet vilken har i uppdrag att sörja för att partiets medlemmar äro närvarande i tillräckligt antal vid omröstningarna o. som över huvud taget skall vaka över sammanhållningen inom partiet; oeg. i fråga om sv. parlamentariska förh., om partiledamot som fyller en liknande uppgift; äv. i överförd o. allmännare anv., om person l. förhållande som på likartat sätt värkar i en organisations tjänst. Det (eng.) liberala partiets ”whippers-in” (”inpiskare”). VL 1893, nr 164, s. 3. Regeringspartiets inpiskare. AB 1895, nr 39, s. 3 (i fråga om eng. förh.). UNT 1896, nr 887, s. 2 (i fråga om sv. förh.). De officiella inpiskarna gå omkring med stränga miner och kommendera. — Inga kvittningar, inga för tidiga hemresor! NDA(A) 1929, nr 145, s. 1 (i fråga om sv. förh.). Statsbidragen komma endast fackföreningsmedlemmar till godo, resp. tjänstgöra som inpiskare i fackföreningarna. SvD(A) 1930, nr 316, s. 9.
-PLACERA, -ing. (i sht i fackspr.) placera (ngt i l. inom ngt), placera in; äv. bildl. NordT 1885, s. 443 (i bild). Möbler .. inplacerade i rum med motsvarande tidsfärg. TT 1901, Ark. s. 12. Figurens inplacering inom bildytan. 2NF 21: 1438 (1915).
-PLANKA, -ning. [jfr d. indplanke]
1) (numera mindre br.) inhägna (ngt) gm uppförande av plank. Att Ridderhusettz platz skolle inplanckes. RARP 3: 365 (1644). PT 1907, nr 237 B, s. 1. Östergren (1928).
2) (†) fästa (stock o. d.) gm att på samma sätt som sker vid bygge med plank inlägga den i urtagning i (hörn)stolpe. (Stockarna) voro ej uti hvar andra inhuggne vid hörnen, utan såsom en Lada inplankade uti rättupstående hörn-Stolpar. Linné Öl. 234 (1745).
-PLANTA, -ning (mindre br., KyrkohÅ 1909, MoA. s. 64 (1539), Östergren (1928)). [fsv. inplanta; jfr d. indplante, t. einpflanzen]
1) (föga br.) med avs. på växt: inplantera (se d. o. 1 a). Sedan skall Trädet åter inplantas uti thes ballja eller kruka uti frisk och hällsosam jord. Lundberg Träg. 163 (1754). Jönsson Gagnv. 254 (1910). i bild. Man moste then Örten Patientia i sitt Hierta inplanta och wäl vnderhålla. Palmchron SundhSp. 194 (1642).
2) (föga br.) med avs. på fiskyngel: inplantera (se d. o. 2). IErici Colerus 1: 171 (c. 1645). GHT 1896, nr 229, s. 2.
3) (†) med avs. på person: låta (ngn) inflytta, låta bosätta sig; äv. refl.: flytta in; jfr -PLANTERA 3. Theris Juter haffue the ther inplantet, och the andre vthrotedt. Mandat 5/4 1565, s. 1. HSH 29: 162 (1565; refl.).
4) (†) allmännare: placera (ngt i ngt), införa, inlägga. Naturen hafwer några Bruskor i Länderna inplantat, till een Stödh för ådrarna. Lindh Huuszapot. 142 (1675). särsk. [jfr motsv. anv. i ä. d.] ss. vbalsbst. -ning, om koppympning; jfr -PLANTERA 4 a. SvMerc. 2: 292 (1756).
5) i bildl. anv.
a) (†) med avs. på person: införliva (ngn) i gemenskap (med ngn l. ngt), inympa; jfr -PLANTERA 5 a. Han bliffwer aff ffadhrenom medh then helgha anda inplantat j Christo, såå ath Christus och han the warda itt lekamen. OPetri MenFall D 1 a (1526). Om wij samt medh honom inplantadhe wardom til en lijka dödh, så (osv.). Rom. 6: 5 (Bib. 1541; NT 1526: om wij ärom wordne inimpadhe vthi honom medh hans dödz lijknilse). Christi rijke, vthi hwilket iagh genom thet helgha Dopet är inplantat. Balck Musæus B 1 a (1596). Nohrborg 265 (c. 1765).
b) (†) med avs. på tänkesätt, livsföring, värksamhet o. d.: införa; jfr -PLANTERA 5 b. På dett man kan fortsettia och inplanta manufacturen i landett. RP 7: 474 (1639). Vid början af Christna Lärans inplantande. Broman Glys. 2: 23 (c. 1720). De onödiga främmande ord, som et tokugt prunkande först inplantat. Dalin Arg. 1: 296 (1733, 1754). Hedborn 1: 14 (1835).
c) med tanke på att ngt liksom planteras i ngns inre o. införlivas därmed: ingiva, bibringa; inlägga; i p. pf. förr äv. allmännare med avs. på egenskap o. d. som anses ligga i ngns l. ngts natur; jfr -PLANTERA 5 c. Inplanta ngt hos ngn, förr äv. inplanta ngn ngt. Gudz lagh ee hwad hon är scriffuen eller j menniskiones hierta inplantat. OPetri Sal. B 1 b (1535). Nw är thet .. allom föräldrom inplantat aff naturen, at the gerna see sin barn komma til ähro och annor godh welkor. LPetri 1Post. M 3 b (1555). (Man säger att de naturliga kropparna) äga en inplantad kraft .., hvarmed de .. bemöda sig til at framhärda .. uti det tilstond af hvila eller rörelse, hvaruti de en gong äre satte och skickade. Triewald Förel. 1: 59 (1728, 1735). (Lovisa Ulrika) inplantade hos kronprinsen ovilja och olydnad mot hans nya lärare och vårdare. Malmström Hist. 4: 172 (1874). Poesien skulle inplanta förfining och upplysta tänkesätt hos läsaren. Mjöberg Lb. 443 (1910). särsk.
α) (i religiöst spr.) med avs. på Guds ord (ss. uttryck för gudomlig kraft). Annammer oordhet, latandes thz medh sactmodugheet inplantat wardha. Jak. 1: 21 (NT 1526; Bib. 1541, 1917: plantat). Det ordet, som födde själen på nytt, det blef så inplantadt af Guds Ande i själen, att (osv.). Wikner Pred. 139 (1874).
β) (numera knappast br.) refl.: inrota sig. Det är besynnerligt hvad vanor kunna inplanta sig, sade Stefanie skrattande. Wetterbergh Penning. 393 (1847). Cannelin (1921).
γ) med avs. på kunskap, åsikt o. d.: inprägla, inpränta. Nohrborg 375 (c. 1765). (Latinets) Grammatik bör med högsta flit .. i Lärjungens minne och begrepp inplantas. FörslSkolordn. 1817, s. 110. Vi, som ännu i 1880-talets Uppsala fingo inplantade i oss den Boströmska idealismen. SvTeolKv. 1930, s. 339.
-PLANTERA, -ing. jfr IMPLANTERA.
1) med avs. på växt.
a) plantera (växt, träd) inom ett visst område l. på viss avgränsad plats (där den l. det förut icke haft sin plats); särsk. trädg. om plantering i kruka av växt som förut stått i förökningsbädd, friplanterad på kalljord l. i bänk. HB 2: 121 (1579). Pettersilje-rötter böra om höste-tiden .. inplanteras uti dref-hus i fin mo-sand. Lundberg Träg. 17 (1754). Så snart .. rötter skjutit fram, inplanteras plantorna i små krukor. HbTrädg. 3: 19 (1872). Trädgård med inplanterade 15 st. fruktträd. PT 1897, nr 145 A, s. 1.
b) (i sht i fackspr.) plantera (ett träd- l. växtslag) på ett område där det icke är inhemskt l. dit det införes från annat håll. (Flädern) synes .. vara inplanterad med anledning af dess medicinska nytta. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 263 (1857). Inplantering av strandråg och andra lämpliga växter (på dynerna). OoB 1930, s. 203.
c) skogsv. plantera (träd) i mellanrum mellan andra träd l. på trädlösa fläckar i en skog o. d. Inplantering på möjligen förekommande luckor. Björkman Skogssk. 91 (1868). Stundom kunna förekomma glesa fläckar (i aldungen), där al bör inplanteras. LfF 1901, s. 231. SkogsvT 1904, s. 408.
2) (i sht i fackspr.) med avs. på djur: införa i ett land l. på ett område (djur som icke är hemmahörande där l. som har utdött); numera i sht med avs. på fiskyngel som insläppes i en sjö, flod o. d. för att öka dess fiskbestånd. (Rapphönsen) sägas vara inplanterade i Sverige för omkring 300 år sedan. Nilsson Fauna II. 2: 27 (1835). De första inplanteringarna (av rägnbågsforellen) gjordes i Jämtland. Hammarström Sportfiske 296 (1925).
3) (mindre br.) med avs. på person: överflytta (ngn) till ngt ställe, låta (ngn) slå sig ned l. bosätta sig (ngnstädes). De tsjerkesser, som turkiska regeringen inplanterat här (dvs. vid Smyrna) som på många andra ställen i Mindre Asien. Centerwall Hellas 347 (1888). Staden (dvs. Göteborg) tillkom genom inplantering af tyskar, skottar och holländare. 2NF 27: 1038 (1918).
4) (†) i allmännare anv.; jfr -PLANTA 4.
a) ss. vbalsbst. -ing, om koppympning; jfr -PLANTA 4 slutet. SvMerc. 2: 74 (1756).
b) refl.: fästa sig. Ligamenta Cervicis costarum externa .. inplantera sig på yttra brädden af nästa Kotas processus obliquus eller articulatorius. Martin Bensj. 239 (1782).
5) i bildl. anv.
a) (†) med avs. på person, = -PLANTA 5 a. Them som göra Boot och Bättring .., the warda inplanterade Christo. Schroderus Os. III. 1: 178 (1635). Guds ords löfte om döpelsen lyder på .. inplantering med Christus. Thomander 2: 233 (1855). särsk. refl.: införliva sig. JGOxenstierna 4: 93 (1815).
b) (numera föga br.) med avs. på tänkesätt, livsföring, värksamhet o. d.: införa; jfr -PLANTA 5 b. Sökja till att inplantera vår religion. RP 2: 144 (1632). Att sådane Manufacturer .. måge inplanteras och här komma på gång. Stiernman Riksd. 1538 (1668). De ståtliga ansatser till inplantering af flamsk väfnadskonst, som Gustaf I och hans äldre söner hos oss gjort. NordT 1886, s. 318. Tenow Solidar 2: 40 (1906).
c) = -PLANTA 5 c; numera bl. ngn gg med förnyad anslutning till den eg. bet. Then inplanterade naturlige kärleek drifwer och beweker osz (att sörja över en likes död). Rothovius Äropr. A 4 b (1633). Vthroota Laster, och inplantera Dygder. Schroderus Os. 2: 488 (1635). Svedelius i 2SAH 51: 185 (1875). Denna känsla väckte upp en god del av den tro som inplanterats i honom som barn. Hallström Händ. 241 (1927). särsk. (†) med avs. på Guds ord, = -PLANTA 5 c α. Rudbeckius Luther Cat. 216 (1667).
-PLATTA, -ning. göra (ngt som är utåtbuktat) platt, tillplatta; i sht i p. pf. VetAH 1773, s. 11. Sparken inplattade väl näsan en smula; men läpparne och kindbenen sköto desto mer fram. Sparre Sjökad. 208 (1850). Lindqvist Dagsl. 2: 139 (1900).
-PLIGGA, -ning.
1) driva in (pligg i ngt), pligga in; äv. allmännare: driva in (ngt i ngt). Swedberg Ordab. (c. 1730). Meurman (1846).
2) (†) i p. pf. i överförd anv.: inpiskad; jfr ILL-PLIGGAD. ”Låt oss slippa se era gester!” sade polismästaren, som i Albertina såg endast en inpliggad brottsling. Zeipel Set. 2: 146 (1847).
-PLOCKA, -ning. plocka o. införa l. inlägga (ngt ngnstädes), plocka in. När vi inplocka drufvor. Björnståhl Resa 1: 125 (1770). Utan långa öfverläggningar inplockade han alla zechinerna i sina rymliga fickor. Nicander Hesp. 108 (1835). Dukagångsväfnad .. framställes på så sätt, att de tjocka olikfärgade inslagen för hand inplockas. 2NF 6: 1040 (1906). bildl. Här se vi herrskapskaleschen med pappa och mamma och små söner och döttrar inplockade bland knyten och paketer. Bremer Pres. 307 (1834). (†) Fogeln sitt hufvud inplockar, / Ur bullret flyr han till sitt bo. Bellman SkrNS 1: 190 (c. 1770).
-PLOGA. [jfr -PLÖJA 2] (†) insätta (ngt) i ränna (not) å bräde o. d., innota. Fönstren bestodo, såsom af gammalt, af 22 tum höga och 7 tum breda glasbitar, inplogade i bastanta träbågar. Zeipel Set. 1: 28 (1847).
-PLUGGA, -ning.
1) (mindre br.) i eg. anv.: driva in (plugg l. pluggar i ngt); fästa (ngt) medelst plugg(ar). Schenberg (1739). Intryck i .. (brädstyckena) med knifsudden små hål och inplugga i dessa med kilar snarornas rotända. Lagus Pojk. 36 (1904). De brungarvade skinnvåderna (på tältstugorna voro) .. fastklämda mot spirvirket under inpluggade träproppars huvuden. Högberg JesuBr. 1: 137 (1915).
2) (†) bildl., refl., eg.: ”inproppa sig”; hopa sig. Tänk, om stora Capitaler ville inplugga sig med samma tilväxt i det handlande Sverige som papper i et Contoir! Dalin Arg. 2: 323 (1734, 1754).
3) (vard.) i överförd anv., eg.: ”inproppa” (ngt i ngn) resp.: ”proppa i sig” (ngt); på ett mekaniskt l. energiskt sätt lära (ngn ngt) resp. lära sig (ngt), plugga in, ”slå i” (ngn ngt) resp. ”slå i sig” (ngt); i sht med tanke på utanläsning. När många idéer inpluggas i en matt hiärna, så tiena de til intet annat, än at där giöra et Chaos. Dalin Arg. 2: 31 (1734, 1754). Katekesen inpluggades med stränghet såsom en utanläxa. De Geer Minn. 1: 11 (1892). Ju rikare fond af t. ex. historiska och geografiska elementarkunskaper man under de tidigare skolåren inpluggat, desto bättre. Herrlin Minnet 308 (1909).
-PLUMSA, -ning. (i Finl.) falla i vattnet, plumsa i. Två af de inplumsade hade släppt taget vid båten. Rönnberg Brovakt. 27 (1904). Hembygden(Hfors) 1914, s. 9. jfr: Sammansättningarna inkörning och inplumsning äro fram emot vårsidan stående rubriker i våra tidningar. FoU 16: 65 (1902).
-PLUTTRA. (†) på ett finurligt sätt ”smuggla in” (ngt). (Inspektorer o. gårdsfogdar) kunna .. bruka vnderslef, och them dölja, och vti the följande åhrs räkningar inplutra och försticka the i thet ena åhret begågne Finesser. Broocman Hush. 1: 104 (1736).
-PLÖJA, -ning. [jfr d. indpløje (i bet. 2, 3), t. einpflügen (i bet. 1)]
1) landt. medelst plöjning införa (ngt) i jorden, plöja ned. Dähnert 221 (1746). Inplöja gödseln. Grotenfelt JordbrMet. 307 (1899).
2) (†) göra skåra i (ngt); särsk. snick. göra en ränna (not) längs kanten av en bräda, nota; sponta. Tak af inplögda enkla bräder. OfferdalKArk. N II 1, s. 100 (1747). Weste (1807). Björkman (1889).
3) (†) ss. vbalsbst. -ning, eg.: plöjning som går in på en annans bredvidliggande åker till förfång för denne; bildl.: ingrepp, intrång. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content